Håller med dig. Känner igen mig så väl.

Nja, kanske lite. Men jag ser det snarare som att man testar sig runt för att hitta den perfekte… Om du inte gillar någon så är det väl bra, att du kunde se det i tid? Och om han inte gillar dig, så är det väl samma sak där? Du måste pussa många grodor innan du hittar prinsen =)

Ja, jag tycker kärlek är svårt… Men det beror nog mest på att jag har svårt att tro på den  Därför väljer jag oftast medvetet fel…

Men nu dejtar jag ju Mr. Underbar men hur seriöst kan det bli med ett avstånd på 40 mil… *suck*

#2 När man sen har pussat grodan och han blir en prins, så finns risken att det blir en padda efter några år. Han visade sig vara det efter nästan 30 år.

Hehe känner igen mig.. just nu gillar jag en kille visst han vill ha ett KK förhållande typ men jag pallar inte det för jag mår otroligt dåligt av att han int evill ha mig til mer än sex.. en annan kille vill ha mig o han k'mpar verkligen men jag har 0 känslor för honom förrutom dåligt samvete för attjag inte kan känna samma..

Det kan inte vara så att man faller för de som är ouppnåeliga (de ni inte kan få) för att det finns en rädsla av något slag som gör att man inte tillåter sig själv att bli lycklig.

Om detta verkar snurrigt så ignorera mig, tankarna flög iväg och jag är smått virrig idag

# 6 Så kan det mycket väl vara. En vän har ifrågasatt mig flera gånger: Varför kan du inte ta emot kärlek och tillåta dig att bli lycklig?

Mitt svar på den frågan, jag vågar inte för jag orkar inte bli sårad och besviken. Så nu har jag valt bort Mr. Underbar för att jag inte vågade tro på honom och hans kärlek…

#4, ja visst kan det vara så, eller så har han blivit det med tiden. Men vi kan ju inte alltid gå och vänta på att alla ska vara paddor.