jag har aldrig bott ensam men jag vet att jag skulle klara de om de blev aktuellt.

jag tror inte de e viktigt att göra de men visst kanske de e bra.
de viktigaste är nog att känna att man inte måste vara beroende av någon annan. :)

Ja, jag tror det är viktigt att veta att man kan klara sig själv. Hade det inte varit för att illrarna blir sjuka ibland så klarar jag mig helt själv och det är jag stolt över.

Beror på hur du menar med egna ben? 

Om du menar att leva ensam så tror jag inte att det är viktigt.

Jag har aldrig bott ensam. Jag har bott med föräldrar, inneboende, kombo och nu med maken. Billigare och mysigare att bo tillsammans ;)

Jag tycker/känner att det är viktigt att få känna att man klarar av det. Tror på något sätt att man får större tillit till sig själv om man bevisar för sig själv att man kan, även om det kanske låter galet.

Nu har jag aldrig bott själv då jag är ensam, och jag har pratat med pojkvännen om att flytta ihop, men någon gång vill jag absolut bo i min lägenhet för att känna att jag kan (en känsla jag älskar så djupt!)

jag är rädd att behovet av att klara sig själv kommer ifatt om man aldrig provar på det.. Har sett det vid ett flertal ggr..

Jag vet inte riktigt. Jag har stått på egna ben, under lång tid, men å andra sidan hart jag vetat att jag kan det, så det har inte vart viktigt för mig. Det beror väl lite på hur man är som person antar jag.

Jag har faktiskt alldeles nyss funderat mycket på det. Jag har först bott hos mamma, sen hos pappa, sen flyttade jag och sambon ihop så jag har aldrig bott själv och har sista tiden känt att det kanske är något som vore bra för mig att pröva på någon gång.

jag har bott själv i 4 år snart 5 o det har nog gjort mig lite för självständig, bara tanken på att flytta ihop med nån gör mig livrädd,

Viktigt för alla vet jag inte, men för mig var det viktigt. Jag är glad att jag har bott ensam, tagit ansvar för min egen bostad och min egen försörjning. Jag vet att jag klarar mig själv.

För mig är det viktigt att göra rätt för sig och att känna att "det här behärskar jag". Ekonomiskt oberoende är väldigt viktigt för mig, och det beror säkert på de erfarenheter och upplevelser jag har i mitt bagage.

Men att sedan bli sambo, efter att ha bott ensam i flera år, var verkligen kämpigt i början. Jag var van vid att själv bestämma vad som skulle handlas, hur bostaden skulle inredas, hur ofta det skulle städas, vad som skulle prioriteras, vilken mat som skulle lagas, vad pengar skulle läggas på och allt sånt.

Man skaffar sig sina egna vanor, ovanor, rutiner och sin egen ordning och prioriteringslista när man bor ensam, och när man blir sambo ska man försöka komma överens med en annan människa, som kanske har helt andra sätt att driva sitt hem, sin ekonomi, sin vardag på, vilket inte är helt lätt alla gånger. Jag tycker t ex om att flytta om i köksskåpen då och då, vilket gör min sambo galen för då hittar han ingenting! Ha ha.

Jag tror att det är olika beroende på person.

En del behöver det nog för att lära sig att ta hand om sig själv och om andra, och en del klarar av att lära sig det ändå.

stå på egna ben tror jag inte är så svårt.. de har jag gjort länge. bo ensam är inget som skrämmer mig. lite tråkigt kanske att behöva betala allt sj, men å andra sidan så behöver man ju bara tänka på sig sj oxå=)

Det kan nog vara viktigt. För mig är det viktigt i alla fall. Att veta att man kan försörja sig själv, inte vara beroende av någon annan och sådana saker. Jag bor själv och trivs alledeles underbart med det :)

Visst kan det sakert vara viktigt, men personligen sa har jag garna en annan person att dela boende med. Bor just nu i kollektiv, men umgas aldrig med manniskorna jag bor med. Det ar bara skont att ha nagon runt sig. Att sitta sjalv i en mork och tyst lagenhet skulle jag aldrig kunna gora!

Att kunna forsorja sig sjalv, kunna ta hand om sig sjalv, inte ar beroende av andra manniskor for att klara sig osv tror jag daremot ar valdigt viktigt!

Extremt viktigt, om inte annat för att man inte vet om det kommer en dag då man måste.

Jag tror det är viktigt. Jag har behövt det i alla fall för att inse att jag är fullt kapabel att klara mig själv och att ensamhet inte behöver vara skrämmande. Man får tid att bygga en relation till sig själv, lära sig sina egna behov. Jag tror att om man ger sig tid att ta reda på vem man själv är så står man stadigare i en relation.

Idag har jag både kakan och äter den, eller vad man ska säja. Efter att ha skilt mig -94 så har jag levt själv i min lägenhet. Men jag är förlovad sedan sex år med en man som har ett eget boende. Jag har svårt för tanken att inte få egen tid, vilket man ju blir bortskämd med när man bor ensam. Jag vet inte om vi flyttar ihop någon gång, men just nu känns det långt borta.

För de allra flesta tror jag det är mycke värdefult att testa stå på egna ben. Med egna ben menar jag att man inte flytter direkt från mamma/pappa till ihop med pojk/flick-vännen.  Sen finns det garanterad undantag också.

Min ena bror flyttade hemifrån, men hade inte hunnit längre än att han levde på cornflakes som han åt ur en skål och hade med smutstvättten hem till mamma, sen flyttade han ihop med sin flickvän, som tog över mammas jobb… tvättade, packade hans väska när han skulle träna!! (jo detta var på 2000-talet).  Trevlig tjej annars.  Som tur var hittade han senare en annan tjej, som han också snabbt flyttade ihop med men hon hade en annan inställning, förväntade istället att han lagade mat varannan dag (grön o nyttig og lärde sig detta). Hon är också jättetrevlig -)

För mig så är det viktigt, och då menar jag känslan av att kunna klara sig själv, att inte vara beroende av någon annan, det är underbart!

Ja, jag tror att det är viktigt.

Hade aldrig bott helt själv förän 2 år sen nu (tror jag det är) och de var otroligt bra för min del. Jag växte och fick starkare självförtroende igen eftersom jag klara mig helt själv. Så för min del har de vart jätte nyttigt.

jo, jag tror att det är viktigt att veta att man kan klara sej själv, men sen behöver man ju kanske inte lämna sin partner bara för att testa ;)

Jag har aldrig bott själv men vet att jag inte hade klarat det. Rent praktiskt hade det inte varit några problem men jag klarar inte av ensamheten och hade mått väldigt dåligt. Om det hade tagit slut med sambon hade jag hellre bott med vår dotter hos mina föräldrar än skaffat en egen lägenhet.

Så för min del är det inte viktigt då jag känner mig själv så pass bra men för andra kanske det är viktigare.

måste å måste… jag tror det är bra för en själv att vidga sina vyer och testa vad man verkligen klarar av. då blir man starkare som människa. man ska vara beroende av någon annan, man vet aldrig när något negativt kan hända..

Säkert jättebra men jag har varken lust eller ork. Jag trivs utmärkt med att inte vara själv. Går det inte som planerat så tar jag det problemet då.

#23 man ska inte vara beroende av någon annan ska det ju stå :o