Aldrig gått på det, men jag tycker det är bra att det finns. Däremot är det synd att så få utnyttjar detta. Tycker inte att det är något fel i att ta emot hjälp när den finns, man är inte en sämre människa för det.

Jag och mina barns mor gick i familjerådgivning i ett år innan hon bestämde sig för att "skita i altihopa". Det finns både för och nackdelar med det. Det gäller att man har tur när man får familjerådgivare för det finns både bra och dåliga sådana. Våran var väll något mitt emellan tycker jag.

Jag anser att det är viktigt att en familjerådgivare inte tar ställning utan istället fungerar som en medlare eller förmedlare mellan parterna. Rätt hanterat kan det ge bra möjligheter att hitta ett gemensamt språk så att man kan reda ut sina olika konflikter på ett mer konstruktivt sätt. För säga vad man vill om boken "män är från Mars, Kvinnor från Venus", det ligger en del i kommunikationskonflikterna mellan könen. Män och Kvinnor har en tendens att utrycka sig väldigt olika även om man i grund menar samma sak, då kan en familjerådgivare göra mycket. Dock krävs det att bägge parter har en konstruktiv inställning till processen, för annars kommer man ingen stans.

Däremot kan en dålig familjerådgivare göra mer skada än nytta….

Jag tror det kan vara jättebra, om man får rätt familjerådgivare, som ryttarn skrev. För det kan nog gå väldigt fel också om man inte får en duktig en.

Och sen är det jättevitkgit att man från båda håll gör allt man kan för att det ska fungera.

Nej, jag har inte gått i parterapi, men jag tror absolut att det kan vara bra om båda parter verkligen vill försöka få ordning på det.

Om det fanns barn med i bilden, skulle jag göra det, men förmodligen inte annars. Då letar jag hellre efter något som fungerar.

Nej, tyvärr. Jag ville att exet och jag skulle göra det men då han inte ansåg att vi  hade några problem, det var bara jag som hade problem. Så ville han inte ens försöka…

Jag tycker det är bra att det finns den möjligheten för dem som är villig att få hjälp med att lösa sina relationsproblem.

Har aldrig gått men jag tycker att det kan vara jättebra. Visst är det bättre att lämna om man far illa men om det är problem med kommunikation, tillit eller liknande så tycker jag det är bättre än att ge upp. Något som egentligen är bra och gör en lyckig är värt att kämpa för så länge båda är villiga att arbeta för att förhållandet ska bli bättre.

Även om det slutar med separation ändå så kan det ha stort värde för att det hjälper en att bli klar (större chans att man inte upprepar samma fel igen kanske).  Gick hos en sån med mina döttrars pappa innan vi separerade. Den familieterapeuten vi hade var vi faktiskt inte särskild inpade av, tror inte själva hennes insats gjorde särskld mycket (och vi var överens om detta). Däremot hade regelbundet inbokade tider funktionen att hålla samtalet igång, annars är det ju lätt att smita från att prata om sånt som är jobbigt och koncentrera sig på pratiskt arbete och bli jättetrött så man inte orkar prata…för att det är lättare. Så finns det barn med i historian så rekommenderar jag detta även om man vet man vill separera.