Kan tilllägga att jag inte kan vara sur mer än max en natt… på nått sätt kommer jag ALLTID tillbaka till honom.. han får mig att skratta och sen tror han att det är över o vi är vänner.. men på insidan lider jag av att jag inte kan stå på mej och visa hur han borde behandla mig om han vill ha kvar mig.. han vet ju nu att de spelar ingen roll vad osm händer.. jag komemr alltid tillbaka till honom,…

Först och främst, det är väl inte otrohet att bara prata med någon annan?

Jag skulle säga att (utan att känna dig eller veta mer än det jag nu läste) detta tär oerhört på dig, och det fungerar inte i längden.

Det är inget nederlag att flytta hem, även om jag vet att det känns så, men som det är nu kan det inte fortsätta. Du kan inte, hur mycket du än älskar en människa, offra hela ditt liv. En karl värd att älska skulle få dig att må bra, och du skulle inte känna att du behöver försaka vänner.

Kanske kan din kille bli denna karl, kanske inte. Som det är nu är han det inte när han sårar dig och nonchalerar dig och nästan parasiterar dig. Men jag får intrycket av en ledsen, förvirrad och osäker tjej. Du måste göra det som känns bra för dig. Det viktigaste i ditt liv är ditt liv. Sköt om dig och lycka till!

Ja, här ser man att du inte längre tar hand om dig! Tydligen inte din kille heller!

Jag vet att det känns svårt, och omöjligt att lämna eftersom du då blir "ensam!".

Men snälla, detta skadar bara dig. Inget gott kommer ut detta!
Prata med din mamma eller pappa, berätta hur det ligger till och be om råd av dem!

Låter som att ni inte alls har det speciellt bra. Han behandlar dig uppnbarligen dåligt. Ignorerar dig och kommer med taskiga kommentarer. Så ska det naturligtvis inte vara.

Du borde kanske ta ett ordentligt snack med din kille. Säga hur du känner, att han måste behandla dig bättre och visa lite uppskattning, annars kommer du lämna honom för du står inte ut längre.

Eller så kanske ni bara behöver lite tid ifrån varandra? så att han får sakna dig lite. Ni kanske ska ta en paus? Du kan ju flytta hem en vecka eller så bara. För så här kan ni ju inte ha det. Jag tycker att det låter som din kille tror att han kan behandla dig hur som helst och att han tar dig för givet.
Stå på dig! Låt honom inte behandla dig såhär. När han är dum måste det bli konsekvenser, du kan inte bara förlåta honom hur som helst hela tiden utan att ha fått en ordentlig ursäkt.
Du kan inte bara ge och ge hela tiden utan att få någonting tillbaka. Det ska man inte behöva stå ut med. Det är skitjobbigt ju.

Man tror att det är värre att vara esnsam än att vara olycklig i ett förhållande, men det är det inte. När man är ensam kan man bygga upp sig själv, vilket inte går om man har någon som drar ner en igen. När man dör kommer man snarare ångra att man inte tog för sig av världen då man kunde, man kommer inte att vara glad över att man stannade och var misserabel.

Vet att det är ett tungt beslut, men vilket får en egentligen att må sämst? Lycka till

För det första:

OnZero säger att hon älskar sin pojkvän och ber om tips hur dom ska kunna få det bättre tillsammans i den sittuationen dom befinner sig i. Det hon minst behöver just nu är tråkiga kommentarer av folk som egentligen inte har en aning om vad dom pratar om. Så om du inte är till någon hjälp här - skriv inte. Nu till topic:

Jag har varit i ett förhållande i 7 år, sen jag var 14 tills nu när jag är 21. Jag har varit med om dom flesta tänkbara motgångarna och det har varit JÄTTEJOBBIGT på många sätt, och jag förstår dig att du vill ge upp. Men om ni har haft ett underbart förhållande i ett av två år är det väldigt troligt att ni kommer få det bra igen.

