Bara för att man är kvinna är man ett lättfångat "byte". Så känner jag många gånger från killar.
Jag menar nu inte ALLA killar/karlar! Men många utav de är sånna.

Just nu pratar jag med en karl. Har även träffat honom över en fika. Och han jobbar på samma företag som mej men på annan ort. Jag har sagt till honom att jag inte vill ha ett förhållande med honom. Ville vara ärlig från början. Sa att vi kunde vara kompisar över nätet.
Han gick med på detta och i nästa sekund frågan han när han från kvinnligt besök.
Han ville bjuda på en flaska vin. Hmmm. Visste precis vad han menade och vad han ville ha ut av det.
Jag nekade till detta och sa att ska vi ses får vi göra de över en fika. Inget vin.

Pratade med honom idag för en stund sedan i telefon. Kan säga att han inte var nykter. Lyssnade knappt vad jag sa på utan bara svamlade på om sitt. Jag berättade att jag hade pratat med en annan killpolare i telefon under dagen.
Då frågade han om jag träffar flera samtidigt. Öhhhhh? Va? Han tror att vi är ihop verkar det som. Jag sa till honom att jag har så många killpolare jag vill. Och att om man inte kan lita på varandra i ett förhållande så ska man inte ha nåt. Vilket vi INTE har!

Men han blev putt över att jag pratar med andra killar.
Han tror att jag är lättfångad och bara att sätta på när han behagar.
Jag har sagt till honom att jag känner mej jagad av honom. Han skulle lugna ner sej, sa han. Men det har han inte gjort.

Har ni med kännt så här med nån kille nångång?

Jobbigt, tycker jag. När de inte kan lyssna utan bara går på i ullstrumporna.
Det är ju sånt här som gör en rädd för seriösa förhållanden.