Oj, jag såg att det var några slarvfel i inlägget, ber om ursäkt för det.

Prata med chefen om att du känner dig utfryst? Det är väl han/hon som har ansvar för hur sina anställda mår på jobbet…

#2 Det är så att det är ett väldigt litet företag, vi är bara fem stycken (med mig inräknad) och chefen är en av de som fryser ut mig… men värst är hans fru.. Jag blir galen på det här och jag vet inte riktigt hur jag skulle ta upp det heller..

Jag har vart med om samma sak, vantrivts på jobbet och fått sån panikångest när ja kommit hem och grät och kännde mej borta.. Men min pojkvänn tyckte inte att jag skulle gå tillbaka om de fick mej att må så, så de gjorde jag inte heller.. Men även fast han skulle önskat att jag stannade kvar lite till så skulle jag inte gjort de.. De värsta va att de va min svärmor som fixade in mej och ja va endast kvar i 3 dagar..

Låter inte alls bra, ett jobb som bara är provisionsbaserat.
Du får ju inte något betalt, så du kan lika bra sluta.

Kontakta arbetsförmedlingen igen. Får din sambo a-kassa?

#4 Anledningen till att han vill att jag stannar är att vi behöver de pengar jag kan tjäna ihop för att kunna bo kvar i lägenheten och som det är nu är det ju enormt svårt att få ett jobb…speciellt när man inte har mycket erfarenhet.

#5 Nej, jag tycker inte heller att det är bra… :/

Ja, han får A-kassa men vi kommer inte ha råd att bo kvar bara på den… vi behöver de extra pengarna jag kan få (om jag nu kunde få något betalt)

Jag blir galen, det känns som ett hopplöst läge…och det är ju inte direkt till hjälp att man är superdeprimerad när man måste försöka vara trevlig i telefon.

Det finns alltid socialen. Klingar fel hos många, jag vet, men i ert läge är det nog aktuellt! Om ni vill kunna bo kvar.

Det kanske skulle vara en bar idé. Jag har inget emot sånt, jag tycker det är jättebra att man kan få hjälp…jag är bara väldigt osäker på hur man bär sig åt..

Du tar kontakt och förklarar läget.
Du frågar rättare sagt rakt ut vem du ska prata med.

Får kanske göra det då…. jag ska försöka söka nya jobb men det är rätt jobbigt…är helt slut när jag kommer hem från mitt nuvarande jobb… men vi får nog ta och pallra oss ner till socialen…

Ja självklart måste du söka nya jobb, men socialen kan hjälpa er till någon av er hittar ett betalande jobb.

Verkar dumt att slita eller satsa på ett jobb som ger så lite pengar och dessutom inte är trevlig arbetsmiljö.  Använd energin till att leta efter nåt annat jobb istället.

Försök hitta något annat jobb. Börja plugga kanske också kan vara en utväg (studiemedel). Prata med soc. Är du med i facket? Kan du få något stöd därifrån?

Vet ni eller känns det som om ni inte har råd att ha kvar lägenheten? Gör en budget.

http://www.konsumentverket.se/mallar/sv/artikel.asp?lngCategoryId=1373&lngArticleId=4997

Konsumentverket har något som heter koll på pengarna på sin hemsida.

Kan ni minska era kostnader på något sätt? Kan hyresvärden tänka sig att plombera ett rum i lägenheten så ni får en tvåa istället för en trea. Billigare och ni slipper flytta. Bil, sälja eller ställa av.  Se över kostnader för dator och telefoni. Kan dessa minskas? Säga upp tidningsprenumerationer.

Socialen kontaktar man så här: Ring till kommunens växel och säg att du vill ansöka om ekonomiskt bistånd (som det så fint heter), så kopplar de dig till rätt person. Kommunens telefonnummer hittar du på t ex Eniro eller kommunens egen hemsida.

Känns det krångligt med budget, säg till så ska jag försöka hjälpa till.

Socialbidragsnormen finns på socialstyrelsens hemsida. Där kan man se hur mycket pengar myndigheterna förväntar sig att man ska klara sig på.

http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2008/10186/2008-126-57.htm

[

](http://www.socialstyrelsen.se/Publicerat/2008/10186/2008-126-57.htm)

#0: jag lider med dig. Jag har själv genomlidit ett sådant jobb.

Däremot sa min sambo åt mig varje dag i 6 veckors tid att jag skulle sluta. Men jag kände mig för stolt för att sluta plus att jag inte kunde sluta då jag skulle få karens från a-kassan.

Men till slut så mådde jag så dåligt att det började svartna framför mina ögon en dag när jag var ute och gick, jag fick hjärtklappning och ångest. Vilket jag aldrig har litit av förut. Och jag mådde fruktansvärt dåligt tills den dagen jag åkte in och sa att de fick säga upp mig.

