Jag saknar min partner enormt, men det kan ju bero på att vi är särbo nu, eller snarare har distansförhållande. Jag flyttade 50 mil för att gå en 3årig utbildning.

Även när vi bodde ihop kunde jag sakna honom stundvis, men det var ofta när det hänt något, eller man såg/hörde något som påminde om honom.

Jag behöver en hel del ensam-tid, ifrån annat folk, men min partner är den enda jag klarar av att vara uppi 24/7 längre stunder. Men även där behöver man egen tid ibland. Men jag saknar honom, han är min andra hälft helt enkelt. Utan honom är jag inte fulländad i dagsläget.

Jag saknar honom, men uppskattar att vara sjalv samtidigt. Blir det for langa stunder sa blir jag lite deppig och saknar honom mer.

Jag tycker inte alls om att vara ensam och saknar honom hela tiden då vi inte är tillsammans. Jag är väldigt behövande. Tror ja ? :)

Vill vara själv ibland, men saknar honom jätte mycket om vi är borta ifrån varandra alltför länge. Men som tur är så bor vi inte långt ifrån varandra och vi har inget förhållande ^^

Jag är inte en särskilt behövande person, tror jag. Vill jag tro, i alla fall. Men jag saknar honom ändå när han är borta. Det känns liksom, tomt. Även att barnen är här hemma med mig.

Så när hans bil rullar in på garageuppfarten så tar hjärtat fortfarande ett glädjeskutt för det känns att familjen blir komplett när han kliver innanför dörren.

Vi har varit ett par i 7.5 år och jag hoppas att det alltid kommer att kännas så här!

Eftersom vi har ett distansförhållande, så saknar jag honom hela tiden när vi inte är med varandra. längtar bara till helgen så vi kan träffas igen !

Jag saknar honom när han är borta :).

Jag har lärt mig så mycket av att vara själv och singel. Och nu mera tycker jag det är skönt att vara ensam lite då och då. Jag kommer aldrig bli beroende på det sättet, att allting är tråkigt så fort han är borta och inget går, igen. Visst tusan tänker jag på honom och jag saknar honom nog en del med faktist. Men så är de sönt med ensamtid/Lisettetid och sen få träffas igen efter att ha saknat varandra lite.

Han är ju reseingenjör så han åker iväg kanske minst en gång i månaden till utlandet. Då får jag tid för mig själv och för saknaden:)

Visst är det skönt med lite ensamhet ibland… det behöver väl alla? Men det betyder inte att jag inte saknar Jimmi när han är borta, eller jag är borta. Vi saknar varandra så pass att det är jätteskönt att träffas igen. :) Det är bara nyttigt. :)

visst saknar jag han mkt… men… tycker dt är väldigt skönt att få vara ensam bara jag o hunden :)

lr att få ha hela lägenheten för mej själv 1 helg, ingen som klagar på handdukar lr kläder som inte är upphängda. haha (förhoppningsvis blir det snart igen , då han o pojkarna planerar en resa till Riga)

Vi bor ihop och spenderar mycket tid ihop. Men när vi är ifrån varandra saknar jag honom såklart. Men jag behöver lite ensamtid ibland för att må bra. Räcker med en timme eller en kväll på egen hand. Då kan jag titta på en "tjejfilm", läsa, lyssna på musik eller vad jag nu än vill göra. Men när jag hör nyckeln i dörren när han varit iväg ett par timmar så blir jag överlycklig för att han är hemma igen

Eftersom vi bor ihop så är ibland lite ensamtid trevligt, men för det mesta saknar jag nog honom vansinnigt mycket =)

hmm ja de är klart att jag saknar min älskling när han är borta! det värsta jag vet är när jag åker ensam iväg hem till mamma( typ 35 mil) o han stannar i sthlm.men det är just själva avresan som är värst, under tiden jag är hos mamma går de rätt bra! då är det mest på kvällarna jag saknar att ligga o prata och gosa med honom..

Jag saknar Gura just nu

Jag känner inget behov av att vara ensam hemma. Det är ju så mycket skönare/roligare när Gura är hemma. Jag känner ändå att jag kan göra vad jag vill, utan att jag får dåligt samvete. Han har dessutom nog med vett att inte störa när jag läser/pluggar/mysar och förhoppningsvis har jag samma respekt för honom när han pysslar/spelar osv. Vi bor i en etta men går inte varandra på nerverna, kanske bland annat för att vi både har en lika hög toleranströskel och inte stör sig på att den andra slängt en handuk på golvet eller liknande. Haha, vi kanske kan kalla det bohemiskt stök.

När det gäller att umgås med vänner vill jag helst att G skall följa med. Tyvärr, vill också G att jag skall följa med honom till hans vänner; jag tycker det är jobbigt att träffa folk.

Enda gången då det kan kännas bättre att vara själv är när jag får för mig att fotografera. Gura ser så uttråkad ut, vilket resulterar i att jag blir stressad och tänker att bilderna ändå blir kass.

