Att ha en far som passerat 70 redan när man föds är inte vad jag vill ha. Samtidigt kan jag förstå att man kanske inte ser åldern som ett problem om det gäller att bli förälder själv. Men till mina barn vill jag nog ha en yngre far.

Många kändisar skaffar barn vid äldre dar. Jag tycker synd om dessa barn.

Vid 70 är väl lite extremt. Få 80 åringar är pigga nog att ens kunna leka med sin 10 åring, och ärligt talat, vem vet hur länge till man lever, man har ett ansvar för barnet, och hur fyller man det om man dör när barnet är 16? Det är inget man kan planera, och det kan ju hända att man dör när man är 45 med, men risken ökar ju rejält om man är uppe i de åldrarna.

Sen undrar jag hur barnen ser detta att ha en så gammal far. De är ju många gånger jämngamla med pappas barnbarn.

När jag gick i skolan hade jag en klasskamrat som hade gamla föräldrar och jag vet att jag tyckte så synd om henne för de var så stränga mot henne. Hon fick inte göra annat än att läsa läxor och hjälpa till hemma. Som barn frågade man ju aldrig hur hon kände det med så gamla föräldrar och nu har vi ingen kontakt.

tycker att det verkar helstört att skaffa barn så sent i livet.. detta pga att man aldrig vet hur länge man lever och har man egentligen ork med småbarn då?  de som skaffar första barnet när kvinnan närmar sig 40 tycker jag är knepigt oxå,  varför vill man ha barn så sent liksom? och barnet kan ju bli skadat när mamman är för gammal, tror de är downs syndrom barnet kan få. enligt vetenskapen så ska man ju ha första barnet före 30 o helst inga alls efter 35 för att minska risken.

Det finns aldrig några garantier för att föda ett friskt barn. Man kan få ett friskt barn som råkar ut för en olycka eller vad som helst. Och även ett barn som har Downs syndrom har rätt att leva! Felet med den här världen vi lever i, är att det verkar som om allting ska vara så perfekt, alla risker ska minimeras, det ska tas fostervattenprov, man vill föda ett barn av "rätt" kön osv osv.

Jag tycker heller inte att man ska begränsa andra människors liv. Vill en kvinna föda sitt första barn vid 40 års ålder ska hon få göra det. Det kan finnas många orsaker till att dessa Kvinnor har väntat med barnafödandet, och jag anser inte att vi har någon rätt att ifrågasätta deras val, deras liv.

Till den som är intresserad av att läsa om utvecklingsstörningar:

http://www.fub.se/fakta/orsakertillds/

Det finns ett samband mellan mammans ålder och risken att få ett barn med Downs syndrom. Av mammor yngre än 35 år föds mindre än ett barn med Downs syndrom på 1000 födslar (undantaget mycket unga mödrar, där antalet är något högre). Då mamman är i 35-årsåldern ligger antalet födda barn med Downs syndrom omkring 2 barn per 1000 födda. I 45-årsåldern har antalet ökat till ca 10 per 1000 födda och i slutet av perioden för barnafödandet (48-50 år) föds, rent statistiskt, ca 100 barn med Downs syndrom per 1000 födda.

Ps. Det står inget om att pappans ålder påverkar "risken" att få ett barn med Downs syndrom!?

Tycker inte det är rätt mot barnet att vara så gammal.

Hellre gamla föräldrar som finns där för mig, även om den tiden inte blir så lång, än frånvarande föräldrar som inte finns där för mig alls när jag behöver dem.

Personligen skulle jag inte vilja att min pappa var 70 år när jag föddes, men jag tycker inte att det ska införas en övre åldersgräns på att få bli förälder.

#8 nope pappans ålder selar ingen roll vid downs syndrom de är enbart mammans ålder som spelar in.

Nej jag tycker inte att det är rätt att skaffa barn sent i livet vare sig det gäller Kvinnor eller män. För det första så blir som någon redan sagt risken större att barnet får Downs Syndrom men risken för missbildningar ökar också.
#7 Givetvis har DS-barn rätt att leva och visst kan en 20åring också få ett barn med DS men man vill väll sträva efter så friska barn som möjligt? Jag tror det är väldigt få som hade valt att få ett handikappat barn framför ett friskt.

