Oj, vad svårt… Jag har dumpat en kompis en gång, det var för att vi blev osams och kontakten rann ut i sanden. Men vi hittade tillbaka till varandra och det är jag så glad över nu!

Det enklaste du kan göra är nog att helt enkelt inte svara när hon ringer, särskillt på arbetstid. För då är man ju för det mesta inte tillgänglig, beroende på vad man jobbar med. Och sen försöka prata med henne och säga att du helt enkelt inte har tid jämt. Försök få henne att förstå att ni lever olika liv, vilket kan vara svårt :/ Kanske få henne till att det räcker för er att ses en gång i veckan? Det du känner låter verkligen jättejobbigt, hoppas andra har fler tips…

#1 Tack för rådet.

jag har försökt prata med henne, hjälper inte. Två dagar kanske hon är tyst sedan är det igång igen. Och att inte svara hjälper inte, då ringer hon konstant tills jag svarar. Har bestämt mig för att byta telefonnr och skriva ett brev till henne. Hon bor numera ca 10 mil från mig så vi ses ju inte så ofta. Men jag hade helst velat linda in det snällt men ändå rakt om ni förstår :( Vill inte såra henne mer än nödvändigt.

gud vad svårt det känns :(

Det är nog svårt att linda in det. Lättast och rätt sätt är nog att vara ärlig.

Ärlig tänker jag vara, men helst utan att vara brutal. Som sagt är hon inte på samma plan som mig mentalt, hon har haft det väldigt jobbigt på många sätt, råkat ut för sånt en människa aldrig borde råka ut för.

Hon är som sagt året äldre än mig (28) men mentalt mycket yngre.

Detta har gjort det svårare för mig att bryta men ju längre jag drar på det, desto mer inser jag att jag själv inte klarar av det.

Jag vill ju inte henne ont, men jag klarar inte att fortsätta såhär heller.

Det är väl ite brutalt att säga som det är? Du har ju pratat med henne om detta innan. Så det kommer nog inte som en chock.

#5 Kanske inte, men hon kommer bli både arg och ledsen hur jag än gör. Men du har rätt, rakt och ärligt är nog faktiskt det bästa, eller ja enda sättet att göra det på!

Förklara att ni växt ifrån varandra, att ni utvecklats åt olik håll och att ni behöver en paus från varandra. Att du vill satsa på ditt nuvarande liv och att du inte kan ha detta längre. När du jobbar så är det absolut tabu att ringa. Prata med henne lugnt och stilla och be henne tänka över er relation till varandra och att du ger henne lite tid att tänka, låt säga en vecka innan ni pratar nästa gång. Kanske inser hon att hon mister dig om hon inte respekterar hur du sätter upp era umgängesregler. Antagligen behöver hon dig och blir då rädd att mista dig. Avsätt 30 minuter i veckan i fortsättningen till henne. Klarar hon inte det så säg upp kontakten helt. Jag tror att det kanske kan fungera. Om inte Bryt kontakten helt. Energitjuvar är jobbigt.

Prata me henne direkt, säg att du inte har tid att prata på jobbet(de får man ju inte heller) och att hon inte kan ringa på natten eftersom du ska kliva upp. Hon få helt enkelt acceptrea att allt inte är på hennes vilkor o gör hon ine det så kan ni inte vara vänner längre!

Säg att hon bara får ringa efter att du jobbat om det är något speciellt inte annars.

Ärlighet varar längst, så är det ju bara…

Jag hade en tjejkompis som jag hade varit nära vän med i ca 8-9år…sen sårade hon mig så då sa jag att jag inte ville vara vän, sedan svarade jag inte när hon rngde eller smsade (vet att det låter elakt…men det är svårt och kändes rätt…) sen det har vi inte snackat på snart ett år…

Förstår, har varit med om en liknande situation. Min kompis som jag känt sedan länge började att röka, skära sig, umgås med "mindre bra kompisar" osv, så jag ställde dilemmat att hon får sluta upp med detta eller så lämnar jag henne. Hon tyckte på den tiden att hennes kompisar va så balla och det hon höll på med. Ett år senare ringer hon mig och hon hade laggt av med allt. Så nu förtiden så är vi kompisar, men ingenting blir som förut.

Jag hade en kompisrelation som gick över styr för några år sedan, men det slutade inte bra. Det slutade i massa bråk och ett sjujä*la kaos. Hade det hänt idag hade jag hanterat situationen annorlunda.
Däremot hade jag en annan vän jag 'gjorde slut med' för ungefär två år sedan. Vi hade haft en fantastisk relation tidigare men på grund av våra problem så hamnade vi i en ganska rak spiral neråt. Vi bråkade och efter det bråket tog vi beslutet tillsammans att inte umgås, för våran egen skull.

