Nej, det tror jag inte, inget som jag har tänkt på iaf så jag har ingen aning om vad folk har tyckt och tänkt :P

Jag har hört att folk trott jag var lesbisk, vilket inte stämmer helt. Annars har jag inte pratat med någon om det, kanske man borde göra, nyfiken som jag är ;)

De flesta sager att de sag mig som en liten och sot manniska. En san som ar valdigt oskyldig, "mammas-flicka" och tyst.

Det stammer inte alls tycker jag! Jag ar laaaaangt ifran oskyldig och "mammas flicka"! Min pojkvan holl nastan pa att trilla av stolen nar jag berattade om vad jag gjort, trots att vi hade varit tillsammans i 3 manader da redan haha. Tyst ar jag dock ibland, men bara da jag kanner att jag inte har nagot att tillfora diskussionen. Istallet for att sta och flika in tomma ord i en gruppdiskussion sa haller jag tyst tills jag verkligen har nagonting att saga, men da hors jag ocksa!

Förut fick jag höra att alla tyckte jag var trevlig men tråkig. Och de berodde ju på att jag var så förbannat blyg och tyst. Men när jag väl tinar upp och har fått känna efter så gillar dem mig oftast^^

Nu för tiden tar jag för mig lite mera och jag har bara hört positivt om det. Människor i min mors ålder och uppåt kan titta lite suspekt på mig ibland tack vare piercings och annat. Men sen har dem tyckt jag är super go! Får förfrågningar jämt från mammas kursmedlemar att dem gärna vill att jag ska komma igen, för jag var ju så trevlig och duktig. (dans)

Och att jag är trevlig hoppas jag väl stämmer:) Dem mörkare delarna får ingen se förutom ecko här hemma:P

Folk får oftast första intrycket av att jag är glad och pratsam, sexfixerad och har extremt sjuka tankar.. vilket stämmer i och för sig. Haha.

För några år sedan fick jag höra att flera trott att jag gick på droger, vilket var mindre kul.

Hade en tjejkväll med ett gäng helt underbara tjejer för ett tag sen, varav 80% hade jag aldrig träffat så då körde vi en lek där man skulle berätta vad man tyckte om varann. Detta fick jag bl.a. höra:

• Trevlig
• Lätt att komma överens med folk
• Familjekär
• Rolig
• Jordnära

jag får hela tiden folk som säger: jaha, men det trodde jag inte om dej m.m. t.ex. så tror många att jag är värsta pluggisen för att jag alltid har bra betyg men inget av det vi gör är särskillt utmanande, fick höa av min lärare att så mycket som jag är sjuk så borde jag inte klara av mina kurser, jag jobbar intensivt i et timme eller mer innan jag blir störd sammanlagt och då har vi blockläsning(en heldag med ett ämne) ändå klarar jag kurserna med stor marginal och har alltid arbetet klart före alla andra.

jag har i efterhand fått höra av gamla skolkompisar att dom var rädda för mig (?) men nu när de lärt känna mig så är jag inte så farlig ändå, jag bits inte ;) personer som träffat mig ytligt har fått uppfattningen att jag är en bitch och att jag tror att jag är överlägsen. Positiva saker jag fått höra är att jag är hjälpsam och snäll. Det är synd att man dömmer folk så fort, man borde ge varandra åtminstonde en andra chans. De som känner mig uppfattar ju mig på ett helt annat plan. Första intrycket är ju inte allt, det är personligheten som räknas och för vissa tar det lite längre tid att vinna ens förtroende och våga öppna sig.

Jag har också fått höra att vissa först var rädda för mig. Speciellt då jag hade svart långt hår och skinnkappa.

Idag vet jag inte vad folk får för intryck. Skulle vara kul att få höra.

Min bästa vän sa iofs att hon trodde att folk som inte träffat mig förut tror att jag är mysko och underlig.

de flesta upplever mig som lugn blyg o snäll.. min mormor sa alltid att jag hade ett lugn runt om mig som gjorde att de flesta i min närhet blir lugna..

jadu, när jag var liten så tyckte alla att jag var en vild, bestämd liten unge med skinn på näsan! hört att många tjejer tyckte att jag var skrämmande för jag var vild som en pojke=) nu för iden så är de alr´drig nån som törs säga nått!

Min egen uppfattning om hur jag uppfattas.. Generellt.. Det är ju lite varierande efter vem man frågar. ;)
Men jag framstår nog som en trevlig och välbemötande person. Med glatt sinne och så tror jag att jag tar upp mycket plats. Dvs tenderar att bli högljudd.
Beroende på vilken dag det är.. jag kan säkert framstå som brusig och otrevlig, lite skrämmande. Alltså inte skrämmande som ett monster. ;) Utan skrämmande som i att min framfrusighet gör folk osäkra i skorna.
Vilket naturligtvis inte är meningen, meningen är att dom med skall buffa till lite.

Folk flest brukar känna sig trygga och bekväma i min närvaro.. medan en del känner anorlunda.