Sen tycker jag att föräldrarna bör vara i livet åtminstonde tills barnet fyllt 21 år då dem har försörjningsplikt så läng (om barnet går i skolan) och det är svårt att veta om man är 50 år +.
Såklart kan vilken ung förälder som hellst bli sjuk eller dö i en olycka men chansen att dem finns i livet 20 år senare är nog mycket större.

Jag läste i ett nummer av illustrerad vetenskap (minns ej vilket dock) att den biologiska mest fördelaktiga åldern att skaffa barn i var 15 år. Det skulle kanske inte fungera så bra med tanke på den psykiska mognaden men det ger iaf en tankeställare när man hör att dem flesta skaffar sitt första barn i 30-35 årsåldern. Inte konstigt då att det bli vanligare med att barn föds med handikapp.

#12 jo rent vetenskapligt och biologiskt så är det en bra ålder att föda barn när man är 15-16 år, men det fungerar ju inte i vårat samhälle som det ser ut idag. vi anser ju att 15åringar fortfarande är barn.

rent vetenskapligt så är 9-åringar fullt kapabla att klara sig själva, i den åldern kan man allt som en vuxen kan för att överleva, de fungerar heller inte i dagens samhälle.men i många u-länder är de så fortfarande.

Nu har jag inte så gamla föräldrar men

morsan var över 40 och farsan över 60 när jag föddes. Sen var jag inte heller helt planerad. Det är därför jag är så knasig 
Farsan dog tidigt (när jag var 10) men han var en underbar farsa och jag har aldrig önskat någon annan. Har aldrig varit synd om mig, men sen har jag inte haft stränga föräldrar heller.

Jag hade en kompis nar jag var liten som hade pensionerade foraldrar. Hon var en sladdis och hennes bror var 32 ar aldre an henne.
Det kandes jattekonsigt att komma hem till henne och hennes foraldrar nar de var aldre an mina far- och morforaldrar!
Hennes foraldrar var dock inte kvar i de "gamla" harda monstren nar det kommer till barnuppfostran osv, snarare var de val for mesiga och hon ar otroligt bortskamd!

Men personligen sa vill jag ha mitt forsta barn innan 30, helst innan 25 faktiskt. Har det inte blivit nagot innan 30 sa kan jag lika garna lata bli att skaffa nagra. Dels vill jag inte vara en gammal mamma, dels vill jag inte riskera varesig min eller barnets halsa. Manga yngre bekanta runt omkring mig har redan barn dessutom, och i min slakt har alla fatt barn innan 23. Jag vill verkligen inte vara en gammal mamma!
Jag vill att mitt/mina barn ska fa mojlighet att traffa sina gammelfar- och morforaldrar, precis som jag. Jag vill kunna komma ihag hur det var att vara barn nar jag leker med dem. Jag vill att barnets far- och morforaldrar ska finnas dar for dem.

Usch, nu borjar jag kanna mig gammal! Maste ga och forsoka overtala pojkvannen igen :P Han vill absolut inte ha barn innan 30, helst efter 40! Och det gar ju inte alls ihop med mina planer!

#13 Nej det är ju så. Samhället borde vara uppbyggt efter våra förutsättningar men det är det inte och jag tror det skapar en hel del problem.
Jag tycker samhället borde uppmuntra unga människor att skaffa barn.

#14 Äldre föräldrar är inte sämre än unga och jag förstår att du inte hade velat byta ut din pappa men visst hade det varit bättre om han hade varit ung och kanske varit i livet 10-20 år till?

#15 Om du blir gravid när du fyller 30, blir det abort då?

#16 Jo, men det går inte att komma ifrån att om farsan varit 10 år yngre skulle inte JAG funnits. Farsan dog "ung" bara 73 år, av sjukdom. Det klart jag skulle vilja att han levde i minst 10 år till, han var ju varken gaggig eller deprimerad.

