För din egen skull så tror jag du ska gå och ta ett sista farväl. Svårt när någon försvinner så. Jobbigt. Men med tiden så kommer man ihåg de glada stunderna. Jag kan inte annat än beklaga dig sorgen.

Kramar om

Åh, jag är ledsen! Beklagar verkligen. Finns ingenting man kan säga för att göra saken bättre, det vet jag. Hoppas verkligen han får vila i frid.

Jag tycker du ska gå. I såna här situationer så kan det vara bra med ett ordentligt avslut..
Du kanske komer ångra att du aldrig fick ta det hä sista farvälet.
Förstår att det måste kännas hemskt men dina sörjande vänner kan också ge dig tröst och du kan trösta dem.

Jag beklagar verkligen sorgen.. :(

Beklagar! Men tror det är bäst att gå.

beklagar sorgen.. försök minnas de goda stunderna med din vän..

vill du inte gå så ska du inte tvinga dig till det heller.. det beror mycket på hur du är som person, vissa vill säga farväl en sista gång, andra vill inte. ingen kan bestämma det åt dig, utan du måste göra som du känner.. men det kan vara ett bra sätt att handskas med sorgen, det kan vara farligt att låsa in den för förr eller senare måste den ut..jag hör till dem som inte går på begravningar, personen lever i mitt hjärta, så jag ser ingen anledning för mig att gå på någons begravning.

Beklagar sorgen!

Jag är oxå en sådan person som avskyr begravningar. Visst, ingen gillar väl dem men jag får panikattacker.

Jag har gått på min farfars (jag var ca 13 är) och min gamla bästis mammas begravingar (vi var 17 år).

Har flera närstående som dött men jag har vägrat gå.

Däremot kan jag tycka att man ska gå, just för att få ett avslut och kunna börja sörja ordentligt.

Min halvbror dog när vi var 15 år och jag följde inte med dit (Danmark) och jag har aldrig kunnat sörja honom ordentligt. Det är som att riva skorpan av ett infekterat sår varje gång jag tänker på honom.

Så orkar du så ska du absolut gå och det är inte bra alls att inte låtsas om det. Bättre att storgråta, skriva dikter osv osv vad som passar en själv.

Beklagar..

Jag tror att du bör gå, i värsta fall kan du gå ut om det blir för mycket, men jag tror att man kan behöva det avslutet för att kunna gå vidare, för att inte inbilla sig själv att det bara var ett elakt skämt.

Dessutom kanske du ångrar dig senare i livet att du inge gick, så har jag tänkt iaf, och jag tror jag gjorde rätt i att gå när min kärlek dog när jag var 17. Även om det rent ut sagt känndes för jävligt, paniken stod och bankade och allt känndes bara löjligt, men idag är jag glad att jag gjorde det.

Det sorgliga är att många som tar sitt liv är just de människor man aldrig skulle kunna tänka sig ta ett sådant beslut. De har vänner, de har ett bra liv utåt sett och ingen har anat något.

Ta dig tid att sörja, även om det tar flera år. Det är något jag tycker är viktigt. Alla har rätt till sin sorg, även om den kommer flera månader efteråt.

Många kramar

Tack allihopa!
Mamma ska ringa ikvall och sa ska vi se om det gar att hitta flyg sahar nara inpa..

Jag vet aldrig vad jag ska säga om sånna här saker. Men jag är ledsen för eran sorg. Han har de förhoppningsvis bra nu iaf ..

De bästa är att gå och ta farväl, annars lär man ångra det. Allt annat faller nog på plats.

uss jag beklagar verkligen.. blev så tagen när jag läste detta för jag har gått hela kvällen och tänkt på min pappa som dog för ca ett å ett halvt år sedan.. hemskt att läsa detta :(
de e riktigt tufft.. när man väl förstår att dom inte finns där längre.. att man inte får höra deras röst.. eller känna deras hud, deras kramar.. :(
jag känner med dig..
gå på begravningen å gråt ut! våga känna alla känslorna som kommer..
de gjorde inte jag, något jag fick sota för för ett halvår sen :(
ta hand om dig!
massor me kramar från mig*