Kan berätta att han ger mej vissa vinkar om vad han vill ibland. Men sen så blir det åt andra hållet helt plötsligt.
Jag har heller ingen brådska så…men jag vill ju inte vänta i all evighet och att det sedan inte blir något av det.

Hoppas någon förstår hur jag menar i detta.

Jag skulle nog skitit i honom tror jag…

Jag menar, om han ger dig vissa vinkar om vad han vill och sen ändrar sig helt plötsligt.. Så tror jag inte att det kmr vara så stabilt i framtiden..

Min åsikt iaf!

Lycka till!

Kram

Han säger att han vill vara 100 % säker innan han går in i ett förhållande. Men det kan man ju aldrig vara i början egentligen. Man vet ju aldrig hur det blir.

Och han ändrar sej väl egentligen inte. Utan han visar inget bara vid vissa tillfällen.

#3 Aha..

Jag vet inte riktigt hur jag skulle ha gjort.

Jag tycker du ska sätta en gräns för dig själv i alla fall. Man kan ju inte vänta på en särskild person hur länge som helst om den personen inte ens är säker vad han vill.

Precis #5.
Det känns lite som om man "slösar tid". Och jag kan tänka mej att slösa tid till midsommar. Det är nog min gräns för hur länge jag tänker vänta. Frågan är om man ska tala om det för honom. Att det finns faktiskt gränser för hur länge man vill och kan vänta på någon. Oavsett om känslorna finns.

#6 Mm. Men jag tror heller inte det är bra att pressa med att det finns en gräns heller. Så just det har jag inget bra förslag till.
Men en gräns tycker jag i alla fall är viktig för ens egens skull.

#7 Nä det har du rätt i ju. Ska inte säga nåt. Utan om det inte händer något innan dess så kan jag försvinna. Då väntar inte jag längre för då lär det heller aldrig bli nåt mer än vänskap.

Hoppas det går bra :)

Min pojkvän gjorde slut med mig just för att han var rädd för ett förhållande. Han bad mig att vänta, men jag var nog inte lika uthållig som du verkar vara. Jag väntade en månad, sen satte jag min gräns. Men det var mest för att jag mådde så jäkla dåligt av att gå och vänta. Jag sa till honom att om han inte kan bestämma sig så får det va och så bröt jag kontakten nästan helt med honom (vi träffas på jobbet men jag sa att det fick räcka med den kontakten, som är typ fem minuter om dagen). En vecka senare kom han krypande och undrade om det var för sent att ångra sig

Vet inte egentligen vad jag ska ge för råd till dig, tänkte bara dela med mig av egna erfarenheter. Det kan ju gå bra Jag tycker du ska ge honom den tid som du tycker att han är värd och inte låta honom köra med dig. Du ska tänka på ditt eget bästa

#10 Jag mår till och från av att vänta. Ibland mår jag bra och ibland är jag så frusterad av att vänta.
Jag vet han tycker om mej…mycket. För han ringer och sms:ar och jag får kram o puss när vi ses.
Men jag vill ha så mycket mer.

Men jag ger det en tid till…sen får vi se.

Sånt här är ju bara så jättesvårt. Har haft lika och undrat när det känns som att man nästan bjuder ut sej. Vart ska man dras gränsen?? för hur mycket man och det sk förhållandet klarar! Jag vill nog gärna veta, få ett besked. Annars känns det ovärt jobbet. Då kan man lika gärna sparka sej trött. JAG hade krävt ett besked om jag var du!!

Om jag ser till mej själv så har jag inte tagit mej i kragen än…

Kunde inte uttrycka mej bättre Mammzing. Det är precis så ja funderar som du beskriver.
Är det värt att gå och vänta? Och hur länge klarar jag det? Blir jag utnyttjad för att jag känner som jag gör?

Många frågor har jag…

Så himla skönt att det finns nån som känner som jag där ute. Ibland känns det som om tiden står still och man är alldeles ensam!

Men det är man ju tydligen inte, va skönt!

Du kan mejla…….

Är i din sits nu och har varit i över ett halvår, om en vecka kommer jag få ett svar om han vill bli tillsammans med mig eller om vi ska vara kompisar. Då det är en annan kille som visar intresse för mig, då vill jag inte slopa honom för att den andra killen inte gav mig svar.

Alltså. Det känns som om man finns på nåder hos de. Vi ska vänta tills de bestämt sej. Under tiden kan de leka med oss lite.
Så känner jag just nu.
Allt är på deras villkor och vi traskar omkring som osaliga andar och inte vet hur vi ska betee oss.

Jag har börjat släppa taget lite. Går ut och har kul. Träffar andra. So what? Han kan ju inte bestämma sej. Passar ibland. Lås in mej då, om jag ska vara enskild egendom. Annars är jag ju fri. Om han går ut med nån annan?? Ok då.

