stackare.. tyvärr vet jag inte vad du ska göra för säger du till henne så kommer du att få din son att bli arg och om han har ont i huvudet m.m. så kommer det inte att bli bättre..

Så fort jag får migrän och vi har en kompis hos oss så om inte min kille själv går in och säger till att: det är nog bra att du går. Eller någonting likande men annars gör han inte det för att han inte förstår m.m så brukar jag göra det värre än vad det är(agera jättesjuk och illamående) då brukar kompisen ha vett att gå.

Men just nu vet jag inte alls hur du ska göra. det är ju inte bra att han mår dåligt. Jag har nog aldrig varit i den sitsen att om min kille mår dåligt och jag varit som ett klistermärke på honom om han velat eller familjen velat att jag ska gå. Däremot så har jag försökt hjälpa honom och ta hand om min kille varenda gång han har blivit sjuk.Kan det vara så att han faktiskt vill ha henne där men säger ingenting till dej eller kompisen? det kan finnas så många anledningar till det mesta

#1 Jag märker ju på honom att han är besvärad av hennes klängighet. Kan vara så med att han spelar sjuk för att hon ska fatta och åka hem. Har hänt innan.
Men som du säger så kan jag ju inte gå och säga till henne att hon ska låta honom vara nu. Då blir det bara värre.
Hon är svartsjuk på hans bästa kompis tydligen. Hon kan inte låta de umgås ifred. Det är det som retar mej mest. Och det kan vara det som min son menar också.

Låter som en tjej med dåligt självförtroende eller cravings på uppmärksamhet. Tyvärr så måste det ju komma från din son om det ska bli någon förändring. Är det för mycket för honom så måste han ryta i själv, även om jag skulle velat ruska om henne om jag vore du. Han lär sig inget och du blir bara den onda och inget gott kommer ur det hela.

Kanske kan du prata med honom och uppmuntra honom att ta tag i det själv om det blir mycket? Att hans eget mående faktiskt kommer i första rummet framför vänner, flickvänner eller vad det nu kan vara. Stärk honom så han klarar det själv. Men jag förstår att du blir less, grabben är ju klen förutom att han inte träffat sin vän på länge.

Ja #3..Jag vill bara gå och ruska om henne som du säger. Få henne att fatta att det finns andra i världen min son bryr sej om än just enbart henne. Dessutom har hon sovit här nu 4 nätter på raken. Kunde inte de fått umgås lite själva nu då? Ni vet ju hur grabbar är när de är själva…hahahah..Märktes direkt att stämningen skönk när hon kom.

Å detta fnitter….gnällande….bara för att få uppmärksamhet. Suck….

Jag får ta och prata med min son sen när tillfälle ges.  Han måste kunna säga ifrån.

Ja, det måste ju vara enerverande för honom, spec om det gått så långt att han använder sjukdom för att slippa. Tyvärr är det bland det svåraste man kan göra att säga "nej tack". Men man måste lära sig det. Nu handlar det om en tjej som är fäst som en flatlus, om några år kan det vara helt andra och kanske "värre" saker som har med jobb och liknande att göra.

Ja, grabbar har oftast inte samma jargong när tjejen är med, spec inte om hon hela tiden vill ha all uppmärksamhet. Själv blir jag bedd att följa med för han trivs att ha mig med och hans kompisar, och det är väl så det ska vara. Roligare för alla. Kan ju inte vara kul för henne som måste "vakta" honom nu.

kanske det är dags för dem att gå vidare. seriöst det låter inte som ett hållbart förhållande om hon är svartsjuk på hans kompisar, gör sin "svärmor" förbannad, hennes kille måste fejka sjuk för att få henne att gå. det kanske är en bra idé att du går ut och hittar på något med honom och försöker få honom att prata med dej och då kan du lägga fram snyggt vad du tycker om hennes beteende.

jag är inte mamma själv och jag önskar att jag hade haft en bra mamma då jag kan ge referenser ifrån men just nu så ger jag bara åsikter som jag hade velat att min förälder hade gjort om jag var i den sitsen din son verkar vara i nu

Tonårskärlek kan vara så, speciellt hos tjejer.
Men man tycker ändå hon borde förstå. Synd att din son inte säger till.

Oj! Vilken situation du och din son är i. Och samtidigt känner jag så väl igen mig, fast ifrån tjejens sida. Har varit som ett plåster på den jag tyckt om, kanske inte i lika stor utsträckning som din sons tjej är, men ändå velat för mycket, och för snabbt. Så det har kvävt alla.

Har inga riktigt bra råd att komma med, för mig så tog förhållandet slut, just av den anledningen att jag var ett plåster, men det tog lång tid innan jag förstod det, och drog lärdom av det.

Jag tror dock att det bästa för dig, din son, och även tjejen, vore om förhållandet tog slut. Även hur elakt och illa det än låter.

Komplettering: För mig personligen så handlade/handlar det väldigt mycket om dåligt självförtroende i kombination med svartsjuka.

Vilket dilemma du har.Känner så väl igen detta från när pojkarna var yngre och bodde hemma.

Ibland kom den ena ut till mig och bad om hjälp. då fick jag som mor, gå in och hämta tjejen. Kom så snackar vi lite. Sen satte jag henne i köket och tog ett allvarligt snack med henne och faktiskt ställde ultimatum.

Hon fick inte bara komma inrusande utan att ringa, sova över var nej, från min sida. Då jag var den som bestämde hemma och jag även kunde bestämma vem eller vilka som skulle vara där.

Visst blev en del väldigt sura på mig, men jag *föste* ut dem genom dörren med ett hej då.

Prata med sonen och hör om du ska lägga dig i och bestämma. Även om han bor där hemma så är det du som betalar räkningarna.

Lycka till Mia.