Ne jag förstår inte heller det. Jag vill nog gifta mig och det där, men de är inget måste för mig. Kan älska någon lika mycket iaf.

Lagligt och ekonomikt sätt så blir saker enklare. Sen så i början så kändes det inte som en så stor sak men nu när man har bestämt datum så har jag verkligen börjat längta. Jag vill helt helt enkelt vara hans hustru. Han är mannen jag vill spendera resten av mitt liv med. Han är den delen av min familj som jag kunnat välja själv, och jag vill att han sa ses som det också i lagens ögon. Om något skulle hända mig vill jag att han ärver mig. Giftemål är ett lättare sätt att göra det, och det känns rätt helt enkelt. Plus man får ju tårta. ;)

För mig är det viktigt att gifta sig för de juridiska fördelarna som finns och jag vill att hela familjen har samma efternamn. Sen känns det för mig som att det är ett bevis på att vi vill leva resten av våra liv tillsammans, det kan man säkert bevisa på andra sätt men för mig är giftemål en symbol för det.

de rent juridiska fördelarna med giftermål tycker jag är viktiga o synnerligen om man har barn tillsammans. men det är ju oxå en symbol för kärlek i nöd och lust som man säger i kyrkan, så är man troende så förstår ja att man tycker att de är viktigt med giftermål.

men personligen så är jag inte intresserad av att gifta mig för tillfället, har inga barn eller annat, och är inte troende.

Juridik är ju romantiskt ;)

Har alldrig varit förlovad och alldrig önskat att bli det heller. Hade inte heller tänkt gifta mig tills för några år sedan då jag ändrade mig och kände att jo, jag vill giftas med xx.  Jag vill höra ihop med honom, och att han inte ska vara "sambo" utan min man. Kändes mer på riktigt på något sätt, att markera att man menar allvar.  Tror också det är viktigt med cerimonier och markeringar i livet så som dop, bröllup, begravning…  vi har rationaliserat bort mycket av detta i takt med att vi genomsnittligt blivit mindre kristna, men såna cerimonier/markeringar/riter eller vad man kaller det tror jag behövs. innan vi blev kristna fanns likande och i andra kulturer med. Tror nog det kommer saknas något annar, blir lite tomt.  Å andra sidan har jag väldigt svårt för dehär hysteriska brölluper där man håller på med detta mer eller mindre ett helt år med alla möjliga materiella deltaljer och en enorm budget. För mig känns det som att det viktiga med det hela drunknar i glitter och prestige.   Det är kärleken och löftena som är viktiga.

#5 Att tänka på att personen som man verkligen älskar klarar sig bra även om något skulle hända en själv är romantiskt i mitt tycke.

#6 Håller med. Vi ska inte ha ett stort bröllop, det är inte det som är det viktiga.

Ibland är det hysteri kring detta, vilket jag inte förstår. Att gifta sig bara för attgifta sig, sak samma med vem?

En vän var så besatt av det att hon tillslut ställde ett ultimatum på sin karl "fria innan december" Då var det oktober och de hade vart tillsammans i 10 månader. Han ville väl, men jag tyckte det var hemskt, jag kan inte se det som annat än ett tvång, även om han "ville gifta sig någon gång med henne"

Själv känner jag att jag vill, men inte just nu. Killen känner lika, men det får komma när det kommer.Jag vill i länden vara fru Broberg, men just nu är det inte läge.

jag ville förlova o gifta mej med Daniel som ett bevis på att vi hör ihop, o det är så det ska vara :D

Jag älskar ju inte han mer lr mindre för att jag har 2 ringar på mitt finger, men det känns jäkligt bra att vara hans fru o jag är stolt över att jag är det… men på ett sätt så ser jag han på ett annat sätt nu, o våran kärlek känns starkare… svårt att förklara men.. haha

o sen absolut, är det lättare nu rent juridiskt med allt vi köpt ihop o vårat boende m.m , (men det va ju inte därför jag gifte mej)

o sen vill jag gärna vara gift innan jag får barn :D.. o det är jag ju nu.-

Jag tycker inte att det är så viktigt. Huvudsaken är väl att man trivs ihop oavsett om man är särbo, sambo eller gifta. Jag skulle absolut vilja gifta mig nån dag, men det är inte mitt mål i livet så att säga.

Visst tycker väl jag också att hysterin är lite väl stor men jag vill defenitivt gifta mig. Jag tycker att det är ett sätt att bekräfta kärleken (som #0 skriver borde man ju göra det ändå och det gör vi men det skadar inte att göra lite extra, det är ungefär samma princip som att jag vet att Jimmi tycker att jag är finast i hela världen oavsett hur jag ser ut och vad jag har på mig men ibland vill jag sminka mig och klä upp mi ändå)

Dessutom tycker jag att ett bröllopp är ett fint sätt att fira kärleken. Jag tycker om firanden av alla dess slag och jag tycker nog att ett bröllopp är ett alldeles utmärkt sätt at fira kärleken tillsammans med sina vänner.

#7 Det kan man göra ändå. Min förra kille jobbade som mänsklig sköld i Palestina. Han hade ett testamente i min fördel ifall ngt skulle hända.