Du skriver att varken du eller din pojkvän har jobb - detta tär på er båda två. Att vara arbetslös sänker självförtroendet och livsglädjen, och som såklart (eftersom ni bor tillsammans) går ut över förhållandet. Det leder till sura miner, sura kommentarer, etc. Alltså kassa vibbar mellan er.

Vad jag har förstått det som så tillbringar ni nästan hela dagarna tillsammans, och du träffar knappt andra människor. Det måste du göra. Ring upp en gammal skolkamrat eller någon du brukade umgås med. Det är jätteviktigt att ni båda två träffar kompisar och spenderar tid med era egna intressen.

Det är min bedömning om varför det inte funkar.

Jag radar upp lite tips och saker att tänka på i vardagen:

 -Ordet "Jag älskar dig" är jättestarkt. Använd det ofta!

 -Som sagt, träffa andra kompisar. Du behöver komma ifrån vardagen och ha roligt med dina kompisar och ditt intresse, annars kommer det också påverka - negativt. Man blir helt enkelt trött på varandra, och det är fullt möjligt fast att man älskar någon till 100%. Ni är, liksom jag i mina bästa år. Det är säkert så mycket ni vill göra och uppleva att ni känner er innestängda av varandra. Och det påverkar ju också negativt såklart.

 -UT MED ER *spark* ! Jag vet att ni inte har jobb, men att komma ut och andas i friska luften kostar INGENTING! Man kan ha kul utan pengar(jo, det är sant). Det är bara fantasin som sätter stopp.

 -Byt ut kassa kommentarer mot komplimanger istället. T ex "hon går bättre med mig" mot "Kolla vad duktig din hund är". Det är lite som en lek!. Det är också viktigt att berätta för varandra hur fina dom är i sina nya kläder, frisyrer osv. Det skapar en positiv stämning! Jag vet att det är lätt att tänka på, det svåra är att få det gjort. Är stämningen redan kass från börjat är det svårt att komma med en possitiv kommentar. Men försök! Jag lovar att det är värt det.

 -Krama om varandra ofta.

 -Ett annat tips, visa denna tråden för honom, och mina tips så att om han inte redan fattat det, att han förstår att det är allvar nu och att du är beredd att ta tag i det här på riktigt.

Det finns både upp och nergångar i ett förhållande. Vad ni behöver göra är att tackla dom på rätt sätt - och för det krävs tålmodighet med varandra och så mycket kärlek det bara går.

Jag vill be om ursäkt för att det blev så mycket text. Jag vill bara vara till så stor hjälp jag bara kan, eftersom jag känner igen mig i den här sittuationen.

Man är blind för sina egna fel, det måste ni båda två tänka på!

Lycka Till!

bra skrivet NioTolv

Lycka till med allt OnZero. Respektera varann.

#6 Konstigt att du har en aning om vad vi inte har en aning om?

Sen ser jag inte att hon ber om tips på hur dom ska få det bättre tillsammans, utan bara att hon skriver av sig och varken vet in eller ut.

Jag tycker man är till hjälp då man vill TS bästa. Ser du inte det själv?

Sen tycker jag det är tydligt att killen inte respekterar henne.
Vad är det då du ser som är så bra som ska räddas, och som gör att vi som tycker det är hemskt fel, inte vet vad vi snackar om??

Näe, kanske bättre att respektera att alla inte tycker som du, och att det inte betyder att du har rätt och att andra har fel  (därmed inte sagt att jag har rätt heller)

#6 Enlig t dig  så ska jag väl inte få skriva då, men precis som hera, så  läser jag  också att det inte är tips om  hur de ska få det bättre.

Känns inte bra alls.. vet inte vart jag vill komma.. kanske mest skriva av mig o kanske någon som har ett tips eller varit i samma situation?

Så skrev  hon  på slutet och detta är att be om råd och  tips av andra som varit i samma situation eller  hur  hon ska lösa detta.

Våra råd, som vi  ger, är ur egna erfarenhet och  inte gissningar.

