ja varför inte?? har man tankar om framtiden så=) jag säger då till min partner att m vi får barn så ska jag flytta hem till hälsingland, sen är de upp till honom om han ska med eller inte.

men partnern kanske hinner bytas ut innan det händer, så man kanske inte ska börja ett förhållande med att bestämma att vi ska ha barn, bo där, och gifta oss. planera lite för skojs skull ja, men jag skulle bli ivägskrämd om ja träffa en kille som redan bestämt sig för avrt han o jag ska bo o hur många barn vi ska ha!

Jag tror att krav är betungande för alla människor. Framförallt långsiktiga krav eller löften man lovat som kan bli svåra att leva upp till.

När man känner att man vill satsa på förhållandet så vet man väl ungefär vad den andre har för önskemål i livet hoppas jag och att man matschar varandra någotsånär.

Sedan kan det ju hända "tusen saker" på vägen. Man genomgår kanske en massa oförutsedda perioder i livet och då kan det vara ganska skönt att inte känna att partnern har några krav från en tid som varit långt innan.

Jag tycker att det är bättre med mål. Och att man vet vad man själv och vad partnern har för mål, oavsett om det är att någon gång äga en jukebox eller att skaffa barn.

Jag menar, ingen, absolut ingen kan lova (i ordets egentliga betydelse) att något kommer hända. Däremot kan man säga något i stil med "jag vill gärna/ jag hoppas att/ jag kommer sträva mot.."

Krav kan vara tunga att bära. Min kille ville ha ett rakt svar om vi kommer skaffa barn, för att veta om det var värt det. Jag har aldrig varit någon barnälskare, men kan däremot säga att om allt känns bra, med relationen, jobb osv så är det ingen omöjlighet. Och jag kan tänka mig att bli mamma, när tiden är rätt. Däermot kan jag inte lova.

Krav och krav. Det är viktigt att man kommunicerat vad man vill med relationen och livet i stort.

Om den ene vill skaffa hus och barn och den andre vill missionera i Afrika eller något annat som svårligen låter sig kombineras blir det lätt konflikter. Allra helst om ingen säger öppet vad man vill. Annars kan man säga - ok vi tar 2 år i Afrika men sedan åker vi hem och köper hus.

Så krav - nej, men kommunikation och öppenhet om både vad man själv och partnern vill.

kKrav vet jag väl inte… Man kan väl försöka hitta någon som vill samma sak? Karln och jga är ute efter samma saker, och vill precis samma saker och ungefär i samma tider. Så vi behöver inga krav… Förstår inte vad kraven skulle innehålla, eller varför man vill tvinga på någon något så stort som familj?

Det enda "kravet" jag har i en relation ar att om vi far barn sa ska de vaxa upp i Sverige. Det finns inte pa min karta att de ska behova vaxa upp pa den har skitmaten som serveras i skolorna, ha skoluniform, behova bli mobbade av chavs och aldrig fa se riktig natur.
Jag sager som min kompis som ocksa bor har; England ar ett jattebra land - om man ar over 18.

Annat an det sa ar det val mest onskningar jag har. Jag ser garna att min pojkvan lar sig lite svenska, sa att i fall att det blir sa att vi flyttar till Sverige sedan sa ska han inte behova borja helt fran borjan. Jag skulle ocks garna se att vi flyttade in i ett hus i ett litet villaomrade nara bade till stan och landet och hade massa djur. Och om vi far barn sa far de garna komma innan 30.