OT I helgen får jag fira min 90 åriga gudfar (tillika farbror) på farsdag istället.

Jag tycker det är jättedumt att skaffa barn när man är så gammal som 70. Kvinnor kan väl inte föda barn efter dom kommer i klimakteriet i 50-60 årsåldern?? Visst är det så? Så det är väl "inte meningen" enligt naturen, om ni förstår vad jag menar, att man ska skaffa barn när man är så pass gammal.

I stockholm är väl förresten medelåldern för att skaffa barn ca 35 typ?
Tycker även detta är lite sent att skaffa barn. Eller nja. Alltså inte jättesent. Men själv vill jag skaffa barn innan jag fyllt 25 iaf :)

#18 klimakteriet kan komma så tidigt som i början på 40 årsåldern=) men runt 50 är vanligt tror jag!

#7, bra skrivet!

Musiken; tycker du 30 är gammalt?

#17 Nej sa klart inte! Men jag skulle inte aktivt forsoka fa barn efter 30 som jag ser det nu.

Hera; ja det tycker jag  Inte gammal som person, men gammal for att fa sitt forsta barn. Mamma ar ju 41 nu, och hon ar ju inte gammal, men skulle hon fa barn nu skulle jag nog hoja pa ogonbrynen.

322 Jag tycker inte alls som du :P Jag kommer inte ens tänka tanken på barn fören vid 30. Mamma fick mig när hon var 30 och min bror då hon var 32. Lagom för mig om jag någonsin ska ha.

det beror väl lpå… delt finns ju 40-50 åringar som aär "gamla"så finns det ju dom som är väldigt "unga" o fräscha..när  mamma fick sitt sista barn va hon 40..idag är han 14 o hon är 54,hon är helt klart den fräschaste mamman i hans klass! alltid snygg i håret,kläder från bla gina tricot,med andra ord väldigt medveten om stil o klass..inga blommiga klänningar här inte..såvida det inte är mode!haha

Jag vill just nu i min tanke inte ha barn. Men skulle de ändras skulle jag inte vilja ha barn förän 35-40 års åldern faktist. Min mor fick min stora syster som 21 åring, och de är vad jag är nu. De känns bara rent av läskigt, för jag är ett barn själv:P

Vet en tjej i min klass som hade rätt gamla föräldrar. I början trodde alla att de var hennes mormor och morfar. Men när vi lärde känna henne och hennes föräldrar visa det sig att de funka! Barn kan vara rent av äckligt dömande.. och hon tyckte nog de var rätt jobbigt i början. Men varför ska man bry sig.. Har man de bra så spelar de ingen roll vilken ålder ens föräldrar har alls.

Att skaffa barn i 70 års åldern tycker jag dock känns riskabelt tack vare sjukdommar och annat. Men så är de ju deras val i slutänden ändå.

#22 Okej. Jag bara funderade då du skrev.. "Har det inte blivit nagot innan 30 sa kan jag lika garna lata bli att skaffa nagra. Dels vill jag inte vara en gammal mamma, dels vill jag inte riskera varesig min eller barnets halsa."
Som sagt, är ju själv oplanerad.

#24 Shit! Måste man vara snygg och modemedveten för att vara en bra mamma, då är det verkligen idé att jag skaffar kids.

Väldens äldste mor var 70 år. Läs mer här

Mor vid 70

Vad tycker ni om det?

#27 Alldeles för gammal.

#26 nae det var inte så jag menade, men folk har i regel en bild av hur man ser ut o är som 40-50 åring,jag påvisade bara så behöver det inte va!

#27 stört o rubbat är min första tanke. sen såg inte barnen särskilt friska o hälsosamma ut heller, snarare undernärda och de kan inte vara bra för bäbisar.

snacka om ego..

Kan bara hålla med

jag skulle allra helst få barn nu på en gång, men jag och killen ska vänta tills jag är 23-24 innan vi börjar baka. vill att första kommer ut när jag är 25, då är killen 30. Alldeles lagom.