#0 Mitt råd är att du pratar med dina föräldrar. De är nog mer förstående än du tror. Min son flyttade  hem igen när  han var 26. Jag  stöttar mina barn i alla väder. Prata med dem så blir du kanske lite förvånad av hur förstående de antagligen är.

Som mor, speciellt, finns vi för våra barn och  vi vill bara deras bästa.

Tack för era svar.. de betyder mer än ni anar..

Jag har inte så bra relation till mina föräldrar.. under hela tident ills jag flyttat hemmifrån så har vi bara bråkat o känner inte heller att dem älskar mej..

Åter till min pojkvän så när jag läser om de här tipsen för att få det bra..
Han gör ju sånt. När jag är ledsen, vilket jag ofta är nuförtiden, så näst intill alltid så försöker han göra mej glad eller krama mej o så.. han säger jag älskar dej ofta men jag tror inte på han..han försöker krama mej men jag känner mej bara fasthållen o säger släpp hela tiden..
Varför vill jag inte? Varför tror jag inte på han? Varför är jag arg på honom? Elle ja.. jag e ju arg för att han, när han itne försöker tvinga mej o pussa han, spelar dator..snackar skit..bråkar… men när han försöker så avvisar jag det :( ..

Jag sov på madress på golvet inatt.. det sker lite då o då när jag inte orkar lägga mig brevid honom o veta att jag kommer förlåta honom.. han kommer inte fatta hur allvarligt det är…

Det är inget fel med att flytta hem igen om det inte känns rätt. Om du nu skulle vilja stanna kvar och försöka så hade NioTolv bra råd även om deras sätt inte är det enda rätta…

Du sa att din sambo spelar. Spelar du också? Jag spelar World of Warcraft tillsammans med min sambo och det är jätteroligt. Kanske försök dela hans intressen. Samtidigt försök hitta egna hobbys och ta kontakt med vänner.

Det är också viktigt med kommunikation. Det är lätt at säga något dumt när något är fel istället för att säga varför man egentligen är upprörd. Förklara för honom att som det är nu så kommer det inte att funka. Om ni inte är redo att satsa så är det lika bra att du flyttar hem till föräldrarna igen för saker kommer inte lösa sig själva. Förhållanden kräver att man jobbar lite men när man har ett bra välmående förhållande så är det värt det. :)

#10 Han kan inte förstå hur allvarligt det är om du inte förklarar det för honom. Sätt dig ner och prata med honom, lungt och sansat.

På dig låter det som du antigen har tappat all tillit på honom så du inte ens mår bra av hans kramar eller så har du problem med känslor överhuvudtaget. Hur vad det i början? Kändes det bra då när han kramade dig?

Som jag sa i mitt förra inlägg så måste ni verkligen prata, annars kommer det bara bli värre.

Jo han spelar WoW. Jag har också spelat de typ ett år men tycker inte de är så kul. Spelar bara för att han gör de o för att han blir glad o stolt över mig när jag gör de.. alla vet ju att jag e hans flickvän..
Men orkar inte spela o levla så som dem gör :S och när jag hamnar efter så tappar jag lätt lusten :P

Mina vänner försvann i samma veva som vi blev tillsammans o jag tillbringade varje minut med honom. vi hade det så bra.. hade inte tid för kompisarna.. nu har jag gått ut skolan.. alla är på olika håll.. gör sitt.. jobbar olika tiden osv.

Men, ring en gammal vän, säg att du saknar dem och att du vet att det är för att du inte gett dem tid som ni inte har kontakt. Det är inte alls omöjligt att de kommer tillbaka.

jag har försökt prata med honom så himla många gånger men han lyssnar itne längre! när jag säger att jag vill flytta så blir han arg (antagligen för han blir ledsen) och säger men gör de då jävla särhuvud eller något liknande." har du allvarliga problem i huvudet?" "idiot" han säger så elaka saker som är svårt att förstå att han faktiskt säger så till mig.
Och sen komemr han o säger att han älskar mej? de hänger itne ihop överhuvudtaget!

