Jag forsoker bara fa ur mig allt. Skriker, grater och klagar pa allt som existerar i princip.

Det var kanske 5 år sedan jag var riktigt förbannad. Jag blev riktigt våldsam, något jag skäms över.

Jag kan bli arg och irriterad, men så förbannad har jag bara vart en gång. Vanligtvis så skäller jag lite för mig själv, eller ventilerar med killen. Kokar i tysthet tills det går över.

Det är olika med mig. Ibland blir jag tyst och ignorerar. Ofta höjer jag rösten/skriker, och ibland blir jag våldsam. Var dock mer då jag var yngre.

Identiskt med #2.
Förutom att det var 2 år sedan istället för 5.

när ja blir riktigt jäkla irriterad och arg så skriker ja i min favoritkudde tills rösten förvinner.
slår armarna i sängen till energin har lämnat kroppen.
sen blir ja lugn som aldrig förr :)

blir sällan riktigt arg, vilket är tur för omgivningen! jag blir tyst och  våldsam när jag blir arg o tappar kontrollen totalt. men de är lång väg dit tack o lov!  har kanske vart riktigt arg några gånger i mitt liv.

lite lätt irriterad kan jag bli o då fräser jag till mest och håller mig undan. har rätt bra självkontroll oftast.

#5 Vad härligt det lät!!

Jag kan bli våldsam när jag är riktigt arg, men mest mot mig själv. Skriker och kastar saker. Blir fortfarande arg men har blivit bättre på att stoppa den stora ilskan innan den tar över. Om jag väl bli arg så är det svårt att göra något, då har reptilhjärnan tagit över men jag försöker lugna mig innan det händer genom mindfullness, distrahera mig, acceptans… vad som än då fungarar för just det tillfället.

Det beror lite på situationen men oftast reagerar jag genom att höja rösten. Ignorerar gör jag om jag anser att det inte är något som är värt att bråka om men det är sällan jag kan hålla tyst.

Förr hamnade jag ofta i slagsmål då jag hade svårt att kontrollera min ilska men idag har jag mycket bättre självkontroll. Våldsam kan jag bli än även om det krävs mycket för att det ska hända men i dem fallen brukar jag försöka hitta typ en kudde som man kan slå väggarna med så ingen råkar illa ut.

Mitt knep för att lugna ner mig är att först sätta mig ner på golvet/marken och sen tvinga mig själv att andas lugna djupa andetag och tänka på saker jag tycker om och som gör mig glad. Tänker på min dotter, på hennes fina blå ögon, hur hon doftar, tänker när knopparna på träd och buskar börjar titta fram på våren. 8 av 10 gånger fungerar det. :)

#7 haha jaa de e faktisk de ibland, kanske inte just då .. men men

Oftast när jag blir arg så kommer tårarna, då går jag undan och vill bara vara ifred. Ibland tar jag Tatsja ut på långpromenad. Då går det över.

Skriker och gapar. Men jag försöker att ta det lugnt och ta några djupa andetag istället.

När jag blir riktigt riktigt arg så får jag en våldsam lust till att slå på någon/något. Dock så kan jag kontrollera mig men det har hänt att jag har slängt saker i väggen några gånger.

Beroende på vem det är jag är arg på så kan ilskarn bli tårar och gråt (familjen och nära vänner). Är det mer avlägsna vänner och bekanta så blir jag bara ilsken och skäller på dem.

Jag tror inte på att man ska stänga inne sina känslor, så jag berättar för folk vad jag tycker om dem när de beter sig dumt och jag blivit arg på dem. Dessutom kan de inte ändra sig om de inte får veta.

Sen så känns det bra för mig att prata med någon annan om det, att älta lite.

olika från gång till gång….  allt från skirker o gapar o kastar saker till att bli helt tyst o gå iväg, lr nja, helt tyst är jag nog aldrig..;)

börjar alltid gråta när jag blir arg oxå… vet inte varför men…

När jag blir arg gråter jag och det gör mig bara ännu argare för det känns helt eneklt inte som att jag får ut de känslor jag vill.

Däremot när jag blir riktigt jä*la tokförbannad gäller det att passa sig, jag torr nog att jag kan trycka ner de flest i ksorna utan några större problem då, utan att skrika. Det gör jag sällan.

Men det är väldigt, väldigt sällan jag blir så arg.. jag tror nog att det var minst tre år sedan jag blev det sist, så det är väl dags snart igen. :P Det var ganska nära att jag blev så arg för lite drygt en månad sen men som tur var (för den stackare jag var arg på) så var min svägerska och bästa kompis där och lugnade ner mig. :)

Absolut bästa sättet för mig att lugna ner mig är att lyssna på musik, det funkar alltid och att prata med antingen Jimmi eller Matilda funkar också. :) Jimmi lyckas lugna ner mig och Matilda hjälper mig genom att säga just det jag vill höra…är det någon jag är förbannad på hatar hon den personen också bara för att jag gör det, hon tar liksom en del av lasset åt mig. :) Vad underbart det är med en så underbar pojkvän och så underbar vän :) Jag är lyckligt lottad.

