Jag har en kompis med barn som jag inte träffar så ofta men vi hörs med jämna mellanrum ändå. Jag känner väl inte att jag älskar hennes barn, men jag tycker om dom. Dom är så härliga så!
Men min brorsdotter älskar jag! Men det blir ett annorlunda band och det beror ju på vad man har för relation och hur ofta man ses, det tror jag nog.

Det beror i mitt fall på hur bra jag och barnet kommer överens ;)
Jag tycker ju om barnen för att de är en del av min vän. Men en av mina bekanta hade en son som var oerhört bortskämd och otrevlig, vilket då gjorde att jag inte kunde påstå att jag älskade honom.

Nu är inte jag direkt barnkär av mig, men vissa barn faller man ju mer för än andra. Sen tror jag att ju närmare band man har, desto mer "älskar" man barnet.

Jag har bara en kompis som har barn och det blir lite speciellt eftersom den kompisen är min moster. Hon är 3 år äldre än mig och vi är uppväxta tillsammans, så jag har alltid sett henne som en kompis och inte en moster.. Hon har en son på 2,5 år som då blir min kusin, fast han kallar mig moster  Och självklart älskar jag honom!

Eros; vilken sötnos :)

Hrm.. Nej. Jag är ingen barnmänniska alls och även om jag tycker barnen är söta så har jag ännu inte utvecklat några känslor för dem.

Iof så träffar jag ju inte barnen så ofta så det beror nog på det.

Jag har inga känslor för kompisarnas barn, jag är generellt heller ingen "barnkär" person. Men jag älskar mina barn över allt annat, såklart.

Fast ibland får jag känslor för kompisarnas barn, känslor som irritation och "jag stryper dig snart ungjävel om du inte slutar domdera med dina föräldrar" Men jag biter ihop och tänker att jag inte ska säga något. Det är upp till var och en att fostra (eller låta bli att fostra) så som de tror är bäst. Fast egentligen tror jag att folk hatar såna som mig, som inte lyder mina barns minsta vink och som fostrat dem att ha respekt för mig och andra vuxna i deras omgivning.

Hihi. Haha. Hehe.

jag tycker jätte mycket om min kompis dotter men älskar henne gör jag nog inte,..

Mina kompisar har inte barn.. ingen av dom jag umgås ofta med i alla fall. Men rent generellt så har jag svårt för barn så vi får väl se vad som händer när mina vänner börjar skaffa barn.

Jag och barn går inte ihop:P Nej, men jag tycker inte om barn alls. Inte efter mina erfarenheter inte..
Men så har jag heller inga vänner med barn än så länge. Så jag kan inte säga vad jag skulle tycka om någon närmare med barn.

Min syster ska ha barn i januari och de känns jätte skoj! De barnet kommer jag med all säkerhet älska! För henne ska jag minsan fostra, mosters monster:P Ser jag fram imot..

Sen är de ju alltid sådär tycker jag, egna barn- andras barn.. ju närmare band man har med barnets föräldrar och barnet själv ju mer tycker man ju säkert om det.

Inte många har barn… tycker de är söta som spädbarn men sen är de lite obehagliga…

#4 Javisst ;)

Nä, jag älskar inte mina kompisars barn! Träffar dem i och för sig inte så ofta, men det hade nog inte spelat någon roll.

beror alldeles på hur väl uppfostrade barnen är.. jag hatar alla barn om de är ouppfostrade. kan helt enkelt inte vara tyst då, vilket mamman/pappan kan bli sur över.

#13 Andras uppfostran lägger jag mig inte i, såvida det inte gäller misshandel eller dyl.

Vem är du att säga vad som är rätt eller fel? Det du tycker är fel är kanske inte fel för andra. Tror knappast dom bryr sig om din åsikt, mer än att dom blir arga och irriterade?

Jag hade aldrig tolererat att någon hade försökt läxa upp mig i mina barns uppfostran. Lika dant med hunden.

Möööjligtvis om det är någon som är utbildad till att ge råd till familjer.

Ungefär hälften av mina vänner har barn. Nä, jag älskar dom inte. Jag tycker dom är rätt jobbiga faktiskt. Man får ju inte prata ifred med sina väninnor längre. Alltid ett barn i hasorna som kräver mammas uppmärksamhet hela tiden. Ha ha. Jag är väl inte så barnkär heller. Isåfall hade jag väl skaffat egna. Men mina syskonbarn älskar jag. Jag har 13 stycken! Blod är tjockare än vatten.

# 14 Visst kan man lägga sig i barns uppfostran. Tänk om ett barn gör något dumt ex sparkar ditt barn eller nått liknande. Säger du inte till ungen att lägga av då?

Vanligt folkvett tycker jag är grunden i uppfostran. Slåss, spotta, stjäla, mobba osv tycker jag vem som helst kan säga till om.

#16 Läs mitt inlägg igen. ;)

Ouppfostrad kan vara så mycket mer än det du radade upp. Något jag ser som ouppfostrat, kan andra se på ett annat sätt. Så man ska vara väääldigt försiktig med vad man lägger sig i.

Bättre att ta hand om sin egen familj.

#14 när ungar skriker, gapar och är allmänt hödljudda, drar i mamman/pappan eller djur, är elaka på andras barn eller sina syskon osv och föräldrarna inte gör något så säger jag till. skiter högaktningsfullt i vems unge det är. sen om föräldrarna sätter sig på sina höga hästar då så visar det bara att de verkligen inte har någon koll på sina barn.finns många ungar som ine har något folkvett alls idag. jag blev strängt uppfostrad i vad som är rätt och fel och jag har sett alldeles för många veka mammor som skyller på ja men han/hon är ju så liten, h*n är ju bara 5 år, ja men de är ju sååå gulligt, bla bla bla. visst skitgullligt när ungen är 15 o fortfarande inte fattat att man inte får slå andra för att få som man vill.

näe jag tror på kärlek och en fast styrande hand. har jobbat med så många ungar och har faktisk redan ledsnat på hur förvånade en del föräldrar blir när ungen gör nått så simpelt som att tacka för maten eller plocka undan sina leksaker.. det tycker jag är så sorgligt..

# 16 Jag läste det som att föräldrarna skulle misshandla barnen i uppfostringsyfte.

Jag har inga direkta kompisar som har barn (bara "vänner" över internet som har barn, så det räknas inte) men jag är inte så jätteförtjust i barn under 2 år - förutom min egen

har inga kompisar som har barn ännu… lr jo, en.. men hon bor ju i USA, o den ena ungen har jag inte ens träffat.. men dom andra 2 gillade jag mkt..

jag gillar barn överlag så jag gillar nog alla barn.. om dom inte är överjävliga o riktigt dåligt uppfostrade.. haha

Jag har faktiskt inga vänner som har barn men jag kan tro att det beror på hur ofta man träffar barnet.
För att älska någon måste man utveckla en relation först och för att göra det krävs det att man träffas ett tag, så kvittar det nog om det är en väns barn eller någon annan människa.

Har aldrig varit småbarnskär och har därmed valt bort att själv skaffa barn.

Anser att barn skall vara hett önskade om dom skall sättas till världen.

Men tycker mycket om barn då dom kommit upp i skolåldern samt tonårsåldern. Då kan man börja få en vettig relation till dom.

jag har många kompisar som har barn. jag älskar dom inte men tycker väldigt väldigt mkt om dem.