Jag vet inte rikigt.. Jag själv typ förklarar för min pojkvän ganska tydligt vad jag vill. Antingen fattar han inte eller så skiter han i det.

Ja det är väl klart att killar ska kunna läsa våra tankar!!!

Ska det vara så j*vla svårt. Jag kan i mina tankar ändra åsikt 100 ggr. Självklar förväntar jag mig att sambon sak fatta allt.

:)

Nä men allvaret åt sidan ;) Så här är det för många inkl mig. Ibland smäller jag mig på fingrarna för det och andra gånger smäller johannes på dom haha. Men jag är nog bortskämd för många gånger lyckas johannes läsa min tankar.

Mjaaa..jag är nog ganska tydlig med vad jag vill. Jag berättar och pratar gärna….så detta med att inte säga nåt och att ändå killen ska fatta…så tänker inte jag….*L*

Jag berättar ofta vad det är jag vill. Men ibland berättar jag det inte på en gång. Och det är då jag blir frustrerad. Sen kommer jag på att jag glömt berätta, och då får jag krypa till korset.

 Japp så är det..Men nu är det så att dom flesta av det motsatta könet tänker inte alls som det kvinliga. Så därför blir det massa misförstånd..Men sen om det är ett långt förhållande så vet man ju av erfarenhet vad den andre parten vill "tänker"

 Jag säger inte att det är så här, men jag tror att det funkar så…

Visst önskar jag att de vore tankeläsare, men har gett upp det. Ger mänskliga vinkar, funkar inte det blir de klarspråk.

Det jag önskar mig är dock att de ska lyssna och försöka förstå när man talar om vad man tycker känns fel osv. Så de kan förstå ens situation och sedan kan man hjälpas åt med det, oavsett om det är stort eller smått.

#6 du har helt rätt, vi är väldigt trögtänkta och även om ni tycker att ni förklarar bra kan det mycket väl vara så att vi inte fattar ett dyft.

Som tex är inte "sand" en färg…

Jag tror inte det är så speciellt att Kvinnor anser att män ska läsa tankar. jag tror det är så hela tiden att människor anser att andra människor ska läsa tankar. och man kan vara olika på andra vis än bara könet, och det är olikheterna som gör att man tänker olika och inte förstår varandra. så tror jag :)

Jag pratar om ALLT! Är oerhört öppen i förhållanden med både vänner och partners. Förstår inte varför man ska göra det så svårt för sig själv. De är bara att öppna munnen och diskutera precis vad det gäller ist för att ge antydningar till något och personen bara blir frustrerad och missuppfattar.

Jag vill jätte gärna att min partner förstår mig, därav pratar jag öppet. Vill verkligen inte såra eller liknande bara för att han ska "förstå ändå".

Visserligen var mitt förra förhållande dödfött! Jag tror nog han var hjärndöd;P Jag pratade öppet om alla mina känslor och tankar men han förstod inte ändå. ^^

#10 Sånt är väl givande, när man verkligen förklarar allt, och killen ändå inte förstår barret ;)

#11 Haha jaa verkligen. Där står man och öppnar upp sig och gråter som bara den! och så får man typ tillbaka en tom blick och ett "jag vet inte?" ungefär;P

Ursäkta att jag tränger mig på men jag måste säga det.

Tyvärr är det så. Vi fattar inte vad ni tänker fast ni uttrycligen säger det:-)

Och trots att vi hur tydligt som helst tänker det vi tror oss säga så vill ni inte förstå. Det är inte konstigt att det är så svårt att leva ihop.

skärp er tjejer

Kram

#13 Sant, jag har fått saker förklarade flera gånger men ändå inte fattat vad hon menat, vi är nog inte så lika där uppe i dom grå som man kan tro…

#14 Jag har då aldrig trott att vi är lika, inte ens av samma släkte kan man tro ibland hehe

vi tjejer kan nog vara lite "luddiga" och tro att killen förstår..

"Skulle vara gott med en kaffe"  Så ska man inte säga man ska säga såhär: "Älskling kan du stanna vid nästa mack så kan vi köpa oss en kaffe?"