Vi återförenades dock några månader senare och allt var bättre.

Men jag håller med ovanstående, var ärlig. Klart att det kan/kommer göra ont för henne, men förhoppningsvis kommer hon förstå. Gör hon inte det på engång kan jag nästan lova att hon kommer göra det senare i livet.

Tack för många bra råd. Problemet är att hon inte fungerar som en vuxen människa i sitt tankesätt. Mentalt är hon ett barn (har färdats in och ut på psyk bl.a., p.g.a fleråriga övergrepp av både fysiska och psykiska slag, det är därför det är så svårt)

Jag har sagt åt henne att jag inte kan prata när jag jobbar, Ringer hon mitt i natten så svarar jag inte, men frågar dagen efter, då förnekar hon det och sätter sig på tvären. Hon går inte att resonera med på det sätt jag helst skulle önska.

Jag känner mig jätte-elak som vill "dumpa" henne, just för att hon är som hon är. Men jag mår redan kasst i mig själv och jag klarar inte av att ha den relationen vi har.. :(

Tar jag det över telefon så kommer hon lägga på och bli ledsen, skriver jag brev kan jag förklara för henne… det är så jag tänker. För att bara byta nummer är rent elakt, en förklaring förtjänar hon ju givetvis!

#12 Det bästa är ju om du åker hem till henne, förklarar hur det ligger till (vadför du inte orkar med att ha henne som kompis just nu) och att hon kan komma tillbaka när hon har förändrats. På så sätt har du inte dumpat henne, bara ställt ett krav och hon vet att du finns där när saker och ting har förändrats. Ett brev är tveksamt att hon läser klart.

#13 hon bor 10 mil bort och jag saknar körkort, det är inte gjort i brådrasket att åka dit. Jag vet att hon läser klart brevet om jag skriver ett sådant.

Men tack för rådet :)

Kan hon få någon hjälp via kommunen, t ex kontaktperson via SoL eller LSS? Är det "bara" psykiska problem eller har hon även någon "bokstavsdiagnos", antingen diagnoserad eller som du tror.

Jag tycker inte du ställer orimliga krav om du inte accepterar att hon ringer på nätterna eller till ditt jobb. På nätterna måste du sova och på jobbet får du inte prata i telefon för din chef. Det är ett beteende som du inte accepterar, inte henne som person.

Känner du att att du inte reder ut telefonsituationen så skaffa en billig mobil med kontantkort och ge numret till dem du vill ha kontakt med och be att de inte lämnar numret vidare. Den vanliga telefonen kan du jacka ur (åtminstone nattetid) eller och en mobil stänga av och kolla mobilsvar / missade samtal vid behov.

Klarar hon inte av nätterna får hon ringa någon jourtelefon, inte dig.

Förmodligen blir hon arg och ledsen över att du sviker henne, men du kan inte bära alla hennes bördor.

Kolla gärna med någon LSS-handläggare i hennes hemkommun om vad det finns några stödinsatser som kan passa henne, får du napp så tipsa henne om att hon kan vända sig dit. Jag vet inte om din kompis tillhör LSS-personkrets, men förhoppningsvis kan handläggaren hjälpa dig vidare om du vill försöka hjälpa din kompis att hitta någon annan att prata med.

#15 Mycket bra och handfasta råd! Jag har funderat på det där med att försöka lotsa henne mot ngn stödperson, problemet är att hon vägrar eftersom hon suttit tvångsomhändertagen (tyvärr berodde det inte på hennes agerande utan andra omständigheter) vilket fått henne att totalt misstro allt vad myndigheter och psykvård heter.

Jag vet inte om hon fått ngn diagnos på bokstavskombination, men jag skulle tro att läkare benämner henne som "lätt förståndshandikappad", hon har en sambo som är mycket äldre än henne, jag vet inte hur han är för jag har träffat honom för få gånger för att kunna bilda mig en uppfattning. Hela problematiken är att jag vill göra det hela på ett skonsamt sätt, jag har inget annat val än att totalt kapa kontakten, vi har stått inför dessa bekymmer tidigare och jag har pratat, pratat och pratat. Det går inte fram hur jag än lägger fram det, jag har testat alla möjliga sätt att säga det på. Har också funderat förr på att kapa kontakten men avstått för att hon mått dåligt.

Jag vill ju henne inget ont, men jag måste någonstans tänka på mig själv och min situation nu, det må vara egotrippat och elakt men jag känner att om jag inte gör det så kommer jag dräpa mig själv psykiskt :( tyvärr.