Som sagt jag saknar honom nu, men om knappt två timmar får jag förhoppningsvis träffa Älsk!

Beror väl på hur länge han är borta. Några dagar är ingen fara, men blir det en vecka eller mer så. Men längta efter honom kan jag göra lite då och då :)

Jag och killen har inte varit borta från varandra mer än två dagar i rad några gånger under våra snart 4 år. KAnske därför jag är så behövande ;)

Jag är också väldigt krävande. min kille gillar och säger att han vill vara ifrån mej mer. det blir jag ofta lite sårad över… men jag saknar han ofta när han är iväg ock jobbar fortfarande när jag kommit hem från skolan

Jag saknar min sambo enormt mycket när han inte är hemma. Han är iväg på utlandstjänst för tillfället och har sedan januari inte varit hemma mer än korta perioder… Han kommer hem två veckor i oktober och sedan kommer han hem "för gott" i början av december!! Ska bli härligt! Men visst är det skönt att vara själv också, men inte såhär länge!!!

jo jag saknar honom. Visst kan det vara skönt att få vara ensam en stund, men efter ca 30 minuter så saknar jag honom igen. Däremot så tror jag att det är viktigt att ha det så, på rimliga nivåer.

Jag saknar min sambo när jag är borta. Jag är ibland tvungen att vara borta från hemmet några dagar i sträck på grund av mitt jobb. Men jag tror att det är bra för vårt förhållande. Han får längta, jag får längta.

Ibland tycker jag det är skönt att vara ensam hemma. Ibland är det hemskt. Tomt. Tråkigt. Ingen att gnabbas med. Ha ha.

Äsch, inte så väldigt. Klart man saknar varandra men för oss har det alltid varit så att vi träffats 1 eller 2 gånger i veckan. Ibland stannar han 2 dagar, ibland 4,5 men sen åker han hem och det går kanske 4 dagar innan vi träffas igen.

Jag har också varit utomlands utan honom och ibland har det gått 2 veckor utan att vi träffats eller hörts knappt. Man måste kunna uppskatta egen tid också och inte bli för beroende av att alltid ha någon hos sig. Då blir det ännu mysigare när man väl ses :)

Det är snarare så att det fortfarande pirrar till när det ringer på dörren och jag vet att det är han som kommer och när vi väl ses är vi väldigt inpå varandra hela tiden. När vi skiljs åt tänker man på varandra och saknar varandra, men så farligt är det inte. Bara vi får träffas snart igen och vara helt uppe i varandra.

Vi har varit tillsammans i 5 år.

Jag avskyr att vara ensam! Under dem 6 åren jag och min sambo har varit tillsammans har vi varit ifrån varandra 2 veckor som mest men då var det för att jag åkte på utlandssemester med min familj (som jag spenderade med att ligga och gråta på hotellrummet), annars har vi bara varit ifrån varandra en eller max två nätter.

Jag saknar honom jättemycket när vi är ifrån varandra, om det så bara är när han eller jag jobbar. Jag tror att jag har utvecklat ett litet "beroende" av honom för ibland kan jag få väldigt kraftig ångest och gråta när han ska vara borta en natt, antar att det beror på att jag mådde väldigt dåligt när vi blev tillsammans och att han då alltid fanns till hands för mig, dag som natt, och att det har varit så sen dess. :/

Saknar honom men kan oxå tycka att det e skönt o få vara lite själv oxå. tycker det e bara bra o få vara ifrån varann oxå. jag har varit utomlands utan honom. fast då saknade jag honom enormt mkt.. men det va endå skönt o få vara från varann i 2 veckor. man kände sig helt pirrig när jag kom hem igen :D

Har varit ensam i flera år, så den partnern saknar jag inte. Det jag saknar är någon att krypa in i famnen hos. kramen. Hålla handen. Annars har jag blivit väldigt egoistiskt enligt mig själv.

Kramiz och lycka till ni som har någon

Visst är det tomt utan honom, detsamma gäller om något av barnen är borta också förresten.

I våras var jag iväg 2 v på raken - DET kändes konstigt, speciellt på helgen! Bara att gå ut och äta alldeles ensam…

Saknar honom, de är så tråkigt att vara själv, men självklart behöver även jag vara ensamen ibland.

Ja… Självklart både saknar jag och tycker om lite ensamhet.

Har ett stort ensamhetsbehov och om det går för lång tid mellan att jag fått vara ensam hemma mår jag inte bra och blir sur mot stackars mannen. Då tar min snälla man med sig yngsta sonen på nåt äventyr så jag får vara ensam och kommer hem till en helt annan och snällare kvinna sen. Men om jag är iväg på tråkiga jobbsaker med möte efter möte och bor på scandic i Jönköping eller nåt annat riktigt trist ställe där jag varit 111 ggr och inte alls skulle vilja vara… då saknar jag honom och tänker på va bra vi har det och längtar hem.

Jag saknar min samo enormt när han är borta. Har jag pms och även under mensen kan jag känna mig extra ensam :(

Jo jag saknar honom, men jag behöver verkligen min ensamtid faktiskt.