Någon som känner igen sig…? Hmm jag gör nog det *ha ha*

#16 helt rätt, men kom ihåg att om du bara hör nått mummel till svar är det troligt att vi inte lyssnar över huvud taget, så försök få ögonkontakt och ett

"jo, det kan vi väl göra, men föresten när började du dricka kaffe"

man ska med andra ord behandla alla killar som om de hade autism/aspberger :P med överdriven tydlighet.

Kanske inte helt, men ibland tänker vi på annat helt enkelt…

Det där är inte lätt alla gånger……för säger man inget utan tycker att det borde han förstå ändå så får man höra att "Jag är väl ingen tankeläsare heller, vill du något så får du väl säga det"…….jaha, då säger man det och vad får man höra då? Jo, "vad du tjatar och gnäller". Hm, då undrar man ju…..vad menas att man ska göra .

Kan det vara så enkelt att den manliga befolkningen är så smarta så de vet att efter ett tag säger man inte ett dugg och de får vara ifred .

#17

Det intressanta är att nästan alla Kvinnor anser att dom är mycket tydliga i hur dom utrycker sig men ingen man på planeten förstår vad dom menar. Är det då mannens fel, eller kan det vara så att Kvinnor har en tendens att utrycka sig så inderekt att det helt enkelt inte går att förstå?

Ett exempel:

Han och hon är ute och kör, som i alla sexistiska historier är det han som kör. Efter ett tag pekar kvinnan och säger:

- Där är en fin resturang…..

- Jo, den lär vara bra säger mannen och kör vidare….

Efter en halvtimme får kvinnan ett raseriutrbrott och säger typ

- Varför i hvete stannade du inte vid resturangen, jag svälter snart i jäl….

Mannen svarar

- Varför sa du inte att du ville äta?

Kvinnan:

- Det gjorde jag ju, kan du inte för en gångs skull lyssna på vad jag säger….

Mannen, helt oförstående:

- Det gör jag ju….

Dett är iof en påhittad historia men skulle mycket väl kunna ha inträffat. Bägge parter anser att dom är tydliga i sin kommunikation respektive lyssnar på vad den andre har att säga men ingen av dom kommunicerar.

Jag ska nog erkänna att jag också någån gång då och då har förväntat mig att han ska förstå trots att jag inte säger något och när han inte gör det blir jag antingen irriterad och frustrerad eller ledsen och deppig.

Jag antar att anledningen till att det blir så är att för mig är det helt självklart (om jag ska ta ett påhittat exempel som ovan) att om jag håller på att göra något som är fruktansvärt tungt (så tung att jag får använda alla mina krafter för att ens ha en chans att orka) och han sitter två meter ifrån och spelar eller håller på med mobilen (eller vad som helst) Då förväntar jag mig att han ska hjälpa till men det gör han inte. Eftersom det är helt självklart för mig att man erbjuder sin hjälp till någon vid ett sådant tilfäller blir jag blir förbannad och går och surar resten av dagen innan jag till slut bryter ihop och talar om varför jag är arg.

Ska man se det ur han synvinkel så skulle han säkert gärna hjälpa till med det här "tunga arbetet" (vad det nu skulle kunna vara) men han förväntar sig väl att om jag behöver hjälp, ber jag om hjälp så därför fortsätter han med det han redan håller på med.

Kankse ett dålig exempel men jag hoppas ni förstår vad jag menar. Men för det mesta har vi öppen kommunikation och förstår varandra utan såna missförstånd. :)

Haha jo ibland kommer jag på mig själv med att förvänta mig att killen ska fatta vad jag menar utan att jag sagt något rakt ut. Det funkar inte direkt så :P Försöker säga klart och tydligt istället :P

ryttarn; bra exempel :P

Jag har en anställd som ibland beter sig så, säger något halvkvävt och förväntar sig att jag skall förstå. MKT irriterande!

Kanske bottnar otydligheten i en rädsla att inte få det man ber om? Om man inte ber tydligt får man inte heller något tydligt avslag…