Beror väl på vad för motgångar och besvikelser det är.

jadu, svår fråga.. tiden läker alla sår förr eller senare. i livet så försöker jag se till att gå vidare med tanken "det är en ny dag imorgon förhoppningsvis är den bättre" har aldrig haft några större problem i relationer så där vet jag inte..

Svår fråga. Låter väl tiden gå och ser vad jag får ut och lärt mig. Men det gäller att börja med att ta ett steg i taget.

Jag är av den bestämda åsikten att livet är något som inte "händer mig"  - utan något som jag väljer varje dag. Jag står vid rodret i mitt eget liv. Sällan eller snarare aldrig, kommer händelser till mig som jag inte har valt själv.

Vid motgångar rannsakar jag mig själv och frågar vad det är jag har gjort som har fört mig dit jag är idag. Om en händelse upprepas gång på gång, så är det för att jag ska ta ställning och göra en förändring i mitt liv. När man väl fattar tag i rodret och bestämmer var man själv vill gå, så sätter man karmahjulet i rörelse och så många positiva saker kommer till en.

Varje kris/problem är en möjlighet till lärdom. Antingen bör jag lära mig ödmjukhet och förståelse/förlåtelse, eller så bör jag älska mig själv så högt att jag väljer bort det som gör mig illa. Då väljer jag min egen väg oavsett om det innebär smärtsamma avsked. För varje avsked i mitt liv så föder det många nya möten med andra människor.

Jag kan inte, som människa i ett i-land och med en bra uppväxt, se mig själv som ett offer för några händelser. Om killen gör slut, eller om man blir avskedad, så är det små problem i förhållande till hur många andra har det i u-länder eller dem som har haft en traumatisk barndom med övergrepp och dylikt.

Jag har en positiv livssyn och det är vad som driver mig framåt och det är också det som ger mig nya möjligheter varje dag. För mig är det livskraften, Gud, kärleken eller vad man nu vill kalla det.

Upplever du smärta? Sorg? Gå in i den. Känn den. Dväljs igenom den, men på andra sidan så kommer du ut starkare och renare än förut.

Jag citerar en stor skald, Dan Andersson:

"Till smärtan"
Jag vet ej om fullare fröjd står att nå
än när läpparna skälva av gråt,
om vi någonsin leva så gränslöst som då,
när pannan av ångest är våt.
Och ingen kom så hel och ren
till lyckans vardagssal,
som den som var med sig själv allen
en natt i skakande kval."