Mamma fick mig när hon var 25 och vi är bästa kompisar nu. Jag vet att jag kan ta hand om ett barn, jag har fast jobb och killen också. Och vi är ändå hemma männsikor :)

Anledningen till varför jag vill få barn tidigt är att jag vill ha en stor familj. Jag vill hinna få se mina barnbarn och barnbarns barn. Jag vill vara den pigga mormorn som alla samlas hos på julafton. Jag vill skapa egna traditioner. Vara stammoder liksom :D Jag har aldrig haft nån stor familj. Har bara varit Mamma, pappa och mina två bröder.

Sen vet man ju att det inte är någon dans på rosor med barn, men logiskt sett är det ju faktiskt lättare att klara av både graviditet, förlossning och att knappt få sova nånting på nätterna de första månaderna för att barnet har kolik, när man är ung. Bir ju inte lättare att ha barn när man är 40.

Det kan ju till och med vara svårare att bli mamma sent i livet, just för att man kanske väntat så länge för att man vill fokusera på sig själv. Resa, skaffa en karriär etc. Så att när man får barn så kan man kanske inte släppa sitt självfokus, och barnet får spendera tid med en nanny istället för att du ska få din tid som du är van vid :P

Sen så kan man både resa jorden runt och skaffa karriär fast man har barn. När jag är 50 år och barnen flyttat hemifrån eller klarar sig själva iaf. Så har jag ju en massa tid på mig innan jag dör att göra det jag vill.

Så jag vill iaf bli mamma ung, ochh få ett långt liv tillsammans med min familj. För mig finns absolut inget viktigare mål i livet. Men sen får andra göra vad de vill.

Kände en familj som bode nära oss där jag växte upp. Pappan var närmare 80, mamman typ 35 och de hade 4 eller 5 barn. Jag tyckte allt annat än synd om dom. Pappan var mycket full av liv, pensionerad präst, hade all tid i världen till barnan och massor av kärlek och musikalitet. mamman hade en mycket öppen attityd till det med mannens ålder och kunde säga saker som: ja det gäller att få så mycket som möjligt ut ur xx innan han dör, och sen ett stort leende. Hela familjen var extremt musikaliska, alla barnen spelade instrument, sjöng o dansade och små gudinnor och det lyste glädje om dessa barn.  En fantasktisk familj. Så även om kanske de flesta 70-80 åringar är "för gamla" för att få barn så vil jag inte generelisera.

#34 Jag känner ingen 80åring som hade orkat ta hand om barn.

#35, nej det är nog långt mellan dom. Jag har inte träffat på andra än exemplet i #34 heller.  Däremot är det vanligare i en del länder "långt bort" med gamla pappor, fast där har man ju en annan familjestruktur så det finns systrar, bröder,syskonbarn, svägerskor, ibland fler fruar mm i samma hushåll, så att inte hela familjen hänger på bara de två biologiska föräldrarna. Pappans roll kanske inte heller är att ta särskld mycket hand om små barn, de är mer  nån sorts famliens överhuvud medans Kvinnor och äldre syskon är de som i praktiken har hand om barnen.  Tror ju det finns en anledning till att naturen är så inrättat att män kan bli pappor länge medans det tar slut för Kvinnor titigare.

Sen finns ju ingen garantier för att man orkar vara en bra förälder för att man är yngre. Det finns många med egna problem typ depressioner, drogproblem mm som inte orkar fast de är 25 och det finns de som dör tidigt.  Det finns massor somjobbar och håller på med sina karriärer så de kanppt hinner träffa barnen. Min egen mormor fick ett sladbarn då hon var 40, min lilla moster altså, idag skulle väl ingen här tycka att en mamma på 40 och pappan 42 var extremt sent, men mormor dog i en njursjukdom då hon var 45, moster bara 5 år. Sen dog morfar då moster var 12 (ett dold, okänd hjärtfel visade det sig att morfar hade haft)  Moster har haft ett tufft liv efter den starten på livet, men när de bestämde sig för att skaffen ett sladdbarn visste de förstås inget om att de inte skulle leva så länge till….