Så tänker jag med Mammzing. Varför sitter jag här och väntar??
Ikväll är jag så trött på det. Att vänta.

Usch…..allt känns så konstigt.

Var hos han igårkväll. Vi hade jättekul och pratade och skrattade som vanligt.

Men….när jag åkte hem igår så tog jag mej en funderare. Är detta värt all väntan? Vad väntar HAN på?? Nu när vi umgåtts en massa och haft kontakt så länge så borde han ju veta något om vad han vill.

Men det kanske är praktiskt om du åker till honom??!! Eller brukar han vara ofta hos dej? JA, just det… vad väntar dom på?? Karlarna?? Jag trodde vi hade ett särboförhållande, vi har haft det iaf. Men nu är jag osäker. Alla mina känslor finns där medans han är mer ON - OFF. Känner som dej är det värt allt slit, är han värd att kämpa för??

Mammzing….han blev av med körkortet för en månad sedan. Så det är jag som åker. Men det gör inget. Jag kör så gärna.

Men har börjat tänka som så att är han värd att kämpa för…

ON-OFF var ett mycket bra uttryck. För det är precis så det är!

Jag tycker man känner direkt om  man vill eller inte. En som velar tror jag inte har rätt känslor.

"Dumpa honom" är en bok som tar upp just detta.

Ja. Dumpa honom!! Är så himla lätt sagt. Man är kanske envist lagd, vill kämpa på och hoppas på det bästa.

Man kan faktiskt vara huvudlöst förälskad och blind och kämpa som en idiot fast det inte kanske lönar sej.

Jag är nog rädd för sanningen och vågar inte ställa gullungen mot väggen……..  om han skulle säga nej……

Nåt nytt????

Mjaaa….Pratade lite igår..Han ringde när jag var deppig.
Vi kom in på ämnet igen och han sa att han måste bara reda ut vissa saker i huvudet innan. Jag frågade vad det var han måste tänka på. Det skulle han säga sen när han känner sej redo.

Han planerar iallafall att komma hem till mej en lördag framöver.
Så jag finns ju i hans huvud iallafall.
Men jag tar det lungt än..sen får vi se.

Han kallade mej för sötnos härom morgonen iallafall..hahahah…

Känner igen velandet hos mig själv, som är kille. Kanske är det här något som är mer typiskt för män…

Ibland kan jag tänka att: män lever utanför sin kropp, medan Kvinnor är sin kropp. För egen del kan det betyda att jag väger in så mycket i en relation, som det att ha gemensamma intressen och kanske leva runt något som ligger utanför den egentliga relationen, att det kanske finns någon slags "nyttoaspekt" som jag vill väga in i den. Hos de Kvinnor jag träffat, verkar det mer handla om själva relationen och betydligt mindre om livet utanför relationen, som intressen, hobbies etcetera. OM detta stämmer så kan det förklara varför killar har lättare att tveka, vela… OM det är så att de ofta har mer att väga in i ett beslut…

Jag har hamnat i situationer där jag inte riktigt vetat vad jag vill, medan kvinnorna har varit helt inställda på relation. Jag har ibland "varnat" för mig själv och min beslutsångest, men det verkar glömmas bort ganska snart, kanske för att jag enligt kvinnornas sätt att fungera har givit motsatta signaler…

Det här är jättejobbigt att leva med. Jag behöver ju hitta ett sätt att prova mig fram till det jag vill ha och behöver, men samtidigt riskerar jag ju att skada och såra. Min egen smärta får jag försöka leva med, men mina problem ska ju inte bli någon annans. I det här virrvarret är det lätt att vara lite on-off, men bara om man får tillfälle till det…

I dagsläget - jag mognar så sakta - leker jag med en tanke om att jag behöver jobba en hel del för att vinna min kvinna. I ett motstånd skulle jag bli säkrare på vad jag verkligen vill, men får akta mig så att det inte kommer att handla om de primitiva behoven att "vinna, att få jaga och fälla ett byte".

Enligt min uppfattning är det bra att få kämpa och upptäcka redan i "startskedet", kanske under former där relationsskapandet kommer efter det att man lärt känna varandra och sig själva i den nya situationen. I många fall är det ju tvärt om, att man träffas och blir offer för en kemi och naturkrafter, för att senare ta i tu med att lära känna varandra.

Det är synd att killen inte kan verbalisera sina känslor och tankar, men han kan kanske skämmas för det som skapar hans osäkerhet också. Att ge honom lite "godis" då och då (vad det är består i), är fullständigt meningslöst och snarare ett sätt att skjuta upp ett svar eller en visshet på framtiden. (Godis i form av "sötnos" fungerar ju på dig, eller?) Att diskutera den här frågan med honom måste leda till en del klara besked som du kan förhålla dig till. Om det inte gör det bör du kanske bestämma dig för att han inte är situationen mogen. Låt detta vara hans problem, och fall inte in i velandets labyrinter.

