Trött på livet!?
La denna under fliken kriser, känns som att detta ä det…
Min sambo/pojkvän är trött på livet.. han är 21 strax. Han bara säger att detta liv är så tråkigt man bara jobbar, betalar räkningar.. han har inte så många kompisar. Den närmaste har skaffat tjej å är helt fast i käleken. Den andra kompisen är soldat och kommer inte hem förens till vintern. Så tror att det är därför han är trött på livet oxå..?
Han orkar inte hitta på något skoj med mig heller. Jag har försökt å hitta på massa olika saker. har frågat om att flytta närmare hans jobb så ha slipper pendla så mycket, flytta till en större stad för han vill gärna börja på kick boxning och det finns inte hos oss. Genom kickboxningen så kan man kanske få nya kompisar.
Han är så depig hela tiden, det är så jobbigt att se han vara så trött på allt. Han har haft en jobbig uppväxt är det den som kommer ikapp han kanske? Även att hans mamma är lite "konstig" hon helt plötsligt bestämt att hon ska flytta till Tyskland och lämna kvar lillebrodern här i Sverige.
Vad ska man vända sig om man vill ha hjälp? Finns det någon man kan prata med om detta? Jag vill verklign lösa detta, jag orkar inte se han så här ledsen, trött på livet längre..
// Orolig flickvän …
Vänd er till hans husläkare, så kan hon/han säkert hjälpa till att hitta samtalshjälp.

Låter som en klassisk depression - han skall inte vänta längre med att söka hjälp, det kommer sannolikt inte bli bättre av sig självt.
Be honom kontakta vårdcentralen eller i värsta fall tvinga dit honom snarast. Kanske behöver han medicinera, samtalsterapi brukar det vara kö till om det skall gå via landstinget.
Privata psykologer kan vara ett alternativ men är förståss betydligt dyrare. Se till att han väljer en med kognitiv inrikting, de brukar ge bättre resultat.
Dubbel
Husläkare? Det har han nog inte.
Jag ska se å få iväg han till vårdcentralen.. blir nog inte lätt.
Kan man gå igenom ungdomsmottagningen? Eller är han för gammal?

Oj jag vet inte maxåldern på ungdomsmottagningen.
Husläkarreformen kom på 90-talet om jag inte minns fel - det innebar att man skulle få välja en "personlig" läkare på vårdcentralen. Så en husläkare är en läkare som arbetar på vårdcentralen men jag är osäker på om reformen fungerade särskilt bra.

Tycker du ska ge honom stöd och råda honom att söka sig till den han tror att han kan känna förtroende för, just för att första steget brukar vara det svåraste, man blir slussad till rätt ställe när man väl tagit bladet från munnen. Vilka alternativen är beror ju på var ni bor och hur det ser ut socialt kring er. Företagshälsovården? Vårdcentralen? Någon privat läkare? Psykmottagningen? Ungdomsmottagningen som du själv föreslår är inte alls dumt om han varit där förr och känner att han kan vända sig dit.

Tror att 23 är maxåldern på ungdomsmottagningen…
Ett tips från mig är familjerådgivningen, dit kan ni vända er tillsammans eller var för sig (man måste inte ha familj, utan det räcker med parrelation) hoppas det löser sig för er…
Glöm inte att du bara är människa, du kan stötta honom men inte ta bort hans problem, det måste du komma ihåg!! Det är svårt för den som står brevid och lever med "hot" om att livet är kasst.
Det låter verkligen som att din kille behöver få hjälp snabbt. Ring till vårdcentralen så att ni får en remiss till psyk. Där måste ni lägga fram alla kort, dvs att han är trött på livet - för då blir ni prioriterade. Ofta så har dem samtalsmöten ang alla nya patienter som behöver hjälp och man tar dem som är mest akuta först.
Se till att han fortsätter ha rutiner, för lägger han sig bara ner så ger han upp, då blir vägen tillbaka väldigt svår.
Finns det ngt runt omkring er som han verkligen uppskattar?
kramar
Tack för alla svar..!
Jag har tagit upp alla förslags som ni har skrivit och försökt att få i väg han.. Vilket jag inte har lyckats med alls. Han säger aldrig att jag ska dit. =(
Jag har ringt hans kompis som är soldat och bett han att ringa min kille. Även fixat så att vi firade midsommar med två av hans närmaste barndomskompisar. Vilket har gjort han glad, jag har inte märkt att han varit ledsen eller varit "nere" sedan den 19 juni. Vilket är jätte skönt. Men jag vill ändå att vi ska iväg till någon som vi kan prata med.Så han inte har dessa tankar inom sig. Familjerådgivning låter bra, för om vi gåt tillsammans så kanske det är större chans att få i väg han.
Tack igen för era svar!

Prova att halka in på ångestsjukdomar.ifokus, finns många med problem som liknar din pojkväns och många med erfarenheter av hur man kontaktar vården
#10 Skönt att ni fått haft en bra midsommar iaf, men försök sen med familjerådgivningen så allt inte bara rinner ut i sanden.
Hoppas du skriver hur det går för er.