En bra sak om du inte kan flytta rent fysiskt är att man försöker inse att livet är aldrig sämre än man gör det.
Saker kan va piss rent ut sagt, men om man ger sig f*n på att se positivt på saken så lyckas man!

Faktiskt.
När jag var yngre var jag olycklig nästan jämnt! Jag skrattade utåt men inombords hånflinade jag åt alla andra, för att jag tyckte synd om mig själv!
Så en dag insåg jag att såhär kan jag inte ha det!!
Då bestämde jag mig för att se möjligheter istället för hinder, lösningar istället för problem.
Men samtidigt måste man först se problemen för att kunna lösa dem!

Sen dess har jag gett mig fanken på att se nåt positivt i allt. Och faktiskt, när man bara övat ett tag, så går det ganska lätt…

#0. Om jag var du skulle jag nog dels försöka hitta någonstans du kan vara själv. Kanske hittar du ett favoritställe i skogen eller på ett café där du bara kan sitta still och läsa en bok? Biblioteket kanske? Synd att du inte skrev ut din ålder, för sådant påverkar ju en del när det gäller personlig frihet. Jag tippade på att du var tonåring iaf.

Det bästa du kan göra är nog att hit5ta något att göra utanför hemmets väggar. Så du får lite lugn.

Om det blir oumbärligt, så kan du ju alltid kontakta sociala.. De finns för att hjälpa vid allehanda situationer. Om det visar sig att det bästa för din del är att flytta, kan de hjälpa dig med att hitta lägenhet och med hyran.