Jag har ofta tyckt att Kvinnor har för lätt att bli förälskade och kära. Att vilja älska och bli älskad verkar ofta överordnat behovet av att bli förälskad i "rätt" person. Ur det perspektivet kan jag tänka att det är bättre att lite cool och ärligt hoppa hit och dit än att ge känslorna för stor betydelse i inledandet av en relation.

Vad skulle hända om du sa till dig själv det du avslutade din fråga med? Kan du kanske säga till dig själv att: är man kär är man knäpp och inte speciellt rationell. Att gå och dra med det här så lång tid som du säger du/ni har gjort, är väl inte så bra. Du hinner gå och bygga upp en massa känslor och osäkerheter under tiden. Utifrån det du har berättat, tycker jag att du ska bestämma dig för att gå din egen väg. Klarar du av att hålla distans så kan ni kanske fortsätta som vänner… Livet tar väl inte slut nu och en del kan behöva flera år på sig för att bli kloka över sig själva. Du kan säkert göra något bättre under tiden… och är ni ämnade för varandra så kommer det kanske att lösa sig med tiden i varje fall.

Det jag sagt behöver inte alls stämma in på dig och killen du pratar om, men på mig stämmer det väldigt bra. Om "min" kvinna hade varit tuffare så hade jag haft fördel av detta. På det sättet skulle hon ju faktiskt hjälpa mig att komma underfund med mig själv.

Lycka till, och se till att inte bli offer för dina känslor.

Tack för ditt svar Hagbard.

Jooo..vi Kvinnor och män ser nog på relationer lite olika. Det kan jag nog håller med dej om.

Han vet vad jag känner..men har bestämt mej för att backa lite nu.
Nu får han ta kontakt om han vill. Och när han vill.
Han behöver nog mogna med sej själv och sina problem han har.

Hur menar du med att din kvinna skulle vrit "tuffare"? Vilken fördel hade du haft av det?

Jag hade haft fördelen att någon ifrågasatte mig och eventuella idéer. Detta skulle ju hjälpa till att forma mig till en bättre människa, kanske få mig att tänka mer på henne och lära mig se mitt eget beteende etcetera. "Tuffare" är kanske inte rätt uttryck, men jag tänker på det här med att säga till direkt (något som kanske förutsätter att man känner både sig själv och en viss situation tillräckligt bra), att kanske reagera redan "då det händer". Min kvinna kan ju vara betydligt förståndigare än jag i många fall och vem kan vara en bättre lärare än den som älskar mig?

"Nä du grabben, det här köper jag inte" eller "varför skulle jag vara med att finansiera din bil"… bör komma redan tidigt. Jag tror att många, kanske mest Kvinnor, av hävd, gammal vana och egen vilja vill vara till lags, hjälpa och stötta på alla sätt och vis. Det är väl så man vill göra om man är kärleksfull… och ännu värre, kär. Men, samtidigt är det det sämsta man kan göra i vissa fall. Är det inte så att vi gärna visar överseende eller är extra toleranta då vi tycker om någon… Detta överseende är inte alltid bra, menar jag.

Själv skulle jag njuta av att bli ifrågasatt och kanske avvisas i vissa fall. Det skulle vara jobbigt för "bilen" men väldigt fint för relationen. Jag skulle förmodligen fyllas av respekt, och kunde jag inte klara av detta så vore jag henne inte mogen.

Så, kör hårt och visa vad du vill och vad du tycker. Hinner du inte tänka efter i situationen så kan du ju säga att du vill fundera eller hitta på något annat för att förhala det hela. Försök vara vaksam på dina inre signaler och lär dig dem, träna. De är dina bästa verktyg i livet, men måste vara i bra skick.

Det var min spontana tanke, men jag kanske svamlar.

well said hagbard1! :-)

Tycker det var bra skrivet oxå..

Men har nästan bestämt mej för att backa bandet. Känner att allt är på hans villkor just nu. Och jag är osäker på om det är vad jag vill ha just nu.

Vill han mej nåt nu så får han ta tag i det. Han har backat ur på två träffar denna veckan.
Jag bygger just nu upp en mur omkring mej för att inte bli sårad igen av honom.

Tack Kristoffer och Mia, det var roligt att höra.

Bygg inte för högt bara, och mura inte in dig själv. Det är ju han som ska "muras ut".

Ibland kan jag tänka att många har väldigt lätt för att bli förälskade eller att man gör för mycket av den här känslan. Naturligtvis är det lätt att falla för frestelsen, speciellt om man känt sig ensam eller längtar efter någon att få dela sitt liv med. Vi vill ju bli kära och förälskade.