Jag börjar verkligen få in i huvudet att det måste vara mig de är fel på eftersom även mina föräldrar har kallat mej dumma saker.. därför jag inte litar på dem heller o orkar inte berätta för dem hur det är. jag orkar inte med en till period där jag sitter instäng eller ute nånstans o gråter o känner mej så fruktansvärt ensam så jag bara vill försvinna från jorden. Lämnar jag honom vet jag att det kommr bli så igen.. han va ljuset som kom in o gjorde mej lycklig.. gav mig den kärlek som jag så himla länge varit utan…exakt den kärleken jag grät över att jag inte hade näst intill varje dag..

Nästa helg (när han ska på lan med sina kompisar) så ska jag faktiskt träffa en barndomskompis o se på film. :)..

Kanske försöka lvla i din takt. Hitta wow vänner att questa med. Börja samla på pets. Kan ju kolla runt efter guilds med tex tjejer. Det finns en guild på min server som heter Queens of Azeroth. :)

Det är därför det är viktigt att se till att man behåller kontakten. Tror du att dina vänner saknar dig? Kan ju försöka ta kontakt med nån. Eller om du har råd så kan du ju leta upp en kurs i vad som helst. Ett bra sätt att få nya vänner.

Just nu har jag tyvärr inte råd till nått.. varenda krona går till mina djur..

Vilken server spelar du på? Jag vet några få tjejer.. men inga jag precis gillar eller känner.. det är mest hans vänner då som hjälper mig, dem är riktigt snälla faktiskt. Men har mer djurintresse än wowintresse så när jag är vid datorn (förutom nu när jag vill vara anonym) så är de bara djur som gäller. Hålle rpå m ed en stor faktasida om min djurart, föder upp osv  osv. Vilket han inte är så intresserad eller engagerad i trots att jag ber honom.. det gör mej också mindre sugen på att göra hans intresse när han inte vill göra mitt.
Och då blir de ju lätt att man sitter i varsin värld..

#15 Det är absolut inget fel på dig. Du förtjänar att bli behandlad mycket bättre. Om han verkligen inte vill jobba med ert förhållande så är det lika bra att du flyttar medan du har lite självkänsla kvar. Ett förhålllande ska inte vara sådär.

Har du någon möjlighet att flytta till en egen lägenhet? Jag tror att det skulle bara bra för dig att ha ett eget hem och ett jobb där du kan skaffa nya vänner.

har tyvärr inte pengar till eget.. och har ju inget jobb heller så ingen inkomst. sitter mer eller mindre fast..

OnZero; tycker det verkar som om du inte har rätt känslor längre. Och det är inget fel med det. Alla passar inte som sambos.
Tror faktiskt du behöver egentid, där du slipper bli kallad idiot osv.

Man ser att du behöver bygga upp dig själv! Du är värd mycket bättre!

Det där med en kass relation till förälder kan jag känna igen. Samma sak med en kille som trycker ner en på liknande sätt. Det sätter sina spår, som du själv sade. Jag fick svårt med tillit och känslohantering.

Många inser nog inte hur allvarligt det är med nedsättande kommentarer som "idiot" "fel i huvudet" osv. Mitt ex hade den "jargongen" med sin mamma, så han såg det inte som starka ord, på samma sätt som jag själv gjorde.

Det är jättejobbigt att få höra råd som "lämna honom", men jag gissar på att de som ger de råden ser samma sak som jag ser. En tjej som har hela sitt liv framför sig, men som just nu är i behov av att bygga upp sig själv, och sin självkänsla. Du förtjänar att må bra, at kunna lita på din partner och känna dig upskattad.

Detta kanske du kan få med din sambo, men det krävs att han förstår hur allvarligt det är, annars kan han inte förändra något. Dettsutom skulle jag, gissat utifrån egen erfarenhet, tro att du kanske behöver lite egen tid. Det är hemskt lätt att bli snäsiga och få en kass stämning om man går varandra på nerverna, vilket man lätt gör i en samborelation spec när mycket ikring en inte är bra, som ex arbetslösheten.

