Själv vet jag att jag kan reagera lite olika. Beroende på hur arg jag är.

Just nu är jag väldigt, väldigt arg och jag får verkligen anstränga mig för att kunna skriva ordentliget. (Ber om ursäkt för eventuella skrivfel i förväg). Pulsen är uppe i 592 ungefär och jag kan knappast andas ordentligt. Jag är faktiskt väldigt duktig på att inte skrika och liknande när jag är arg. Jag blir mer kall.

Ibland gråter jag bara och då blir jag ännu mer frusterad eftersom jag inte kan visa de känslor jag egentligen vill visa, vilket självklart resulterar i att jag gråter ännu mer.

Sen har jag väldigt sällsynta tillfällen (kankse en gång vart femte år eller så) då allting som jag samlat på mig under alla år (visst är jag bra på att hålla mig lugnt utåt men inuti mig är det fullt krig och det stoppar jag undan för framtida bruk kan man säga) kommer ut. Det behövs en utlösare för att det sa hända eller att det händer flera småsaker tätt inpå varandra. Och då blir jag inte trevlig. Kan inte komma ihåg riktigt (bara att mamam har sagt att hon tycker att det är väldigt obehagligt när jag blir arg, själv har jag i stort sett inget minne av det efteråt) men jag antar att jag fortfarande är väldigt kall. Jag säger saker som jag vet sårar och jag låter ingenting påverka mig… tror jag.

Jag kan känna att ett sånt utbrott inte är långt borta om det fortsätter i den här stilen, det är för mycket nu.

Jag reagerar nog lite olika också beroende på hur arg jag är. Ibland sitter jag bara och mumlar lite förbannerlser för mig själv men oftast får tyvärr alla om kommer i min väg lida.

Jag blir sällan arg, men när jag väl blir det så syns det. Antingen vill jag inte prata med någon alls, eller om det är någon som jag är arg på t.ex familjemedlem så blir det nog en del skrik från min sida. Men det beror nog också på vad det är som gett upplopp för min ilska och så.

Blir sällan riktigt arg. Håller det oftast för mig själv och skäller av mig hemma inför killen som får lugna mig. Sen är det bra igen.

Finns få personer som kan få mig riktigt arg.
Då kan jag inte kontrollera mig. Skakar så arg jag är, skriker och tårarna sprutar.

Oftast blir jag bara spydig eller kall.

Väldigt sällan jag blir arg. När jag blir det så håller jag nog inne med det, låter det gå över.

när jag är riktigt arg, tex på min pojkvän eller familj så svartnar det framför ögorna på mig, jag vill helst slå dom eller liknande, men jag behärskar mig. Och när jag är sådär arg börjar jag dessutom att skaka och gråta. Men då är jag riktigt förbannad.

Annars reagerar jag väl som de flesta, hugger emot eller något sådant.

Det är olika från situation till situation.

Om jag är arg på någon/något som jag inte kan ta ut min ilska på brukar jag säga en ramsa i huvudet (typ "hata, hata, hata") några gånger, och sen säger jag till mig själv att nu får det vara bra.

Ibland gråter jag, ibland blir jag bara tyst och känner mig förorättad och kränkt, ibland hugger jag som en skorpion, och ibland smäller jag i köksskåpen.

När jag var yngre kunde jag bli som en furie och börja slåss och gorma och förstöra grejer. Jag har blivit lugnare med åren.

Ofta tycker jag att ilskan mildras av att göra något fysiskt. Typ ta en lång rask promenad eller dammsuga frenetiskt. Sen känns det ofta bra att få berätta för någon om vad som gjort mig arg eller upprörd. Då får man kanske ett annat perspektiv på det hela. Men sen försöker jag skaka av mig det, för det går åt så fruktansvärt mycket energi när man är riktigt förbannad!

#8 Ja, jag håller med dig, ilskan botas utav att göra något, som du tex att gå en rask promenad. Håller helt med dig där.

Jepp, att anstränga sig fysiskt har en viss effekt, det är skönt och av någon konstig anledning blir man mycket starkare när man är arg. (Eller jag blir det i alla fall).

#10. Ja, man får liksom extra energi av ilskan.

Dock är risken stor att jag slår bort färgen på golvlisterna när jag är arg och dammsuger! Promenad är nog det bästa iallafall. =)

#11 Jag brukar åka ut och sladda, om jag inte har hunden med mig. Det avreagerar väldigt bra, men inte så nyttigt för bilen och däcken dock.

#12 Kan du köra bil när du är arg? Sj kan jag inte det, sliter hårt på växellådan då!