Jag kan inte låta bli, utan passar på att babbla lite, nedan. Detta är naturligtvis inte riktat till dig… som jag inte vet något om. Så, håll i dig när jag rapar upp några gamla oromantiska tankar: 

Jag känner till ganska många människor som har brutit relationer för att snart hamna i en ny relation med någon som befunnit sig i umgängeskretsen, eller någon som befunnit sig i något närliggande sammanhang. Alla dessa har hävdat att "det här är något speciellt och att de är såå kära…" (lite på tonårsvis) Det är alltså ganska vanligt vill jag säga. Men då måste jag fråga mig hur "märkvärdigt och äkta" det är med dessa kärlekar och förälskelser, egentligen…

Kan man inte tänka att man kan lära sig att ta sina känslor med en nypa salt? Själv undrar jag ju hur det kan komma sig att man kan vara kär i en person en tid för att senare bli lika övertygande kär i kompisen… och kanske i ytterligare en "närliggande" person efter en tid. Jag tänker på ett bostadsområde där jag bodde tidigare, dit många och ganska unga människor i kommunen fick flytta, vissa bekanta till mig. Efter några år kunde jag inte hålla reda på vilka som hängde ihop med vilka eller vems barn jag såg på gårdarna. Men en sak var jag ganska säker på och det var att de flesta hade varit såå kära i dem de hade varit tillsammans med. Ur det här perspektivet, där man i en grupp på femtio personer kunde hitta uppåt tre stora förälskelser per skalle så kände jag att det har gått "inflation" i begreppet "kär". Skulle man räkna på det så borde man kunna komma fram till att det i varje fall måste finnas minst en halv miljard kvinnor respektive män som är attraktiva kärlekspartners för en person… Följdaktigen kan man också fråga sig hur exklusiv den här känslan är… egentligen.

Om man vet vad man verkligen vill ha och inte, så tror jag att gruppen av "rätt" partners minskar betydligt i antal, att det i mångt och mycket handlar om självkännedom. Sen kan man fråga sig i vilken utsträckning man bedrar sig själv genom att förväxla tillfredställelsen av sexuella behov, behov av närhet och annat med känslan av att vara kär.

För ett antal år sedan hävdade forskare att kvinnan påverkades hormoniellt vid samlag så att hon blev "kemiskt bunden" till mannen ifråga. OM det stämmer så finns det ytterligare anledning att ta sina känslor med en nypa salt. Sådant som att känna sig "avvisad" eller osäker kan kanske också bidra till en form av bindning, att man kämpar ännu hårdare. Så gjorde min syster som absolut ville ha barn. Hon kämpade in i döden!

Så, bygg inte någon mur omkring dig. Försök ta det lite cool och ägna tid åt att lära känna dig själv och hur just du behöver sköta såna här saker. Kanske är det så att killen egentligen bara vill vara kompis med dig och dels känner sig pressad att "besvara" dig, dels känner sig lockad ibland. Försök inte med tricket att göra honom svartsjuk bara, för det fungerar sällan bra… tror jag.

Undrar vad han döljer?

Ja du Hagbard1.. Sånt här är ju inte lätt..

Tror att många ochså går på det där att man måste ha nån.. Att man inte ska va ensam och nöjd på nåt vis. Då kan det bli desperat, att hitta nån. Jag hade riktat in mej på att leva ensam. Efter ett äktenskap på 25 år. Sen kom han ju, han min stora ungdomskärlek.

Det är så klockrent, så fantastiskt, han har i princip allt. Allt jag letat efter och allt jag saknat. Inte så att man varit konstant olycklig, bara haft den där känslan av att nåt inte stämt. Sen har vi haft tankar på varann i alla dessa år.

Men mitt i livet är vi båda brända, bägge har strul med barn och livet i allmänhet. Mest han, pg mindre barn.

Vi njuter av att ses när vi kan. Har som löfte att vara trogna och leva ihop när tiden blir mogen.

Men jag håller med, man måste ha luckor i sin mur och man måste vara med i allt med öppna ögon. Sen just kommunikation, att kunna prata.

Sex får ses som en bonus. Har man inte gemensamhet för övrigt så är det nog svårt att bygga nåt. Har man en andlig och sinnlig närvaro med varann så blir sexet bra.

Kommer säkert på når mer……

#31 Bra skrivet igen…

Jag bygger min mur i enbart syfte att ta reda på vad jag själv står just nu och för att kunna skydda mej själv och mina känslor. Det finns luckor i den..hihihi.
Han känner sej inte pressad…det är han som skickar största delen av sms…han ringer…..osv. Vi har pratat mycket om det ifall han skulle känna sej pressad. Då säger han till.  Men jag är ganska cool just nu. Håller mej på min kant och väntar och ser vad som händer. Och aldrig att jag skulle köra tricket med att göra honom svartsjuk. Det finns inte i min värld att hålla på så.