#20 Letar du efter jobb? Sök efter allt du hittar, fastän du tror att du inte kommer få platsen. Det va så min sambo gjorde. Sen så hade han tur att få ett bra jobb tack vare min pappas kontakter men han fick några svar från högen av ansökningar han skickade in.

#23 I dessa tiden ska man ha en väldigt massa tur för att få ett jobb. Med tanke på hur många som förlorar jobb. Deprimerande för oss som inte har jobb.

#24 Och ännu värre när man har haft aktivitetsersättning i flera år, tål inte stress och kan inte jobba 100%. Men man får definitivt inga jobb om man inte försöker. :)

Nej det stämmer ju :)

Går själv på arbetsträning, halvtid. Varit sjuk många år och är påväg tillbaka nu. Lagom till nedgången ;)

Va roligt! Jag hoppas det går bra för dig. :)

Om jag hade vetat hur svårt det är att komma tillbaka efter 4 år av att vara hemma hade aldrig låtit dom sjukskriva mig så länge. Nu så verkar jag mest bli bollad från ställe till ställe då ingen vet vad man ska göra mig då arbetsträningen inte gick bra (jag skulle vilja försöka i en lugnare takt dock). Tålamod och acceptans säger min psykolog, får väl försöka. :p

(förlåt till OnZero, det är ju din tråd)

#27 Tack :) Du kommer lyckas du med!

Åter till tråden :)

ärligt talat, varför ska du gå runt o känna dig misslyckad? man är två i ett förhållande vilket innebär att din kille har misslyckats precis lika mycket!

och varför ska du stanna i ett förhållande där du inte mår bra?? istället för att sitta hemma med honom, försök hitta på något,du säger att du gillar djur, de finns gott om djurträffar du kan gå på o träffa likasinnade=) eller gör nått som att gå på biblioteket o fördriv tiden, sätt dig nånstan och titta på folk(låter mysko jag vet, men kan vara skoj)! när du söker jobb, sök alla jobb du kan hitta, gå gärna till platserna o kika hur de ser ut=) är sj arbetslös o sitter hemma så jag vet hur fruktansvärt tråkigt de är o hur lättretad man kan bli!

#18 vad för djur håller du på med:) ?? Jag är också djurfantast och föder faktiskt också upp, här är det tamråttor som gäller^^ Och jag har tyvärr samma problem som du, min sambo gillar inte alls mina råttor och delar inte det intresset alls.

Via djuren, och kanske forum för dessa (det finns ju forum för de flesta djur) så kan man få många kontakter. Själv har jag fått en liten gemenskap på iller.ifokus även om det bara är två tre stycken som jag räffat irl, så har jag tack vare den sidan nu en bra vän och en bekant som bor på samma ort, vilket betyder mycket när man är nyinflyttad.

Du kanske redan har ett sådant kontaktnät, men annars kan det vara ett tips. Utställningar med kanske? Då träffar man ju en hel drös med folk med samma intresse.