Fast de är rätt skönt bara man kommit iväg o börjat slappna av=)

#13 Hmm, mjo, men det är ett bra ex på vad aggresiv körning är =/ Vill du se? =P

#10 och #11 Adrenalin kallas det

jag brukar sällan bli riktigt arg, men när jag blir det så börjar jag gråta ibland:s det är jobbigt.

#12 Håller med dig. Bilen är det ställe där jag känner total innre frid i, oavsett om jag är ledsen eller arg så funkar det för att lugna min ibland oroliga själ.

Visst kan jag bli arg, irriterad på folk men det är sällan jag känner dem som irriterar mig så då jag kan inte heller riktigt få ut min aggression på dem.

Är det morsan eller maken är det lättare, då kan jag dessutom mer fysiskt visa att jag är arg (morsan har dessutom dålig hörsel så då kan man få skrika utan att känna sig allt för dum, vilket är skönt). Viss tillfredsställelse att slå i dörrar och putta bort en närgången make finns också. 

När jag är riktigt arg går det över i gråt. Jag gråter mig trött och somnar oftast.
Ibland händer också att jag tar sönder saker, skriker.

Men att gråta ut min ilska är nog typiskt mig. *ler*

Jag blir sällan riktigt arg. Blir oftare ledsen och är väldigt nära tårar rätt ofta.
Men blir jag riktigt arg så brukar jag bli kall, lugn och fokuserad. Pratar lugnt och sansat och jag tror säkert att de blixtrar från ögonen.

Någon enstaka gång i livet har jag reagerat fullt ut, med skrik, sparkar, slag och tårar! Men då har jag mått riktigt dåligt på grund av djup svikelse.

#17 Ja, håller med. Jag lever i princip i bilen. Om soppan skulle vara billigare skulle jag BO i den.

#21 Äh, den är ju nästan gratis nu ;) Men det var ju jul på två sätt i år, under 10 kr, helt otroligt. Så vill jag ha det.

#22 Här kostar den iaf äver 11 kr nu. När den kostar under 11 kr så är jag nöjd.

Kom på en till sak jag gör när jag blir riktigt arg på Älsk
:jag klipper håret *klipp klipp*

Har inte rakat av håret någon gång än men ikväll var det lockande

#24 Det var udda. Varför just klippa håret?

blir fort arg och skriker lite sen är det över.

blir jag tillräckligt arg kommer tårarna vilket alla andra tar som ett nederlag vilket kan spä på min ilska ändå mer….
blir även arg på mig själv för att tårarna kommer.

#25 Vet inte. Känns skönt att bli av med håret, sen blir det lite hämnd på maken då han gillar bäst när jag är långhårig *hehe*. Nu försvann bara en decimeter eller två, så det blir nog snart långt igen. :)
Här är en bild från en gång då jag klippte håret liiite mer 

Du ser ju bra ut i kort med =)

Går ut och tar en cigg. Då får man ny luft, lite nikotin och komma ifrån lite. det är perfekt. Men nu när jag försöker att inte röka så blir det väldigt lite sånt, så då skäller jag på folk istället, eller blir arg och tyst.

ja jag blir dunderarg jätelätt skriker o gapar sen kommer tårarna….o e det riktigt illa kastar jag saker dock aldrig mot någon.

Sen tar jag en cigg o lugnar mig ganska fort.

Just nu är jag på väg att få ett sånt där ordentligt raseriutbrott, jag bara skakar i hela kroppen så fort jag tänker på vissa grejer som gör mig arg just nu. (Och hur mycket jag än försöker så smyger de där sakerna in i tankarna) och jag kan inte hålla rösten stadig, jag blir rastlös, jag kan inte kontrollera mina rörelser (vilket lätt resulterar i att jag råkar ha sönder saker).

Jag har försökt med allt, jag gör saker som distraherar mig och jag lägger mig i sängen och lyssnar på hög musik i hörlurar men inget kan distrahera mig tillräckligt länge, snart brister det och jag kan inte annat än hoppas på att "rätt" person är i närheten just då för jag kommer inte att vara snäll..

Hatar evrkligen att vara så här, antar att det är därför jag blir arg så sällan, ajg mår helt enkelt dåligt av att vara arg.

på senare tid har jag haft lätt för att bli arg, och jag får verkligen utbrott.. jag blir så arg så jag slänger saker och slår min kudde eller vad de nu är jag har i handen. har slängt min mobil så den gått sönder massor av gånger, sen samtidigt gråter jag massor. har såna problem med mina aggretioner. usch nej, försssöker lugna ner mig med allt, musik och distrahera mig, men svårt. haah ! usch nej, hatar att bli arg .. hehe

märker att jag itne är ensam om de iaf .)

Dubbelhumör här. Tänder på ingenting och kan ibland gå och tjura väldigt länge.