#16 Självklart är du inte egoistisk som helt enkelt inte orkar längre. Man orkar till en viss punkt och sedan tar det slut, och jag antar att du redan har gett henne tillräckligt mycket stöd! Att umgås med folk som mår dåligt eller på andra sätt inte uppför sig kan vara skadligt för en själv både fysiskt och psykiskt.

#17 Tack, behövde höra det där :( Känner mig oerhört rutten, hon har vänt sig till mig med allt som snurrat i hennes tankar i många år, och att överge henne känns så elakt, men som du säger, man orkar bara till en viss punkt :(

#18 Om hon accepterar dig och bryr sig i hur du mår så måste hon faktiskt tänka över detta och inse att hon lägger mycket "ansvar" på dinna axlar. Att hela tiden får höra på problem utan en kompis är psykiskt påfrestande.

#19 Jag har försökt säga det till henne också :(

#20 Tråkigt att det inte riktigt går fram när man verkligen säger som man tycker och tänker.

(Finns det ett motor i fokus?! Jag ska skynda mig dit =) *skyndar* Hihi )

#21 jo det är frustrerande!

Jodå! Och vi behöver medlemmar så in med dig ;) *S*

Var konkret i kontakten med kompisen. Om hon inte är så mogen så kanske hon inte förstår dina behov.

1. Du får inte ringa mig på nätterna, eftersom jag sover då. Behöver du ringa någon på natten ring tel (kolla om det finns någon samtalsjour och ange telefonnumret)

2. Du får inte ringa mig på jobbet. Min chef blir arg på mig då och jag kan inte prata med dig när jag är på jobbet.

3. Får du napp hos kommunen så skriv ring x på kommunen tel , så hon har någon att vända sig till.

#23 Tack! jag ska försöka ta det med henne igen! Jag har försökt tidigare med ungefär såna ord men samtidigt är jag nog lite för rädd att såra henne så jag ändå nånstans lindar in det, ska verkligen försöka vara rak och bestämd!

Nu är det gjort, det gick bra och lugnet har infallit sig! Hon tog det jättebra, först arg men sen så :)

Åh, vad skönt att höra att det gick bra! Starkt gjort av dig! :)

Det är jätteskönt! Och just att hon förstod sen, det var så skönt!

jag ville ju inte såra henne mer än "nödvändigt"

Vad bra :)

Så skönt, hoppas verkligen att det snart blir bra.

härligt! :D hoppas ni kan ha fortsatt kontakt, men på en nivå som är väl fungerande. :)

just nu håller vi ingen kontakt alls, men visst kan det tänkas att det ändras, måste dock medge att just nu, är det skönt!

#31 En paus i ett kompisförhållande kan oxå göra nytta, likväl skada. Men det är bra att du är nöjdare med hur det är nu än då och det måste vara förbaskat skönt att få bli lite "friare".

#31 det är jätteskönt. Jag är ingen vidare kompis när det mer känns som ett påtvingat vänskapsförhållande än som en riktig vänskap, och hon förtjänar givetvis också att ha riktiga vänner och inte nån som inte finns där på riktigt. Så nu fokuserar jag på mig själv och mitt, vilket är nåt jag inte kunnat göra på länge, inte bara p.g.a henne givetvis, men delvis.

#33 Mjo, förstår det. Personligen skulle jag bli gladare om minna "vänner" sa vad de tyckte och kände, istället för att spela med. "Såra mig hellre med sanningen än att göra mig glad med en lögn". Starkt gjort utav dig!

#34 Starkt vet jag inte, men tvunget.

#35 Det är nog inte så lätt att säga vad man tycker och tänker alla gånger, och absolut inte när det är åt det lite sämre hållet. Ta vara på dig nu!

Ja, det är svårt att vara öppen och ärlig men försök att undvika skuldbelägga henne med ord som "Du är/har …" utan tala istället om vad hennes beteende sätter igång för reaktioner hos dig. Utgå från dig själv och hur du tänker/känner/tycker om situationen.

T.ex. När du ringer mig mitt i natten och väcker mig, blir jag frustrerad och arg därför att jag ….

Kanske hjälper det, kanske inte. Det är svårt att veta hur man ska göra för att någon inte ska bli sårad.

Lycka till!

#36 Nej det är jobbigt, men man måste ju vara ärlig också (sedan får man givetvis välja sina strider, inte vara brutalt ärlig bara för sakens skull liksom, och sen givetvis tänka på hur man lägger fram saker) tack!

#37 tack för tipsen. Har löst situationen nu och det gick smidigare än förväntat. Visst är det svårt att veta hur man ska säga eftersom man inte vill såra men ändå måste. Men som sagt, det gick bra :)

Hej, vad skönt att det har löst sig.

Otroligt starkt gjort! Bra tjejen! Ha en underbar helg!

Kram Nattie

Tack allihop!

#40 Ha en underbar helg du med :D