Det är väl upp till dig att välja dina vänner, jag tycker du ska be din chef - vänligt men bestämt - att det var vänligt av denne att visa sin välvilja, men att den är outgrundad. Men att du kanske ska ge det en extra tanke då och så så att det säkerligen inte händer!
På så sätt så talar du om hur landet ligger, att du uppskattar omtanken men att du anser att hon har fel, utan att vara otrevlig! ;)

Du behöver inte alls berätta det för din vän, varför? Om chefen vill din vän någonting så för han/hon ta det med din vän. Du ska inte behöva aggera mellanled och skvallertant (inget illa menat).

Tack Mimmie……jag sa till min chef som det var…att det inte var så som hon hade fått för sej….men hon var envis. Fattar inte detta….De har gjort så innan med min pojkvän…(som jobbade där med då) och hans kompis…..utan att det fanns anledning till det.

Visst..jag ska hålla en profissionell ( eller hur det nu stavas..hahah) profil på jobbet gentemot mina arbetskamrater. Men när man nu blir kompis med en utav dom så är det tydligen fel.

Jag tycker din chef borde jobba mer och snacka mindre!
Nog för att det är viktigt med ett gott arbetsklimat, men subjektiva upplöysningar om vilka man ska och inte borde umgås med ligger inte i hennes arbetsområde, även om det uppenbarligen ligger i hennes intresseområde!

Kan hon menat att det kan bli en känslig situation för dig? Kanske "vet" din chef om att hon inte kommer få stanna så länge och därför vill "skona" dig från jobbigt avbrott? 

 Eller om chefen anser att det blir för "mycket snack" om man har en privat relation på arbetstid? Fråga chefen mer om varför han/ hon anser detta tycker jag… ingen rolig situation för dig dock.

Efter att ha rusat blint in i väggen utan att ha sett minsta lilla förvarning (för ett tag sedan, har precis börjat jobba heltid igen) skulle jag efter en sån kommentar åtminstone försöka lägga känslorna av lojalitet och stolthet (jag vet bäst själv hur jag har det) och ta en överblick över situationen innan jag avfärdar allt. Emellanåt är det faktiskt så att man inte alltid ser allt som det är eller ter sig för andra. Jag säger inte att din chef nödvändigtvis har rätt, men det är ju uppenbarligen något som oroar henne.

Om du sedan fortfarande känner starkt att hon har fel så går det ju bra att säga att du har skärskådat situationen och uppskattar att hon bryr sig men att du inte kan känna att det stämmer denna gången. Folk som bryr sig ska man inte kasta bort bara för att man inte håller med.

Sen kan det ju naturligtvis vara så att hon sagt detta med annan baktanke, kanske hon är lite avundsjuk på att ni fått så bra kontakt. Eller att hon tycker det går ut över dina arbetsuppgifter. Då är det ju hennes skyldighet som chef att säga ifrån fast jag personligen tycker hon kunde sagt det rakt ut då. Eller som #4 sa, hon kan ju skydda dig också. Nog för att jag tycker det finns renhårigare sätt att göra det på men det är ju jag.

Jag fattar ändå inte….har funderat på detta nu ett par dagar…men begriper inte. Min nya kompis stjäler ingen energi från mej alls. Vi har kul ihop…..Och jag sköter mina arbetsuppgifter precis som innan….så jag fattar inte varför min chef säger sånna saker.

Hon är orolig för att jag ska gå in i väggen, sa hon. Men inte för min kompis…däremot har jag det tufft hemma….Det är därför jag varit låg ett par dagar..sa det till henne med…..men hon hävdade ändå att det är min nya kompis som stjäl energin…..

Tycker detta är lite mysko då jag tror att det handlar om annat..som chefen inte vill säga rent ut….det är obehagligt….

Jag tror att det kan vara så att din chef ser att du blandar ihop arbete och privatliv och det ska man absolut aldrig göra. I synnerhet när man arbetar på arbetsplatser där man på något sätt är i en överordnad position (dvs, den andre är i underläge/beroendesituation). Du får ju tycka vad du vill om detta, men det är ju ändå rena fakta.

Jag har själv en gång i tiden arbetat som handledare i min dåvarande hemkommun, som stöd för dem som behövde arbetspröva och få social träning. Jag anser att man mycket väl kan vara glad och trevlig mot dem som man ansvarar för, men man måste tydligt markera att det endast är en yrkesmässig relation.

En lärare får inte bli personlig med en elev. En läkare inte personlig med sin patient. En socionom får inte bli personlig med sin klient. Man får som sagt, vara öppen och trevlig, men det är viktigt att man skiljer på sitt privata och sitt yrkesliv.

Det kan förhålla sig så också, att din chef har sekretessbelagd information om den här personen, och vet mer än du om densamme. Kanske det är bra om du backar ett tag, och försöker vara mer yrkesmässig?

Hon är inte min "elev" om man säger så. Hon är lika fast som jag….fast visst…jag har en högre position..men då det inte går ut över vårat jobb tycker jag inte att det skulle behöva vara så här. Finns ju andra som är kompisar privat med på detta stället…där den ena har en högre position….