Kram

Träffa en kille som vet vad han vill istället och som intemåste reda ut saker först innan han tar nästa steg.

#32 Hej Mammzing!

Vad läckert att stöta ihop igen! Cirkeln är sluten och det kan vara som att ha hittat hem igen. Komer att tänka på en boktitel " Att söka sig hem". Man kan börja livet på olika sätt, men i en mellanperiod hitta på allt möjligt skit och tok för att få svar på både medvetna och omedvetna frågor, eller kanske bara kliva ut i livet och ha kul. Efter att ha gått igenom en kris och tagit tag i den, kan man i efterhand konstatera att livet har varit att "söka sig hem". Vad underbart om det då står någon fin människa på stranden och vinkar en välkommen.

"Sex är en bonus". Ja det är en tilltalande tanke… samtidigt är det väl det häftigaste som finns då det stämmer. Dessutom är det ett av våra största gemensamma "intressen" och den stora arenan där man har möjlighet att träffa det rätta.

Tankarna på att träffa HENNE som jag vill ha på alla sätt och vis samt känna att jag vill dela min framtid med, är förlamande. Det är en gammal längtan som jag inte klarat av att tillfredställa. Ibland kan jag tro att jag fått syn på "rätt objekt"… men där stannar det. Det här händer bara då jag haft en relation. Jag har haft en del längre relationer men de har runnit ut i sanden och mest gett mig dåligt samvete för att jag efter en tid har sårat och skadat de här underbara tjejerna. Förmodligen är det någonting hos mig själv som jag måste kapitulera inför… men vet inte riktigt vad?

Det är jätteskönt att få prata lite här, där det är varmt och mjukt. Jag är medveten om att jag kanske "tycker för mycket", att mina tankar bär iväg med mig. Jag kan låta lura mig av de tankar och känslor som är mitt otillfredställda livsverk … Det är så otroligt mycket som forsar fram.

Ja, det brukar komma mer…  Får väl se vad.

#33

Vad bra! Det var skönt att höra om luckorna och ditt busiga fnitter. Då finns det hopp!

Kan det vara så att han är bisexuell eller nåt, eller dras med något annat som kan vara svårt att berätta om? Han är kanske rädd för kärlekstroll, kanske har varit nära att bli uppäten…

Ja du, inte är det någon vits att spekulera helt i det fria heller. Själv har jag aldrig haft ett fritt och mer yvigt sexliv, där det funnits fler partners. Det har inte varit min grej. Men jag måste erkänna att det finns en hel del fördelar med ett sådant (även nackdelar naturligtvis). Man får närhet, sex och i bästa fall kärlek, utan att behöva satsa allt på ett kort. De här behoven kan kanske bli tillfredställda utanför tankar på parrelation och kommer inte lika lätt att "infektera" parrelationstänkandet.

Fint att du har en hög moral! Du kanske kan trösta dig lite med tanken på att den vägen är svårare att gå. "Fanan högt och humöret i botten". Nä, jag skojar bara.

Nu ska jag snart gå på parsamtal!

Åh jag fick en kram! Då håller jag dig nära en stund. Det är så härligt!

#35..Han är inte bi…det vet jag..
Men han har mycket annat att reda ut i sitt liv. Blivit av med körkortet tex. Det räcker ju egentligen. Och han har mycket gammalt bakom sej som han skulle tala om för mej vad det var. Plus att han har blivit bränd innan. (men vem har inte blivit det). Anser att man ändå måste våga ta vissa risker i livet och våga satsa om det känns rätt.

Han ringer iallafall. Han ser att jag inte finns tillgänglig hela tiden för honom. Då börjar hans hjärna nog mala.

När jag sedan sms:ar honom innan han börjat, så kan jag typ bara få ett svar,,,sedan inget mer. Men när han sms:ar så kan han hålla på att skicka fler efter det. Verkar som om allt är på hans villkor hela tiden.
Och det vill inte jag vara med på riktigt.
Inget prat om att ses snart igen heller. Det tänker inte jag heller ta upp fler gånger när han backat ur på två inom samma vecka.

Mjeeee…detta känns som om jag håller på att tröttna på denna leken från hans sida. Jag har gett det hela ett ultimatum nu. Kan han inte säga hur han vill ha det eller så till Påsk. Så drar jag. Detta vet han givetvis inte om. Det håller jag för mej själv.

Det finns andra pöjkar där ute som vet hur en kvinna ska behandlas..och inte lekas med…hahahah.

Kram igen.

Det där har jag ochså gjort, satt upp en deadline. Har jag lyckats hålla den?? Nä….

Det här är så starkt men vi har iaf reda på hur vi vill ha det. Men det vill till att lösa det praktiskt. Mest han som har problem med sitt X och barnen. Soc är inkopplat och BUP. Mycket pg av att jag har tjatat, hans barn mår inte bra hos sin mamma. Och det gör att vår relation blir sliten. Han orkar liksom inte med.