Världen äldsta mor, nej det låter inget vidare.. De bara var tvugna att ha en son.  Sen kan jag ju tycka att alla som vill ha barn är mer eller mindre egoistiska.

Håller inte med att alla är. Barn kan vara till otrolig glädje och i alla falla jag, ville ha barn. Sen är det viktigt med regler, normer och kärlek.

Fast så gammal som i artikeln. Nej tack.

Var 25 när jag fick sista barnet. Alldeles lagom, tycker jag idag.

Det finns tack och lov delade meningar om detta och det tror jag är bra!  Vi har ialla fall någonting som hatt man har rätt till sin egen åsikt. Detta är verkligen ett sådant ämne.

Själv var jag 20 när första kom, sedan hann jag fylla 23, då kom2:an och när 3:an kom hade jag hunnit fylla 34.

Det kan jag tyckas kan kännas lite gamalt, men alla kan inte tycka lika.

Man får helt enkelt respektera varandras tankar om detta, för det gör jag.

#39 Men så gammal som i artikeln tycker jag inte är rätt mot barnen.

Nej, det borde finnas någon typ av åldersgräns kan man tycka. Det finns det ju på så mycket annat så varför inte på detta med.

Oj, nu känner jag mig stressad- ska man helst få första barnet innan 30 så är det ju bara 5,5 år dit! och ska man helst inte få några barn efter 35 så är det ju bara 10,5 år tills dess!! Hur ska jag hinna med allt!!

Gamla föräldrar- det beror på situation och person.

Du behöver inte känna dig stressad, du är ju lngt ifrån gammal! Nu mena jag de som skaffar barn när de har passerat 50+, inte 30+!

Hoppas att ingen missförstod mig det var mest menat som ett skämt alltså, vem är väl vi att tala om när man skaffar barn, det är ju självklart upp till var och en!

Jag för min del satte en gräns på mig själv när jag skaffade min sista dotter. Eftersom att jag var 20 år när jag fick min första, 23 när andra kom så sa jag att ska jag ha fler barn får det bli innan jag fyller 35. Blir det så blir det tänkte jag och jag hann fylla 34!

Så jag ber om ursäkt om det blev några missförstånd, det var inget illa menat!

Barn är livet, hur gammal man än är!

Usch jag är glad att min syster inte läser det här….hon är 33 och har inga barn. Men hon längtar så starkt efter att få, men hon måste ju ha ngn att skaffa dom med oxå….hon vill liksom hitta den rätta som det håller med (förhoppningsvis resten av livet) sedan har hon velat komma upp i karriären för att ha ekonomiska förutsättningar för att få ett barn….och nu verkar alla typ tycka att hon är för gammal…

Man är inte för gammal när man är 33. Anledningen till att jag satte upp en gräns själv är att jag redan hade 2 barn sedan innan. 33 år är absolut inte gammalt!

Jag stressar inte över mitt beslut att skaffa barn, alla andra tycks göra det åt mig. Det är deras problem inte mitt

Jag undrar också om man som kvinna, ska skaffa barn när klimateriet är över. Alltså när man inte normalt kan få barn längre.

Inte ofrivillig barnlöshet, utan när kroppen inte längre kan. Ålder över 50.

#47 Min mamma är 54 och har fortfarande mens, kan inte hennes kropp då?

Jo, då kan hennes kropp, fast det är svårare. Men vill du ha små syskon och vill de börja om igen?

#49 Haha nej, mamma är steriliserad. Jag bara undrade eftersom du skrev efter 50 kan man inte få barn naturligt. Och mamma hade kunnat det om hon inte var steriliserad. Inte för att hon hade skaffat barn i denna åldern, men ändå.

Det är dock jättestor risk för sjukdomar typ downs syndrom om man är så gammal.

#50 Jag skrev över 50. Vi kommer ju in i klimateriet runt 45-58. Sen säger ju kroppen ifrån.