
Varför blir jag ett litet monster?
Jag blir ett litet monster och har lätt för att tjaffsa med min pojkvän när jag har druckit. Alltså jag får total mun-diarre och säger allt som stör mig och lite till hårdare än det är tänkt…
Dagen efter så mår jag skit, verkligen skit och är helt säker på att han ska göra slut med mig. Ångesten är hemsk. I vanliga fall är jag oftast en fredlig person som inte klagar så mycket och håller väl in ganska mycket vad jag tänker och känner…
Saken är den att jag får väldigt sällan ngn bekräftelse i mitt förhållande, och det är detta jag börjar tjaffsa om..vi har varit tilsammans i 1,5 år lite drygt och han säger att han inte älskar mig än…detta gör mig såklart ledsen och stressad på ngt vis för jag känner att jag inte duger…
Alltså, vad tror ni, tror ni att det är mina undantryckta känslor eller bara alkoholen som talar när jag söker efter en anledning att börja tjaffsa?
Och skulle ni stå ut med att er partner blev tjaffsig på fyllan? När allt flyter på i vardagen och känns relativt bra…
Fan nu sitter jag här med min ångest igen, är rädd för att han har fått nog av mig nu…
På danska finns ett talesätt: "af börn og fulde folk skal man höre sandheden". Kanske problemet är at du/ni inte är nog ärlig i nyktert tillstånd och får löst problemerna. Om ni hade det riktigt bra kanske du skulle bli extra kärleksfull mot honom när du blev småfull?
Alltså, hur kan man vara tillsammans med någon i ett och ett halvt år och inte älska den personen?
Helt ärligt så tycker jag du förtjänar någon som älskar dig och ger dig den uppskattningen du förtjänar.
Jaa, Betty, du vet ju redan vad jag tycker i frågan sedan tidigare, men jag ska svara på din nuvarande frågeställning…
Du håller inne med alla dina känslor och vågar inte stå upp för vad du tycker i normala fall. Men när man får lite innanför västen så brukar man ju morskna till (jag t.ex. skulle som berusad våga gå ensam i mörka skogen, men aldrig nykter)
All sanning kommer ut inom dig, orden forsar fram som ur en springbrunn och alla känslor väller fram och är man onykter så är det ju svårt att hejda.
Jag skulle aldrig leva i en relation där mannen inte kände några starkare känslor för mig. Jag är mer värd än så.
Jag FATTAR fortfarande inte varför du nöjer dig med så lite, du som är så oerhört docksöt och har en mysig personlighet. Varför söker du dig till en relation som inte ger dig det du behöver. Du väljer ju den här situationen själv, för på något sjukt sätt påminner den dig om relationer du är van vid. Ofta är det en frånvarande förälder eller en undvikande förälder i barndomen som spökar för dig. Du väljer det som är bekant för dig.
Nu blir jag djup igen. Men som jag sa, du vet vad jag anser om det här.
*tusen varma kramar till dig*
(Ps. Kommer du neråt nåt i sommar så får du hemskt gärna höra av dig! Vi finns ju här.)

Som ovan… varför i halva friden stannar du? Det finns så många fina kilalr där ute som skulle älska dig.

du förtjänar bättre.. nöj dig inte med honom..kan han inte säga att han älskar dig efter så lång tid så e han nog inget att satsa på tyvärr
det e inte så konstigt att du e arg när du druckit du samlar när du e nykter o alkoholen frigör din vrede o frustation
Håller med alla andra som redan skrivit.
Du behöver mer än vad du får.
Lena.P är jag i verkliga livet.