Men vi sms:ar fler gånger var dag och han ringer alltid på kvällen och säger godnatt, brukar ta ett par timmar.

Vi är så medvetna om varför vi inte kan leva tillsammans just nu så det kan vi ta. Men väntan……

Jag väntar gärna, har så mycket kvar att upptäcka med den här mannen, min bästa lekkamrat.

Jag får se om jag lyckas hålla deadline eller inte? Men jag måste ju snart rimligtvis får någon respons OM han nu menar nåt. Jag tänker inte gå omkring så här för länge och vänta på något som kanske inte händer. Det känns nästan nu som om man är uppbunden på han och hans "inte ha så bråttom". Och han vet det själv…

Varför ska det vara så krångligt?

Uppdaterar:

Att vara cool och inte vara PÅ var en bra hitte-på-sak…hahhaha.

Jag har varit det nu ett par dagar. Men inte för mycket..bara sådär att han undrar säkert varför jag inte är som innan.

Iallafall så frågade han igår om jag ville komma på kaffe. Det ville jag ju.
Jag satt i hans fåtölj och han i soffan,,,,nära mej. Han ville hålla min hand verkade det som för han hade sin hand nära mej ofta. Men jag gjorde ingen insats till att låssas märka det…heheheh.

Han ville vi ska gå på bio snart. Allt var hans förslag. Jag planerade ingenting utan allt kom från honom denna gången.
När jag sen skulle hem fick jag gosiga kramar,,,lite tafs här och där försiktigt…och pussar.

Så nåt ÄR på G!! Men jag håller mej cool….tralalllaallllaaaa

Uppdaterar:

Har inte hänt mycket kan jag säga. Det är till och från. Så nu börjar jag misströsta. Blir till och med arg. Ena veckan kan det vara så puttigulligt…och nästa ingenting.
Hur ska människan ha det?

usch hatar sånt velande!men han verkar väldigt osäker på sig själv och är nog rädd att släppa in dig helt..men frågan e hur längemanska vänta

Nä Mia hade jag varit i dina skor hade jag struntat i honom rakt av! Karlar finns det gott om. Detta velande är så fånigt, han borde veta vid det här laget hur han vill ha det som. Ska allt vara på hans villkor så är det inget att ha.

Jag hoppas verkligen inte jag låter elak, jag vill dig bara väl!

Kram Tina

Puppan...Jag vet hur du menar och du är inte elak. Jag funderar ju just i dessa banor. Att vet han inte nu hur han vill ha det så kommer han aldrig att veta. Nu har det liksom gått ett bra tag. Jag har gett han chans på chans.
Jag känner att jag inte får den uppmärksamhet jag vill ha. Och han verkar inte kunna ge mej den heller.
Är han verkligen rätt för mej egentligen? Jag vill inte ha en velig karl. Jag vill ha en som vet vad han vill. Inte bara i en relation utan för övrigt med.

Så…alla ni. Kan jag ställa frågan till honom nu?? Hur han vill ha det..hur han ser på oss två.

Jag tycker att du kan det. Men försöker han slingra sig ur på någevis så vänd på klackarna bara å strunta i honom sen.

Ärligt talat har han inte bestämt sig ännu så strunta i honom! När du skrev ditt huvudinlägg var det den 14/3 och då hade ni dejtat i 6 månader och han har velat från starten vad jag har kunnat läsa mig till! Så lång tid tar det inte om man är intresserad på riktigt!

Näe stå på dig,ställ din fråga o visa honom dörren om han velar!

Jag ska se vad som händer nu i Påsk. Han menar att han inte har nån brådska. Men hallååååå….
JAG vill veta för att eventuellt kunna släppa honom och gå vidare. Det finns faktiskt de som vet vad de vill.

#46 Jasså han har ingen brådska.. Han leker bara med dig skulle jag tro! Förstår inte hur du står ut med att vänta..

Men som jag ser det så är inte ni tillsammans så är du ju fri att dejta andra karlar, har du sagt det åt honom? Det kanske sätter fart på honom eller så bryter han kontakten då. Hur som helst så får du ssvar då.

Nä det kanske han inte har, men hur länge ska han hålla på å tramsa då?? Jag förstår dig fullt ut att du vill veta och det är inge konstigt med det. Ställ han mot väggen, få ett svar å handla därefter.

Det låter hårt men jag tror att det är det enda rätta, och var bestämd. Och det är väl oxå lättare sagt än gjort, men det är bara för din egen skull.

hheheeh…Jag gjorde en grej idag. Hoppas han fattade piken.
Han hade jobbat under en stor flishög igår med att sätta in ett transportband. Det var som en grotta, kallt och mörkt.
Jag frågade honom i ett sms idag om han var i den kalla grottan idag med. Men näää…Idag var han uppe i solen och tinade, skrev han.
Jag svarade med: " Ja du behöver verkligen tinas upp!"

