Du skall inte oroa dig i onödan :)

Jag tror att övergångsfasen kan vara bra, en fas då man inte träffas alls eller i alla fall inte lika ofta. Men har man gemensamma vänner -kompisgäng, kanske det kan bli klurigt.. Fast jag har inga direkta erfarenheter så jag skall inte yttra mig, nu när jag tänker efter. Borde sluta babbla och krama kudden istället.

Jag har tyvärr inga erfarenheter av det här då jag inte gillar mitt första ex, ville inte va kompis med mitt andra då han inte var den jag trodde, och de 2 senaste blev så totalt krossade att jag märker att de fortfarande har svårt att vara ens i närheten av naturliga när jag är med..

Tips mottages garna nu nar uppbrottet ar ett faktum.. :'<

efter att ja gjorde slut med mitt ex (vi hade glidit ifrån varandra) så tog vi en helpaus ifrån varandra på en månad. sen så träffades vi med vänner, fika å så.. de va nog meningen att vi bara skulle vara vänner så de va ganska enkelt… men när han skaffa tjej sen så ville inte hon att han skulle träffa mig mer.. så de gjorde han inte, han sket i mig helt.. men thats life.. saknar honom faktiskt jätte jätte mycket :(

Vad tråkigt Musiken
Dina frågor är väldigt svåra att svara på då det är så individuellt.

Berätta gärna vad som hänt, så kanske det blir lite lättare.

Kram

Nä, men oj! Vad tråkigt…. :(

Hoppas ni får det att fungera med era vänner.. Sånt där är alltid jättejobbigt..

Stackars

Tja vad som hant.. Det ar en valdigt lang och valdigt komplicerad historia. Pa det hela taget sa kan man val saga att vi har haft det ganska ostabilt de sista 2 manaderna. Efter manga brak pa kort tid pga logner (fran hans sida) och brist pa tillit (fran min sida, trots forlat och forklaringar fran honom) sa har vi flera ganger sagt att vi borde bryta upp, men ingen av oss ville egentligen lamna den andre. Detta har gjort att vi varit ganska osakra pa varandra. Aldrig vetat vad som egentligen gar for sig i den andres huvud ang oss.

Sen for 2 veckor sedan traffade jag en kille, och tankte "Wow, han ar ALLT jag vill ha!" (jag har saklart inte sagt detta till varken Ross eller John, eller varit otrogen). Vi har blivit jattebra kompisar, och Ross blev for forsta gangen i varat forhallande svartsjuk.

Sa i forrgar var jag och mina kompisar pa forfest i Johns hus, och det blev sa att han foljde med ut. En kvall som skulle ha slutat 11-12 pa puben runt hornet slutade kl 4 i hans hus efter att ha partat sonder stan.

Sa igar spenderade jag hela dagen i sangen och tankte. Jag insag att den enda anledningen till att John verkade sa perfekt var for att jag forsokte hitta en anledning till att bryta upp med Ross. Jag var skitradd for att lamna Ross, som varit har for mig i alla vader sedan jag kom till England, och vara ensam. Sa genom att skapa denna illusionen av John som nagon sorts felfri manniska sa forsokte jag lura migsjalv att jag kunde ga fran en trygg famn till en annan.

Men som jag skrev sa insag jag ju att det var ju bara fantasi, och att om jag ska lamna Ross sa ar det for att det inte funkar mellan oss, inte for att jag hittat nagon annan! Sa jag skickade ett sms i natt och forklarade att vi borde prata nar han kommer hem fran Newcastle. Han gissade direkt att jag ville bryta upp, och efter nagra sakliga sms sa konstaterade vi att vi bada kannt att det skulle handa snart. Han verkar inte arg, eller upprord. Jag har grinat som en galning, men jag tror att det mest har att gora med att jag ar radd att han ska forsvinna ur mitt liv totalt, att vi inte ska klara av att vara vanner.

Vi har sagt att vi ska traffas idag och prata iaf. Och jag hoppas pa att jag inte forstor nagot genom att saga nagot korkat. Det skulle vara sa typiskt mig. Sa ja.. Det var det. Det kanns sjukt konstigt att han inte ska komma over ikvall for att ata middag, kolla pa film och mysa ner sig i sangen med mig, som han alltid gjort. Men det ar val sa det kanns i borjan.

vet inte rikstigt, så jag inte är vän med något av mina ex o vi hade inte samma umgängesgrupp heller..

#7 Skönt att det är på detta sättet det tar slut, att båda känner likadant.

Och visst kommer det kännas ensamt och jobbigt ett tag. Men vad jag förstår så har du vänner där, så helt ensam blir du inte.

Om ni två kommer kunna vara vänner, det lär ni märka ikväll, eller idag när ni träffas. Prata ut och se hur han ser på det.

Vad tråkigt för dig. Men det är väl den bättre typen av uppbrott, båda är överens. Jag har även känt oron just när det tagit slut, vad ska jag göra nu? Kommer jag vara helt ensammen? Men det är väl så det är antar jag.

Som Hera skriver så märker ni om ni kan/vill vara vänner när ni pratar ut. Kanske inte idag eller i morgon, men kanske efter ett tag.

Kramar om dig, och en slick på kinden från illerduon här hemma

#10 Helt OT, varför skriver du "ensammen"?
Det stör mig att folk skriver så, eller "glader". Vaaaarfööööör?

 Helt ot jag vet. Vill bara veta varför

#11 talspråk kanske?

#7 Ja, det kommer förmodligen kännas som att du är helt övergiven och helt ensam i hela världen.. men så är det inte och det kommer kännas bättre! Mycket bättre, bara du får lite distans och allt som just hänt får sjunka in lite.

#11 brukar jag med göra..

#11 Ensammen? Just ja, det heter väl ensam? Hehe. Håller nog lite hårt i min kära dialekt ;) Som att säga att de tre lammen är söt, istället för söta. Det bara kommer, och när jag är på detta forum blir jag lite familjär och skriver så som jag skulle sagt det. Får skylla på den goda stämningen ;)

#14  Det kan jag ta faktiskt hehe

#14 förstår dig=) vi har ju nästan samma dialekt, så du skriver som ja prater ungefär! är från ljusdal, o har varit många gånger i sveg=)

Hum, och jag är östgöte och säger också ensammen ibland?:P Hur kommer de sig..  Fast jag tar till mig dialekter så hemskt mycket. Ni skulle hört mig när MimmieM hade vart här, eller när jag bott i Norge ett tag

Men till tråden. Prata med honom om det helt enkelt. Känner ni båda två att ni vill fortsätta vara vänner är de väl bara att ge det en chans. Möjligt att ni behöver en liten paus först, eftersom de kanske blir lite ovant att umgås nära men inte ha dem förmåner man har som pojk/flickvän. Men ärligt tycker jag inte de ska vara så förbannat svårt eller komplicerat. De är väl så komplicerat man gör det till. Tycker ni om varandra som människor så är de bara att göra de enkelt. Blir ni svartsuka på varandra om ni börjar umgås med andra killar/tjejer, så är de mer än normalt. Och då kan man prata öppet om det också, så pass är ni väl båda värda den öppenheten. Och då kanske man kan göra upp lite regler i början. Man vill inte gärna se den man älskat/älskar stå och kyssa en annan när man umgås som grupp.

Ta upp allt, prata igenom det och gör precis de ni känner för:) Kramar till dig!

Tack Lisette! Precis vad jag behovde hora just nu!