är jag hemma så säger jag att jag ska ut m hundarna lr att jag måste duscha lr liknande…

är jag ute på stan så säger kanske, oj, vad klockan e mkt, nu måste jag skynda mej hem, ska…

till min ena kompis säger jag som det är.. -du, jag orkar faktikst inte prata m dej mer nu.. du vet att jag hatar o prata i telefon ;)

I telefon, så avslutar jag kanske "Nej, men nu ska jag ta och…. så vi hörs en annan dag. Ha det bra" eller något liknande. Men det beror ju helt på vem det är också. Men jag säger sanningen, efter ett tag brukar de ju vara något man ska göra. Eller bara "Men vi hörs en annan dag.. ". För att visa att de är slut på samtalet.

Om man träffat någon på stan så brukar de väl falla sig rätt natuligt att man måste gå vidare efter ett tag, eller ska någonstans liksom.

Jag ser inget större problem med det där. Är man bara ärlig men vänlig så förstår väl alltid folk.

Är de en nära vän kan man alltid slänga ur sig "nej men fan, nu orkar jag verkligen inte prata mer hörru. Vi hörs imorrn!" lite skämtsamt. Mina vänner brukar förstå så fint så:)

Jag har varit med om folk som börjar ljuga, för att de inte vet hur de ska avsluta. Rätt kul när man märker hur nervösa dom blir :P

Själv brukar jag säga att det blir för dyrt om det är i tele, för det brukar de bli :P

Är det i stan så brukar jag vara påväg någonstans och då säger jag det.

Jag och min bästa vän har så bra kontakt så när hon inte kan eller vill prata längre så säger hon bara "nej nu vill inte jag prata med dig mer, vi hörs -hej då" :) och jag likadant mot henne, men vi har ju varit vänner i många år så vi kan liksom låta så utan att den andra tar illa vid sig.

Är det ngn annan så säger jag väl "nej jag måste gå, men vi kan ju höras sen?" eller nåt i den stilen.

På stan säger jag bara att jag ska iväg eller nåt :)

#4 Haha, jag säger också "nä, nu har jag inte tid med dig mer" till bästa vännen och killen, men precis som du säger är det ju skämtsamt och med all välmening.

När jag var yngre (rätt ung) hade jag enormt svårt att säga nej, och stå upp för mig själv. Då var det lätt att hitta på att mamma behövde hjälp för att jag inte hade lust att prata mer. Men idag så säger jag som det är, jag har inte tid, eller så börjar man bara avrunda det hela.

Skulle det vara en extremt jobbigt typ i andra ändan som inte fattar hintarna så får jag helt enkelt säga att jag har bättre saker för mig. På stan är man ju ofta på väg så det ger sig naturligt.

Beror på vem jag snackar med. De flesta samtal brukar vara lätta att avsluta eftersom personen och jag har sagt vad som skulle sägas ("Okej då säger vi så" eller liknande). När det gäller andra samtal som börjar bli lite väl långrandiga kan jag nog säga "Nej, nu skall jag fortsätta med det jag gjorde, men vi hörs igen". Sen har man ju sina samtal med Älsk och då brukar det sluta med "Okej, Puss….".

Träffar typ aldrig någon på stan, men om så blir det typ "Nu skall jag kila vidare, kul att ses".

"nä nu ska jag gå och göra något annat"

Jag brukar för det mesta säga att nu måste jag… och tillägga att vi kan höras nån annan dag då jag har mera tid.

Tjaa… oftast säger jag som det är…

Träffar jag någon på stan är jag ju oftast på väg någonstans och då säger jag helt enkelt något i stil med "Det var kul att träffas men jag måste verkligen gå nu, vi ses eller hörs". Jag har aldrig behövt ljuga om något sådant vad jag kan minnas…

Pratar jag i telefon så avslutar jag också på samma sätt i stort sett.. Men är det däremot någon som bara babblar på om ingenting intressant och jag verkligen inte orkar sitta och lyssna mer (det har ju hänt) så försöker jag också avsluta lite fint och säga att jag inte hinner prata mer nu.

Är det min syster jag pratar med (och hon kan verkligen snacka… om ingenting hur länge som helst) så säger jag helt enkel "Jag orkar inte (eller vill inte… men alltid på ett lite skämtsamt sätt) prata mer med dig nu, vi hörs. Ha't bra, hej då!" Så lägger jag på luren.. :P

Det beror ju på vem man pratar med=) Med nära släktingar o vänner där de kan bli långpratat, så försöker ja väl avrunda, eller så säger jag att "nä nu läre jag göra nått, för nu har vi pratat bort hela dan igen" vilket oftast är sanningen=)

Träffar ja nån på stan så brukar man ju alltid snacka om vad man ska göra på stan, o då blir de väl " nu ska ja fortsätta med mitt så ja kommer hem nån gång, men vi höres!"

Det beror på vem jag pratar med….Sitter jag i telefonen så brukar jag göra skylla på att jag ska göra något, träna, duscha vad som helst, är jag på stan blir det att jag ska hem…..Men det beror så mycket på vem jag har att göra med.

jag säger som det är… "nu orkar jag inte prata mera" eller om man var mitt uppe i någonting så säger jag att jag ska fortsätta med den sysslan etc..

Jag säger alltid som det är och som jag alltid är på språng så blir det alltid:
Nä nu ska jag el måste jag…

Jag säger nog oftast som det är.

JAg brukar säga som det är….

Om det är mamma så säger jag oftast "nu har jag inte tid med dig längre" och om det är min man "nu tän ker jag lägga på" och sedan säger vi puss och älskar dig och allt sånt. om det är andra så vet jag inte riktigt. pratar inte så ofta med andra är mamma och min man i telefon..

Till mor eller far är det mer bara 'Vi ses sen, hejdå!', till nära vänner 'Men du, ska greja med andra saker nu… men vi hörs! Bye', till pojkvännen 'Men du, nu tänker jag dissa dig..', och till de jag inte är lika tajt med försöker jag väl avrunda på ett lite fint sätt. Jag är grym på att avrunda

Oftast säger jag att jag måste ta dottern, för det är så det är. Om jag inte orkar prata längre är det ibland svårare. Till min vän säger jag som det är, till familjen brukar jag säga att "Nu har jag annat jag måste göra" eller liknande.
På stan brukar jag bara säga "Nu måste jag springa vidare" eller så.

Beror lite på vem jag pratar med men oftast säger jag som det är! Enklast så!

jag säger som det är att ja inte orkar prata mer :)