Jag upplevs som en person som är stark och säger vad jag tycker och tänker och inte är rädd för faaan själv…Dom skulle bara veta..ha ha ha ha

Ni är mer än välkommna att säga vad för intryck ni fått av mig

#15 Okej. Inte säkert att du kommer att tycka om det men det är min ärliga uppfattning. Kom ihåg att du bad om intrycket och du får mitt. Jag skriver det dessutom respektfullt och utan svordomar.

Trångsynt, strikt konservativ. vill gärna leva ett "ordentligt" liv efter svenssons alla regler. Väldigt snäva regler och utrymme för utsvägningar..

så kort sagt.. lite tråkig på det att du vill leva så snävt. Gärna ger dig i kast och "grälar" men har låg tolerans när samma näsa visas tillbaka. du verkar ha kappan efter vinden och ömkar gärna medan verkar sakna egen moral och etik. Kan inte egentligen säga att jag har sett dig ha en ståndpunkt och hålla den tråd efter tråd. utan du klappar gärna på den som skriver, även om inlägget efter är dens motsatts.
Lite regler för andra och inte för mig syndromet.

Detta är min brutalt ärliga uppfattning om dig.. de intryck jag har av vad jag har läst här.
Borde inte komma som någon överasskning för dig. :) Men då slog du bort det med att jag var knäpp. Minns inte helt orden du använde då. Nu kanske du är mer lyhörd inför min kritik? Eftersom du öppet ber om intrycken från alla. Då ville du i alla fall inte ta till dig av att du kunde ha brister.

#15

Ja, jag ställer mig bakom mycket av vad som står i #16, men å andra sidan så brukar folk uppfatta mig som arrogant, otrevlig och lite dryg.

Men lär man sig bara att läsa, hantera ett Lexikon och bry sig om att kolla upp vad jag säger, så ser man ganska snart att arrogansen kommer ur kunnande, otrevligheten kommer av att man har förutfattade meningar om att folk s oftast drygar sig utan att veta vad de snackar om.

Lär man känna mig, så ser man att jag är ganska kärleksfull och trevlig.

Men jag brukar inte släppa in så många, så jag får skylla mig själv kanske.. eller så kanske jag faktiskt tycker om att slippa ha en massa puckon springande runt fötterna som ställer frågor om allt från hur man öppnnar en konservburk till hur man tar fram filer från en hårddisk som legat i ett hus som brunnit ner.

hmmm, jag vet inte. Glad, lätt att umgås med och lite konstig på nåt vis.. Har fått höra en gång att rummet lyser upp och man märker när jag (eller min ena bror) kommer in i det för att vi är sådana personer. Något av det finaste jag hört :)

om det stämmer vet jag verkligen inte

#15 jag är ganska ny medlem här, men jag tycker du verkar som en mycket trevlig människa.
Måste också säga att du gör ett toppenjobb som värd! :D

Uj, jag tror att det var en som fick första intrycket av att jag var dryg (eller något liknande), men efter att vi pratat på tu man hand så.. trevlig.

Annars kanske man uppfattas som en "loser"
Hörde att några killar i gymnasiet (en gång?) kallat mig stenis. Ingen aning varför.

Åh, jag vill också veta erat första intryck av mig,
om det är någon som fått det vill säga.

#19 Tack :)

#21 Det är inte lätt att vara alla till lags.Du gör ett bra jobb*L*

#20 Vad jag tyckte första gången vi sågs vet du ju redan…

För att besvara ursprungsfrågan så kan jag inte påminna mig om att så värst många personer sagt till mig vad de fick för första intryck av mig. Det är också ganska troligt att jag glömt det om så skett. Folk är ju i allmänhet för fega och mesiga för att våga säga något också, så jag antar att tysthet betyder att de fick ett dåligt intryck. Min fru blev dock inte avskräckt, som tur var.

Från jag var liten till kanske 5:an, då fick jag höra av flera i min klass att dem vart rädda för mig innan också. Men de var nog mest för att jag var så pass självsäker. Man får inte vara självsäker^^

Och jag håller med tidigare, tråkigt att inte folk släpper till lite och låter det komma. Visst är första intrycket rätt viktigt, men de som kommer sen är ännu viktigare.

Har även hört; lätt att prata med, "känns om vi kännt varandra i flera år"- vilket jag antar är positivt, ställer alltid upp, glad och rolig. Men så har jag även hört; Tyst och skygg, blyg och känslig, asocial^^

Ja, ofta.

abbis; det är så sant så, jag kan inte bli omtyckt av alla.
Och tack du

#26 Jag har samma problem i mitt yrke*L*

Folk har sagt till mig att jag upplevs som glad och positiv men det är oftast tvärt om. Antar att masken jag har utåt är väldigt övertygande.

Snäll och trevlig. Lätt att prata med. Någon har säkert fått ett mindre positivt intryck av mig, under den perioden som jag hade det trassligt i mitt liv, men jag brukar vara öppen och trevlig mot alla "sorters" människor:)

Nyfiken som jag är så fick jag en fundering. Undrar hur folk som aldrig mött mig förut ser mig? Hur folk som möter mig här ser mig? Hur folk som känt mig det senaste året ser mig? Hur äldre bekanta ser mig? Jag gissar på att man då kommer få 4 olika synvinklar. Är jag så komplicerad? ;)

#30 Man kanske skulle ta och fråga alla dem olika perspektiven?;P