Lite arg… gråter. Mycket arg… Kall som is och hård som sten. Skulle aldrig bli våldsam eller gå till personangrepp, men kan slå till en vägg eller kasta något som inte går sönder i väggen ;)

Jag gråter…och blir hämndlysten!

först gapar/skriker/gråter jag beroende på situation, sen går jag iväg och är för mig själv ett tag för att lugna ner mig. (exempelvis läser en bok i sängen)

Jag har lång väg till att bli väldigt arg. Men när jag blivit det har det vart skrik/gråt och så vandrar jag omkring som en rastlös. Vill helst vara ensam och agera ut för mig själv.

Andra gånger kan jag bli helt innesluten och tyst. Kall och bara disskutera. Dryg som fan blir jag då…

Jag har sedan barnsben fått lära mig att hålla allt inne. Så detta med att ventilera ilskan är svårt för mig

Om jag blir irriterad eller uppretad så skäller jag som en bandhund, jag har bara blivit riktigt arg två ggr i mitt liv. Då blev jag iskall, lugn och fruktansvärt fokuserad. Det var riktigt otrevligt, och målet var att förinta den där varelsen som gjorde mig så arg, eller i varje fall att få honom att försvinna. Och jag lyckades!
Ord är så mycket bättre än våld och jag har inte sett dem sedan dess. Det ena var min morbror och det andra var en man jag jobbade för. Båda var vuxna/äldre män som skadade mig eller de mina - och vem hade kunnat ana att de skulle backa utav åsynen av en lugn 18-20 åring med svarta ögon?

Ord kan skada mer än vapen, se bara på amnesty. Många skribenter säger så också. Finns inget farligare vapen än ord.

Jag säger ingenting och går därifrån. Det blir inte bättre av det, men jag blir ialla fall inte galen och gör något ajg får ångra. Sedan tar jag en cigg. Då bilr jag oftast glad igen. Sedan kan jag diskutera saken när jag lugnat ner mig

#21 Själv tycker jag att det är skönt att ha det där i mig. Att veta att jag blir lugn i sådana situationer. Gäller även paniksituationer. Blir lika lugn och fokuserad då.

om jag blir arg på någon som ringer på jobbet, räcker jag *finger* åt telefonen och är trevlig iaf :P

är det min sambo jag blir arg på brukar jag sura i några timmar sen blir det så tråkigt att jag somnar, eller så säger jag håll köft tills tackars katten och får dåligt samvete för det och klappar honom hhaha

jag blir nog itne så arg ..

Händer väldigt sällan man när det väl händer så bör man hålla sig undan. Jag ignorerar mest men om någon kommer mig nära så fräser jag till och säger åt dem att låta mig vara om dem inte gör det så kan jag bli våldsam. När jag är förbannad ska man helt enkelt lyssna på vad jag säger

För att lugna ner mig så städar jag. Eller det är nog mest när jag är riktigt pissirriterad över något. Är det ett riktigt gräl som hunnit starta så gäller det bara att gå till botten med det, annars kan jag inte lugna ner mig.

Åker bil och lyssnar på hög musik (har baslåda, tro mig, det fungerar =P ), lyssnar på hög musik hemma (har dock inga bra högtalare där jag bor nu så den ideen är som bortblåst), tar en rask promenad, skriker, häver sönder något eller tar till våld på något (såsom ett träd eller en snöhög) eller liknande.

#28 En bra baslåda kan rädda så många situationer!

Jag har alltid haft svårt för att lugna nermig när jag blir riktigt arg. Men ett tag så när jag kände att jag blev arg så stängde jag in det. Stängde alla vägar för känslor. När de blev så, så fick ingen riktigt kontakt med mig. Jag stängde av allt typ. Kan göra så ibland nu med, även fast jag vet att det inte är bra. Men ibland är det bara så himla lätt och enklast.

#29 Haha, ja! Och ifall man har någon i bilen som man blir arg på så höjer man så att man ej hör dom =P

När jag blir arg så gör jag alltid något vettigt - nästan alltid. Som att göra läxorna, städa mysa med mina djur. Eller så sätter jag mig vid min kära dator med råttorna på axeln. :P

när jag blir arg så håller jag allt innom mig så jag kokar! men visar inget utåt. inte fören jag är själv och lyssnar på musik! vilket ibland kan ta en hel dag och då går man och stör sig heeela tiden! iblnad gråter jag, fast bara lite så ingen ser ^^

Blir man arg, så är det skönt att ta en långpromenad med Tatsja.