Skulle inte kunna ha en man som saknade mig så snart jag var borta eller ville vara tillsammans hela tiden. Skulle bli kvävd, få andnöd.

Jag saknar många när jag inte är med dem… De flesta bara någon dag.

Men det finns undantag… Ett speciellt undantag, som jag saknade i princip dagligen i fem års tid.
Vi gav upp på grund av avstånd Inte brist på kärlek och respekt, främst och gjorde aldrig ett riktigt avslut.

Jag slutade aldrig att prata om henne, slutade aldrig tänka på henne, slutade aldrig helt att prata med henne. Vissa dagar fick jag aldrig tid att sakna, de dagarna var mycket bra. Men nu bor jag närmare… 15 timmar närmare att resa.

Jag åkte från dig, en del av mig blev kvar. Skulle vara borta två veckor 2 barn för mig, 1 barn för dig och 1 893 solar senare återvände jag till dig och litet om intet hade ändrats.

Vårt avsked på telefon lät:

"Oavsett dagar som förflyter, bara ropa, jag lovar att svara". "Jag vill en dag träffa dig, om jag får komma till dig igen."  Du sade "Du är ju min älskade, klart du får komma".

Ett halvt decennium senare:

"Hej vännen, vad ville du, jag tänkte komma och hälsa på?" "Kom när du vill, det är ju inte så att jag gör något." "Ja, jag drömde om dig inatt att du ropade"

"Jag är nog lite ensam" svarade du "Jag är hos dig om två veckor" sade jag Det gjorde dig glad.

Väl där:

Vi fortsatte att tala, som om inget alls hade hänt. Ingen tid förflutit. Du kändes hemma i min famn, trygg i sömn. Din panna mot mitt bröst. Mina fingrar mindes dig, som om jag bara hade hämtat té.

Många Kvinnor har kommit och gått i mitt liv. Jag trodde aldrig att jag var välkommen tillbaka hos dig. Men du är som du sa och jag gör som jag lovade.

Sådana som vi, vi avslutar egentligen aldrig. Sådana som vi, tar väl vara på den tid vi får. Sådana som vi… är lite sjuka i huvudet

Nu åker jag från henne igen, halvt förkrossad om två dagar. Men återvänder efter några veckor denna gång.

21 dagar av saknad. Med en möjlighet att träffas, när som helst. Det funkar bra… Då är allt som det skall…

Jag saknar min Kalle väldigt mycket… Vi träffades i vintras och han bodde i sthlm och jag några mil från Linköping.. Vi träffades varje helg och han tog ledigt från jobbet en vecka då och då så han kunde bo hos mig under den tiden..
Hela sommaren umgicks vi jämt.
Så flyttade jag i slutet av juli. Det var bestämt sedan långt innan vi träffades och vi var båda medvetna om det. Nu har vi träffats en vecka under en 2 månaders period… Det är ganska tungt.
Tror ändå inte det skulle funka så smidigt som det gör med någon annan än Kalle.
Vi vet vart vi har varandra… Men guuuud vad man saknar ibland…

Min sambo jobbar skift, så jag är ensam varannan vecka på kvällarna, då är jag med kompisar eller läser en bok eller kollar på tv eller sitter vid datorn…men jag saknar honom hela tiden och räknar timmarna tills han kommer hem. Jag är en halv person när jag är hemma själv, jag är förälskad och ibland kan det vara jobbigt att vara själv men man hittar alltid på något att göra, speciellt när man har ett hus att renovera och inreda.

#32 aris-eile -  Åh wow vilka ord du skriver…vet inte varför men jag blir alldeles tårögd och får en stark känsla av saknad i min själ!

#35
That's me… ;-)

Hon är ganska speciell för mig…

Gillar att vara själv men hatar att vara ifrån honom, lite komplicerat kanske ;P Sov hos honom varje kväll förut men nu har vi ändrat lite pga skolan sover bara där på helger men det känns jätte jobbigt! Visst det är bra för oss, känns som vi är mer glada osv när vi träffar varandra nu också. Men vi saknar varandra helt sjukt mycket!

32# typ så känner jag för min pojkvän nu:) men nu skriver väldigt vackert och väldigt känslosamt, det måste vara din livskärlek du menar med det där:)

#38
Jag vet inte hur man skall definiera den relationen vi har…
Vi var tillsammans en gång i tiden… det är sant. Är hon min livskärlek, det vet vi ju inte innan jag lämnar världen denna gång… Men hon väntar alltid på mig och jag saknar henne alltid.. så… kanske.

Men förälskad… det är jag i en annan… Det är vemodigt, känslosamt och svårt för oss alla inblandade. Jag kan ju inte välja bort henne helt. Bara låta bli att träffas om jag inte får… Mina tankar… svävar tillbaka flera gånger om dagen och jag har ingen anledning att hyckla med det…

39# I see your point. jag var alltid förälskad i min nuvarande kille i tre år men istället så blev jag tillsammans med andra, dte gjorde hela situationen helt oumbärlig ibland..