Det gjorde de och genast när jag åkte därifrån så mådde jag mycket bättre. Däremot tog det 6 månader för mig att hämta mig psykiskt.

Än idag mår jag jättedåligt pga det här jobbet då jag var sjuk några dagar och sen dess klarar jag inte av att inte känna skuldkänsla de gånger jag är sjuk. Nästan så jag går och jobbar för att inte må dåligt. Fasten jag är jättesjuk.

Sen att du inte ens får lön. Du säger ju själv att det är svåra tider och tjänar du inget får du ju ingen lön. Så varför slita för inget. Varför skulle det ändras på 1 dag, 1 vecka, 1 år.

#13 Tack för alla tips, jag ska defenitivt försöka ta kontakt med soc. Ingen av oss har körkort så några såna kostnader har vi i alla fall inte. :) Ska vi ta oss någonstans får vi skjuts, går eller cyklar. :)

#14 Usch! Det är verkligen hemskt hur stor betydelse det har att man trivs på jobbet eller inte. Hoppas verkligen att du har ett jobb som du trivs och mår bättre på nu.

Jag blir verkligen galen på att jag inte tjänar några pengar…det gör ju inte trivselfrågan bättre direkt…

Jag har alltid varit en sån som tycker att trivsel är viktigast. Har jag två jobb att välja mellan och det ena ger jättebra betalt och det andra ger mindre så skulle jag ändå välja det med mindre betalt om det är det jag trivs bäst på. Trivs man inte på jobbet tycker jag inte ens att det är värt pengarna eftersom man ändå mår för psykiskt dåligt för att kunna använda dem…

Vilken hemsk sits du har. Trivs du inte så bör du försöka leta något nytt. Själv slet jag för de fina pengarna, och fick dem. Men det dröjde inte länge innan magen värkte varje dag, och jag grät i duschen innan jag skulle dit. Väggen kom och slog mig till backen, och jag var sjukskriven i 10 månader.

Nu menar jag inte att det kommer hända dig, men percis som du säger så är trivseln väldigt viktig för att (iaf jag) ska funka helt och må bra. Sen att du knappt alls får pengar för det.. Det är ju för jäkligt. Försök hitta något annat, vad som hellst måste ju ge mer än det. Jag hade iaf garantilön på 15 000 som telefonförsäljare, men det var väl det som gjorde att jag stannade så länge med..

Lycka till!

Kan du bli uppsagd pga arbetsbrist från ditt jobb? Du hamnar i en bättre sits om du blir uppsagd pga arbetsbrist, än om du säger upp dig själv.

#17 Nej, jag tror inte det… det är ju ett telemarketing-företag så arbetsbrist är det inte… abra rsultatbrist. Det finns gott om företag att ringa men jag får bara betalt om de tackar ja till den inbjudan jag har och det gör de inte…

Vet inte om det beror på att jag är en dålig bokare men jag tror inte att det är det… många andra har samma problem…

Jag säger bara såhär, din hälsa står alltid främst oavsett vad. Prioritera dig själv, för om du går in i väggen, vem ska "rädda" er då?

Jag skulle råda dig att be om att få sparken, så att du kan få akassa direkt. Vet inte om det är möjligt eller om någon gör så. Men det kanske kan vara värt att fråga?

Sen så kan jag bara tipsa dig om att sitta tex barnvakt. Min syster är reggad här (http://barnpassning.se ) och det är lättförtjänta pengar. Hon blev kontaktad av en läkare som behövde barnvakt 1 gång i veckan, varje onsdag under flera månader och fick 1000kr för en hel dag. Sen har det genererat i att den här läkarens arbetskamratar som också behövde barnvakt har kontaktat henne, och hon får 100kr timmen.  :) Så numera är hon en lycklig student, hehe..

#19 Tack för tipset! :) Det ska jag kolla upp.

Jag är också lite orolig för att jag ska gå in i väggen… har aldrig gjort det förut och hoppas verkligen inte att det här blir första gången.

Jag håller på att bli galen, är helt darrig i kroppen när jag ska gå upp på morgonen och så fort nån frågar om jobbet börjar jag gråta. Jag anstränger mig till tusen för att hitta ett nytt jobb nu, jag vill verkligen inte vara kvar men om jag kan hitta ett annat jobb i stället skulle ju det vara rena drömmen!

Sök sommarjobb.

Arbetsbrist är inte det samma som att det inte finns något att göra. Be att de säger upp dig pga arbetsbrist så du hamnar i en bättre situation än om du säger upp dig själv.

Sjukskriv dig, fr om i morgon, innan du tar död på dig själv.

Gå med i en Vikariepol, det behövs alltid folk som kan dagsvikariera inom förskola-skola.

Jag skulle föreslå att du börjar söka nytt och jobbar kvar tills du hittat något annat, på så sätt gör du i princip alla nöjda.