Jg uppfattar dig som väldigt destruktiv, att din pojkvän faktiskt föröker göra saker för dig men att du inte kan ta emot dem för att du inte tror på honom. Detta tolkar jag som att du innerst inne inte tror att du är värd att älska och att ditt självförtroende är i bott. Om du är hungrig så är det klart att du ska äta, eller?
Att gå upp i vikt är som en käftsmäll mot själförtreendet många ggr, och att gå syssloslös om dagarna gör de hela ätter värre. Du har tappat tron på dig själv och om du inte älskar dig själv, så tror du inte att någon annan kan göra det heller. Och hur mycket din pojkvän än kommer försöka nå dig, så kommer han inte lyckas - är det så konstigt att han tröttnar?
Du behöver ta tag i dig själv och bli din egen, du måste börja älska dig själv igen. Och sådant löser man inte genom att sitta inne och tycka synd om sig själv. Förlåt om jag sårar dig, men någonting måste hända nu. Du måste hitta din självrespekt!
Jag kan inte se att er kommunikation fungerar alls. Om någon hade sagt så till mig om hunden "titta, hon går mycket bättre med mig" eller gå och sno hörlurarna  eftersom allting i ert liv är individuellt uppdelat i mitt och ditt - Jag hade blivit ärlit förbannad. Jag ser inte vart er respekt mot varandra finns någonstans?
Har han bett dig ge upp dina vänner och bara vara med hans, eller är det ett frivilligt val för att passa in?
Skaffa dig själv en fritidsaktivitet som bara är din, börja med någonting som får dig att växa som människa. Gå en kurs, börja plugga för att förbättra din situation på arbetsmarknaden. Leta städjobb eller någonting annat som inte behöver kvalifikationer. Ut och gå med hunden oftare. Satsa på en hälsosam kost och sätt upp små mål för dig själv. Att gå ner 1 kg på en månad är fullt rimmligt och det gör så mycket för självförtroendet. Belöna dig själv när du uppnår dessa mål. Peppa dig själv när du varit ute och gått en långpromenad "Tusan vad bra jag är, det blåste som fan. Men jag klarade det!"
Som alla andra säger, ring en gammal kompis och fråga om denne vill följa med på en promenad, komma hem och dricka te och prata gamla minnen.
Det kanske är dags att försöka ta upp kontakten med din mamma igen. Självklart älskar dina föräldrar dig, du kandke måste lära dig att se det, att det ligger kärlek bakom det mästa de gör. Man måste helt enkelt lägga bort den där pansarutrstningen och alla taggar som man satt upp till försvar för att skydda sig själv. Sänk garden så kommer du också se hur väl människor vill dig!
Hur har du gått tillväga när du velat prata med din partner? Vad har du sagt?

Det låter som att du är sambo med din kille OCH hans föräldrar då ni delar kök.. Är det bättre att bo med hans föräldrar än att bo med sina egna??
Känn efter innerst inne- är det den här människan du verkligen vill ha? Är svaret ja så får du börja i ena änden är svaret nej så tycker jag du borde flytta hem igen.
Dina föräldrar älskar dig. De kanske har svårt att se dig olycklig som du är nu?

Att vara olycklig kräver att någon hjälper en att ta sig upp igen och rycka upp sig. Din pojkvän kan inte vara såndär mot dig för att tro att allt ska bli bra med en kram eller ett "jag älskar dig" när det passar honom och att allt dumt han sagt ska glömmas.

Du kan i vilket fall inte ha det som du har det. Ta tag i din kille och berätta att du KRÄVER en ändring för att stanna kvar. Att ni inte kan bråka om allt och att du känner dig olycklig.
Om han inte hjälper dig att må bättre (det kanske kommer fram att han också mår dåligt över situationen) och spenderar lite mer tid tillsammans med dig så lämnar du honom.

Känner igen mig i din situation. Jag har dessvärre inga tips och råd. Sitter i samma sits själv just nu.

Hoppas det löser sig.

*kram*

hade det i princip likadant med mitt ex, fast jag slutade äta och gick ner istället, efter två år med elaka kommentarer och ett förhållande där vi bodde hos varandra, gick i samma klass, och samma jobb. nu efteråt har jag insett att lämna honom var det bästa jag gjort, jag har ju hittat min nuvarande sambo =)

men iaf, tips… hmm.. du kan ju börja din "socialisering" med tjejkomisar, så han inte kan påstå något med otrohet, sen kan ni som ett tjejgäng involvera killkopisar

och sen gällande hunden, även om du älskar hunden, tycker jag inte du ska köpa något om han ska hålla på och vara sådär, och ignorerar han dig, gör det tillbaka

och till sist, som många nog har sagt, säg till honom att du behöver lite uppdatering och förändring i förhållandet =)

är det meningen att ni ska vara, så kommer det lösa sig! *stor kram till dig*