#3 Du är alltid lika snäll! Om jag kommer ner ngt till småland så tittar jag gärna förbi, måste bara kolla med jobb å sådär.
Ja sedan kan man ju fråga sig varför jag stannar kvar. alltså grejjen är ju att han är en bra människa oxå (liksom alla har bra och dåliga sidor) men visst jag tycker det är sjukt jobbigt att inte vara älskad för jag försöker verkligen att göra allt. Men det kanske är därför jag stannar oxå för att jag ser det som en utmaning…eller jag vet inte…
Men han har ifs sagt nu på morgonen att han tror att han kommer att kunna älska mig, men va sjutton tänk om han kommer på om fem år att han aldrig kommer att göra det..
Som alla andra som funderar på att ev bryta sig loss så tror jag väl inte att jag kan få ngt bättre…
#7 Så sant att om man har problem med alkohol så ska man inte använda det…så jag ska nog lägga ner det ett tag. Men varför jag får gubbar som pekar finger åt mig utav dig förstår jag inte riktigt… ngt du vill utveckla?
Jag tog bort gubbarna som räckte finger. Sånt vill vi inte se här.
betty..ber om ursäkt. Om du tycker Gubbarna stör.. Tanken var att när man blir arg så blir man ju lite kräjse, o dom gubbarn var dom som jag tyckte passade. vi ser kanske lite olika på vissa saker..O det här blev tokit..
Ha det bra o ta hand om dig.Hoppas att du kommer på en lösning för dig..Lena
Lena.P är jag i verkliga livet.
Som jag ser det är det väl två problem här.
En sak att du är i ett förhållande med en kille som inte älskar dig (än), men som kanske kommer att göra det. I mitt tycke skulle du på din höjd vara vän med en sådan kille, men inte ingå i ett förhållande med honom för guds skull! Du verkar vara ganska ung, du har hela livet framför dig. Som Missy säger, du är docksöt - hela världen skulle längta efter att få möjligheten att lära känna - och älska dig.
Det är väl lite "klassiskt" kvinnligt att vara omhändertagande. Att vilja förändra "bad guys" (nu säger jag inte att han är det, men det känns lite som att det är samma fenomen, du vill ändra honom från att inte älska dig, till att älska dig).
En tanke man kan tänka är… visst, du älskar honom idag, som den person han är nu. Om han ändrar sig (vilket han gör om han börjar älska dig), hur mycket av hans personlighet är det då som ändras? Är han samma person som idag? Skulle du älska honom lika mycket, om han ändrat personlighet?
Det andra problemet är ju att om du jämt säger saker på fyllan och inte tycker det känns bra dagen efter så är ju ett förslag att antingen dricka lite mindre, eller också försöka ta upp sakerna till diskussion när ni är nyktra. Diskussioner i nyktert tillstånd tillför ofta mer än om man gör det när man är berusad, men det blir också lättare att göra det när man är berusad.
Om jag hade en partner som alltid tjafsade när hon druckit alkohol, skulle jag försöka ta en diskussion runt det i nyktert tillstånd. Antingen försöka lösa de problem man har, så att det inte blir tjafs när alkohol blandas in, eller så försöka få personen ifråga att inse att hon inte har öl/vin/sprit-sinne och alltså får dricka lite mindre av det helt enkelt.
Hur du än gör Betty, så lycka till - och jag är säker på att det finns en bra lösning för framtiden för dig.
mvh Martin

vad ni e fina allihopa… blir jätte glad!
många kloka ord där marnyman.
Just nu är jag bara så himla ledsen och förvirrad. Ögonen rann som ett niagarafall för ngn minut sedan, men ska försöka gå och träna så kanske jag kommer på andra tankar.
Grejjen är att när jag är full så kan jag pika typ " ja men bara för att du vill ha brunetter" (jag vet att han gillar brunetter) och det låter skit löjligt jag vet, men jag får MYCKET sällan ngn komplimang…och jag försöker peppa mig själv med att jag duger som jag är, men det är så himla svårt…
Han vet att det skulle betyda så mycket för mig att få höra fina saker ibland, men han verkar inte ta åt sig av "kritiken"
Ska jag tolka det som att han skiter i vilket? Jag menar om han nu inte älskar mig än så kanske han inte bryr sig om ifall jag går heller? Eller?
Hittade nyss kondomer i hans väska och sa på skämt "åh kan jag oxå ta en"? Då sa han " äh, dom har NOG legat där ett tag " då frågade jag "NOG?! " (jag brukar iaf rensa min väska på 1,5 år)
Men då blev han typ sur och tycker att jag är svartsjuk och att det spökar i mitt huvud. Det får jag ofta höra när jag tar upp det här med komplimangerna, att jag är knasig i huvudet..
Fan e jag knäpp eller håller jag på att bli?
#12 Jag tror varken du är - eller kommer att bli knäpp.
Men Betty, du säger själv att han inte ger dig komplimanger. Skulle du bli gladare av att han sade "hej älskling, vad snygg du är idag" om han inte menar det? Jag tror ju inte att han går omkring och älskar dig utan att berätta det (skulle vara knepigt sätt att visa det).
Betty, alla människor är inte gjorda för varandra. Men det finns någon för alla. Jag tycker inte det verkar som att din kille förtjänar dig. Dessutom verkar du uppenbart inte må bra i den här situationen.
Det är lätt för mig att säga, jag vet det; Men betty, det är hög tid att lämna skutan. Så som du säger att han uppträder mot dig, så tror jag ärligt talat inte att han blir ledsen heller. Men - det spelar ingen roll om han skulle bli det - eller inte blir det. Du skall inte lämna han för hans skull.
Det är för din skull som du skall lämna honom!
Kram och sköt om dig!
mvh Martin