Har inte hört nåt sen efter det…asg!!

Jag ska förhålla mej på avstånd just nu. Inte sms, inte ringa. Verka vara kall. Förra gången jag gjorde så kom han. Men nu vete 17 om jag inte ska fortsätta vara kall.
Jag behöver en som kan visa sina känslor.

#49 Hahaha Helt rätt, håll dig kall

Jasså.. haha ja det verkar ju verkligen som att han behöver tinas upp. Märklig karl det där.

Ja detta lekande. Visar man ingenting ja då kommer personen å svansa runt, visar man nåt ja då försvinner personen.

Jag tycker som så här, ut å roa dig .

#48 Håller med dej om att han tramsar. Han verkar vara omogen på det viset att han inte kan bestämma sej. Egentligen tror jag inte han vill ha ett förhållande utan vara fri…och kunna ut och festa när han vill. Men sen vill han samtidigt ha nån.
Fast man kan inte både äta kakan och ha den kvar.

Jag känner mej lite obekväm i hans sällskap just nu när vi ses för att jag inte vet vad han vill eller känner eller nåt alls. Jag ser ju blickarna. Han tittar på mej. Intensivt. Det finns nåt där….

Men sen händer det ändå inget.
Jag har inte tid att hålla på och leka längre. Jag vill ha lite allvar.
Bara jag visste om det är han och jag så skulle allt kännas bättre. Vi skulle ändå skynda långsamt. Men bara jag visste vad han och jag stod.

Fattar ingenting just nu!

Ja jag förstår dig helt å hållet.

En omogen karl jajjamen det är han. Men tyvärr så funkar det inte att äta kakan å ha den kvar. Nä ush! Du får ta dig en rejäl funderare. Som sagt det finns gott om andra karlar som dessutom vet vad dom vill.

Nä du. Dags att gå vidare enligt mig!!!

Ja Hera! Jag känner så jag med nu.
Är såååå trött på att bara vänta och vänta och sen händer det ingenting iallafall.

Vi ska vi skulle gå på bio nu i påsk. Det var förslag från honom. Nu ska jag se om det blir verklighet av det. Blir det INTE det så drar jag.

Härligt Mia! Stå på dig!!

Fråga så du får ett svar nån gång…

Men jag vet hur j***a svårt det är…

Kram på dej

jag tyckerdu ska släppa han helt.Dejta andra killar som verkligen vet vad dom vill och som jagar dig.En kille som äör  velig redan i starten är inget att ha,du har väntat i sex månader nu liksom..varför är han så speciell?vadger han dig som ingen annan kan ge dig?:)

sen en till sak.Lyssnapå din magkänsla..känner du att han kanske leker med dig så stämmer det kanske?oftats har magkänslan rätt..känns det bra å finns det inga tvivel så är det bara att köra på…menannars såär de  ngt som inte stämmer.Det e nu i början man ska vara somlyckligast..:)

helenal. Jag ska dejta en annan i påsk. Eller dejta och dejta…det är väl kanske fel ord. Jag ska fika med en härifrån stan.
Vi har sms:at lite i veckan.

T har inte hört av sej alls idag. Jag tror han blev sur över sms:et med att han behövde tinas upp. hahaah.
Men det kändes konstigt med i söndags när jag var där. Nåt i luften som kändes besvärande på nåt sätt.

Jag låter han vara nu. Och ser om det blir bio i helgen eller inte. Blir det inte det så går jag vidare. Blir det bio så ska jag ta ett snack med honom.

bra:) gör detta!hn blevnog lite paff efter ditt sånt sms:P

Han gillade det nog inte alls. Han är iskall. Jag försökte få kontakt innan,,,han svarade men det var inte som innan.
Sååå…allt har blivit fel…och han är inte ens karl nog att säga att han inte vill.

Haha.. jaru. Vill du inte ha en karl som det går att skoja med lite. Ja blir det bio så ta ett redigt snack me karln. Antingen eller. (men personligen tycker jag att du ska strunta i honom helt), samtidigt som du ska göra vad som känns rätt i hjärtat. Men tänk bara att du ska må bra också.

Jag hoppas att det går riktigt bra på fikadaten! Du får uppdatera oss om det , om du vill förstås.

#62 Äh skit i han om det ä på de viset! Huva! Du förtjänar bättre än så!!

Bara det att jag är så ledsen av att han behandlar mej som han vill. Att han bara hör av sej när det behagar honom.
Jag tror inte det blir nån bio i helgen. Han ska säkert festa med sina polare. Och jag får inte ens vara med som vän, som han vill att vi ska vara om vi inte blir ihop.  Men det kan han glömma.

