Hur långt ska det gå för att man ska säga att det inte är en kris utan att det faktiskt inte funkar längre?

Det finns så fruktansvärt mkt jag saknar hos min partner just nu att jag vet inte vad jag ska göra. Ena dagen mår jag bra och känner att det är vi på riktigt. Och andra dagen går jag funderar på dumma saker som att han vill skaffa fler kanaler bara för att kunna kolla på porr.

jag och killen hade en diskution för ett tag sen om en tjejkompis till jhonom som jag inte tycker om. Jag tycker inte om att han helt plötsligt ska klippa sig bara för att han ska träffa henne när han drar ut på att gå till frisören på flera månader för att han inte orkar, för att det är för jobbigt. Det kostar pengar osv. Men när han ska träffa henne så går det minsann bra.

Häromdagen så sa han att han skulle träffa en killkompis, men jag är helt säker på att han åkte till henne. Att han ljög för mig för att jag inte skulle sura över att han träffade henne. jag frågade hnm om jag skulle hämta upp hnm i stan då han ändå skulle vara där om han nu var hos sin killkompis men det skulle jag inte. Istället tog han pendel som skulle vara framme hos oss 20 min innan jag kom hem. Men sen stod tåget still enligt hnm och därför blev han sen. Men jag tror att han isjälva verket åkte från henne som gjorde att det skulle ta 20 min längre.

suck :(