#21 Sjukskriva "sig" kan man göra i 5 arbetsdagar utan läkarintyg. Sedan är det en läkare som bedömer om man är såpass sjuk så att man inte kan arbeta.

#0 Vilken jobbig situation. Jag skulle slutat och försöka att dra ner på annat. Ev. byta till en billigare/mindre lägenhet.

En period i livet bodde vi i en 4:a med barn, hund o katt. Vi var tvugna att byta ner oss till en 2:a och bodde där i 6 år tills allt ordnade till sig bättre. Det är jobbigt men det går.

Lycka till…

Ett tips är att bli vikarie på tex dagis eller på ålderdomshem:) behövs alltid folk där:)

Som jag ser det så är det ingen idé att sjukskriva sig om man inte har fast inkomst. Man får ändå ingen sjukpenning.

Jag skulle hellre lägga tiden på att söka jobb än att sitta där och ringa och må dåligt.

#25 Jag skulle verkligen vilja jobba inom förskolan, det är något som jag verkligen tror att jag skulle trivas med men de kräver ju alltid att man har utbildning. Har du något tips på hur jag skulle kunna komma in på en förskola?

#24 Tack så mycket. :)

Ring till kommunens växel ( de hänvisar dig rätt). Har de ont om vik och / eller kräver utbildning, så vet du vad du ska göra. Utbilda dig till förskollärare.

#28 ja, jag var inne och sökte en utbildning som skulle läsas på distans (det finns ingen här) men jag fick inget stöd från kommunen, och då kom jag heller inte in på utbildningen, annars hade jag kommit in.

Det finns EN utbildning till förskollärare här men jag kan inte gå den… för jag är svensk, det är bara invandrarkvinnor som får utbilda sig till förskollärare här.

Om du går med i en vikariepol så krävs det ingen utbildning (tyvärr skulle jag vilja säga) för att undervisa. Men du kan inte få ett fast arbete, men du kan gå på vikariat.

#30 Det låter faktiskt som en bra idé! Det ska jag göra, jag får försöka ta mig ner till Arbetsförmedlingen och verifiera mina uppgifter och gå med i vikariepolen. :)

Det gör du inte via AF, du ska deremot skicka efter ett utdrag ur ditt straffregister ifrån polisen som rör arbete i förskola-skola. Finns på polisens hemsida. Sedan tror jag det räcker med att anmäla dig till en vikariepol på eget bevåg.

#27 nej för att vara "bara vikarie" behövs ingen utbildning. Ring till din komun och fråga om nummer till en vikariepol (heter det så??) för att kunna tim-vicka på dagis. Så gjorde jag:)

#33 Precis så ;)

Att gå till en arbetsplats där du känner dig utfryst och får ångest av kommer inte att fungera till slut. Du går sönder och då blir det ännu jobbigare för dig att orka söka ett nytt jobb.

Min dotter är 21 år och visste inte vad hon ville göra efter gymnasiet. Hon har inte barnskötarutbildning, men fick jobb iaf.

Tipsade henne om att ringa runt till de som ansvarar för anställningar till förskolorna (dagis) i vår kommun. 3 dagar senare hade hon ett vikariat på ett dagis där hon trivdes toppenbra.

6 mån senare fick hon ett erbjudande att börja på en ny förskola och där har hon nu efter jul fått en fast tjänst. Hon älskar sitt jobb och får lön varje månad. Det är liksom det hela går ut på, man jobbar och får ersättning.

Du skall inte stanna på en arbetsplats där du mår så dåligt.

Ring din kommun i morgon och ta reda på vem du skall prata med om du vill jobba på ett dagis. Dom söker alltid personal.

Din kille får också börja leta nytt jobb.

Lycka till och varm kram Ann

Är du med i facket? Ta i sådana fall upp det med dem. Vet att de även lyssnar på dem som inte är med. Gör ett försök i alla fall

#35 Tack, så mycket. :)

Jag ska ringa kommunen i morgon. Jag SKA bort härifrån! Tänker inte sitta kvar och må dåligt, det vill jag inte längre. Jag känner att det bara blir tyngre och tyngre att rycka upp mig efter jobbet.

Jag börjar deppa ihop igen 5 minuter efter att jag har kommit ut från jobbet för att jag vet att jag måste tillbaka igen dagen efter. Det är fruktansvärt irriterande och börjar knäcka mig.

I morgon är det vikariepolen och kommunen som gäller.

Kolla med AF vilka förskolelärarutbildningar som finns och googla på utbildning förskolelärare, så hoppas jag att du kan hitta någon utbildning.  Finns den inte i stan där du bor så kanske du kan pendla.

Den där utbildningen för invandrarkvinnor du nämner är säkert någon form av arbetsmarknadspolitisk utbildning för att de ska ha lättare att få jobb.