Ja, i vissa fall tycker jag absolut det. Men det är verkligen från fall till fall.

Håller precis på att läsa en bok om "Konsten att vara snäll", skriven av Stefan Einhorn, och det tar precis upp det här. En vit lögn har han konstaterat är tillåtet.

Men alla våra handlingar ger konsekvenser, så man ska nog tänka sig för en extra gång.

Men inte skulle jag gå fram till någon som är stolt över sin nya tröja och säga att den är skitful.

Det beror pa om personen skulle bli mer sarad om sanningen kom fram senare.

Min pojkvan har t.ex. ljugit for mig for att jag inte skulle bli upprord. Grejjen var ju bara den att jag blev tusen ganger mer upprord nar jag kom fram till att han hade ljugit for mig, aven om det inte var en sa allvarlig logn.

Hela grejjen med att ljuga tycker jag bara forstor relationer (vanskapliga som karleksrelationer). Ju fler logner man kommer over, desto svagare blir fortroendet for manniskan. Aven om det bara handlar om en vit logn i borjan, vart ska det sluta?

Lögner i det stora hela förstör bara tror jag. Ärlighet varar längst, och är lättast att hålla reda på

Men sen som DavidE skriver så skulle jag kunna ljuga om någon frågar vad jag tycker om ngt som denne köpt och som denne tydligt är stolt över. Om jag skulle tycka illa om det eller så.

Sanningen kommer i princip alltid fram, och då skadar den mer än om man varit ärlig ifrån början.

Men, den där fula tröjan, där kanske sanningen aldrig kommer fram, så där skulle jag klara av det.

Allt vi gör får konsekvenser, förr eller senare, och det är omöjligt att räkna ut dem innan. Kanske hon med tröjan bara spelar glad, och önskar att någon säger att den är skitful så hon får medhåll att lämna tillbaka den?

alla ljuger vi om nåt.. och det e väl som hera säger , ärligheten varar längst, sen kan jag förstå om man ljuger för att man inte vill såra nån. det är en svår sak att välja sida om för mig :P
jag försöker iaf va ärlig, hur man än gör så kommer sanningen ifatt en :)

Jag tycker inte det är ok att ljuga, inte ens om småsaker.

Sedan behöver man ju inte säga sanningen hårt utan kan man kan tänka sig för och välja snälla ord. Ex om nån frågar vad du tycker om hennes tröja och du tycker den är ful, så kan du säga att den inte är riktigt din smak.

Jag tycker man säger sanningen inom de mesta, om inte allt! .. Man kan fortfarande säga saker på ett positivt sätt. Skulle aldrig falla mig in att säga till en vän "den där klänningen ser ut som skit", men jag skulle heller inte ljuga och säga att jag tycker den är skit snygg. Utan då skulle jag hellre säga "Den var inte min smak, men den passa dig jätte bra" eller liknande. När de gäller sånna yttliga saker brukar det alltid finnas något positivt att lägga till:)

Och allvarliga saker, dessto viktigare att tala sanning. De kommer bara såra människan mera om/när den får reda på saker utav en annan eller senare.

Ärlighet varar längst, helt klart. men en vit lögn då och då är ok. jag ljuger för mamma ibland, men det är mest för att hon bara tjatar och verkligen vill veta för mycket saker om mitt liv som jag tycker att hon inte ska lägga sig i.

jag tror att alla ljuger :) kanske inte medvetet men vi gör de :)

det beror väl alldeles på vad man ljuger om! i vissa fall kan en vit lögn vara bra, men man ska inte storljuga nån upp i ansiktet!

Beror mycket på situationen och personen, men annars tycker jag inte man ska ljuga.

Jo det ar klart att alla ljuger. Jag brukar t.ex. ljuga om att jag visst diskat kastrullen, och att nagon annan maste ha anvant den efter mig, fast sa inte ar fallet, for jag orkar inte borja tjaffsa med folket jag bor med.

Kan man inte säga sanningen så kan man lika gärna vara tyst

#14 Finns vissa saker som man kanske inte kan säga sanningen om.
Vissa så kallade vänner kom till mig, skadeglada och frågade om min dåvarande man var otrogen. Tyckte inte det var deras ensak, så då ljög jag och sa att det vet jag ingenting om. Vi skiljer oss på grund av att vi vuxit isär.

Så ibland måste man kanske ljuga

Ibland kan det vara ok med en vit lögn men man ska tänka på konsekvenserna. Jag ljuger inte för min sambo, jag vill att han ska kunna lita på mig 100%.

Det beror helt på vad det handlar om men en vit lögn här och där brukar inte skada.

Om nån ljuger (även bara vita små lögnar) då går de ju inte att lita på, jag uppskattar att folk är ärliga och till att lita på och då vill jag inte heller ljuga.  I exemplet med tröjan så tycker jag då inte man ska säga att tröjan är jättefin om man inte tycker så. Man behöver inte förstöra nåns glädje med att säga att den är ful heller, man kan istället glädja sig på kompisens vägnar och säga va roligt att du hittat en tröja du verkligen tycker om eller du ser verkligen ut att trivas i dendär, eller nåt likande som man kan göra ärligt.

pyromanen; men om man verkligen tycker tröjan är skitful, inte passar alls osv. Vad ska man då säga som är ärligt men inte taskigt?

Jag ljuger väl lite då och då. För att inte verka otrevlig, undvika tjat m.m. Antar att jag är egoistisk och gör det för att slippa obekväma situationer.

Om någon har en ful tröja på sig så säger man väl knappast "oj vilken fin tröja", då säger jag nog hellre ärligt vad jag tycker eller så håller jag tyst, brukar inte kommentera folks kläder ändå.

Jag gillar inte att ljuga. Att undanhålla sanningen däremot när det gäller småsaker har jag inget emot. Då ljuger man inte, man håller bara tyst. Skulle någon fråga mig direkt vad jag tycker så försöker jag "linda in" svaret så gott det går för att undvilka att såra.

# 9 Det där gör jag oxå, ljuger för mamma om hon undrar över saker hon inte har med att göra. Hon blir så ledsen om jag säger att det är min ensak.

Tycker oxå det är skillnad på vem man ljuger för, om jag låter bli att säga sanningen om nått till ex tanten på sätet brevid på bussen så vad gör det?! Däremot anser jag att vänner ska man kunna lita på att de säger sanningen.

Dessutom avskyr jag när vänner undanhåller information. Ex en nära kompis lät bli att tala om att en annan person snackat skit om mig till henne. Sånt vill jag veta. Samma sak om någon sett min kille vara otrogen. Iaf om man är nära vänner.

Att inte säga saker som inte är någons ensak, de ser inte jag som en lögn ens. Har dem inte med det att göra, så har dem inte. Då ska jag inte ens behöva yttra mig om det och därav är jag antingen tyst eller säger något avledande.

#19 Det är väl inte så jätteviktigt vad jag tykcer så att jag måste tala om det?  Jag skulle försöka slippa säga det. Men om han/hon frågade direkt: men vad tycker du? Då skulle jag säga att den inte riktigt är i min smak, men att smaken ju är som baken… och att det viktigaste är att hon tycker den är fin…