Men fy tusan, nä stampa ner fötterna i golvet! Sådant ska du banne mig inte stå ut med! Han är inte värd dig ett dugg!! Se dig om en annan snälla du, för din egen skull. Han beter sig fruktansvärt illa. Och som någon annan här i tråden skrev att det är nu i början man ska vara som lyckligast, inte ledsen.

Se positivt på fikadaten istället!

Ja Puppan. Jag håller på att försöka skjuta honom ifrån mej. Men det gör ont.
Han VET ju att jag tycker/tyckte om honom och ville vara med honom. Han lovade att säga till om han inte ville. Och inte bara sticka som förra gången.
Men vad gör han??? Blir iskall och disträ. Jag frågade honom om det var nåt fel ikväll i ett sms. Men han skrev bara typ att han höll på att laga mat och jaga folk. Sen blev han tyst.
Folk till vad? Jag fattar nada…

Ja jag vet.. sådant gör ont. Men det går också över så småning om . Han tramsar ju bara på tycker jag. Eftersom han vet vad du tycker/känner så borde han inte hålla på såhär. Vuxna karl! Det är väldigt taskigt, istället borde han vara rak och säga som det är. Men det är ju de som är så svårt tydligen. Nä jag ogillar detta beteende starkt. Huva! Jag önskar dig mycket bättre, stå inte ut med sånt här, du har gjort det tillräckligt.

Ja Puppan. Jag tycker med det är VÄLDIGT taskigt. Han vet det nog själv…och det lättaste för honom är ju att smita undan.

Ja det är väl så..

Instämmer med alla föregående talare…skit i honom, du blir ju bara nere (av inlägen att döma) av att ha kontakt med honom. Träffa någon som vill åt samma håll som dig.

Glad påsk!

/Kristofer

man ska träffa och umgås med folk som får en att må bra!

Jajjamen! Så sant som det var sagt #72

Tror iallafall att allt är utrett nu. Jag ställde frågan om vad han ville med oss. Han är klyven. han vet själv inte vad han vill. Ibland tycker han om mej och ibland inte.

Så jag ansåg att vi bara ska vara vänner i fortsättningen. Jag orkar inte hålla på och vela.

Okej vet han inte vad han vill så äre ingen mening alls att ödsla mer energi på det, så det var ett klokt beslut av dig. Och tänk på att du ska må bra och vara lycklig, utsätt dig inte för nåt mer dravel du är värd bättre än så.

All lycka till med fikadaten!!

Det funkar nog bättre om vi bara är goda vänner. För en bra kompis är han iallafall.
Men det svider lite…men det kommer att gå över.

Jamen det låter bra de!

Jo det förstår jag men som sagt.. det kommer gå över de oxå.

Glad Påsk!

Jo fast han skrev att så länge ska vi bara vara kompisar.
Jaha?? Vadå "så länge"….?
Men jag tänker gå vidare nu. Och enbart umgås med honom som vän.
Inga förhoppningar eller nåt sånt. Utan bara ta det för vad det är.

Jasså?? Nä f#n heller, gå vidare du! Det ska inte enbart gå på hans villkor, så funkar det bara inte. Herregud jag blir mållös, vad håller karln på med?! 

Kompis kan du vara om det fungerar för dig, men bara du går vidare.

Nä jag traskar vidare nu. Känns ändå liiite lättare om hjärtat då jag nu vet. Och jag tror inte jag får problem att umgås som kompis. Jag får känna efter nästa gång vi ses. Blir det tufft så är det lika bra att avbryta det med.

Tack för era råd och ert stöd alla!
Kramar!

Ja du känner bäst själv i ditt inre vad som är bäst för dig.

Kram tibax!

Ja han verkar väldigt velig.Okej om man kanske tvekar lite första veckorna,men ett halvår liksom?Nej du gör bäst i att gå vidare.Det kommer svida lite,mne det går över.Sommaren e ju här nu snart..massa snyggingardå:)

jag säger som min son…de som först hissar och sen dissar är inget att ha..

Lägg ner…du kommer vara lika osäker även om det blir en relation…han har redan lagt ribban

Jag har lagt ner lykkan.
Den finns en annan i mitt liv nu. Han bara stod där. Och han vet vad han vill.

Va bra..Lycka till nu !!

Tack lykkan! Detta blir nog bra…

Lycka till!

Bra! :) Lycka till i fortsättningen,. kram

Han vet vad han vill låter intressant - Frågan är väl om du vet vad du vill.

#89…det kommer jag snart underfund med tror jag. Men jag tänker ju iallafall inte kasta bort nåt som håller på att hända nu. Nåt fint…

Tänker på Mathias Holmgrens schlager när jag ser detta.
Något som kan hända vem som helst.

Lykka till och hoppas solen stjärnorna är med dig!

Tack så mycket…

Underbart! Lycka till hurru!!