Råd till en idiot
Hej
Kille 40+ som behöver lite utomståendes synpunkter. lever sedan 6 år i ett samboförhållende med två barn (4 & 6 år) och de senaste åren har varit jobbiga. Grundorsaken är nog att jag tror på att man måste anstränga sig för att nå det man vill, men hon inte alls vill hjälpa till.
Vi har nyligen sålt en tomt med bra vinst och trots detta satt hon öppet och kritiserade det objekt som jag (jag äger det själv) håller på med förtillfället när vi var på banken och slutförde försäljningen. Detta trots att hon gjärna bjuder dit sina vänner på mat och med stora ord berätta vad som är gjort.
Dagen exempel var att vi skulle åka dit eftersom mina föräldrar var där och jobbade, stort motstånd och när vi väl kom dit satt hon i husvagnen och sa att hon frös. Min dotter kom och berättade för farmor att mamma inte ville vara där och att hon skulle ringa efter taxi.
Vi for då hemåt och på vägen kvicknade hon till och skulle på marknad.
Det här upprepas hela tiden även när inte mina föräldrar är där och jag får ingen som helst stöttning eller hjälp i arbetet (utom att äta upp maten om det är grillning).
Jag är medveten om att hennes största intresse är TV-soffan men är det fel av mig att kräva hjälp. Jag skulle må så mycket bättre även om hon bara tog gräsklipparen och körde lite.
Har du sagt hur du känner till henne? Annars gör det. Och Hjälper inte det så låt hon sitta hemma då och när hon sen vill ha hjälp med nått så kan du ju dra det som ett exempel.
Prata ut med henne först och främst, det behövs ju inte mycket egentligen, bara en liten hint från hennes sida om en vilja att få det att fungera om jag gissar rätt, för att du ska känna att du uppskattas och får lite avlastning.
Kanske kan det hjälpa, annars så finns det ju familjerådgivning/terapi (tappar ord, tror du vet vad jag menar), för ibland så behöver man hjälp att hitta sätt för att få upp relationer på rätt spår igen.
Önskar dig all lycka!
Paulina
Kanske inte borde kommentera, men av din text att döma känns det inte som att ni passar ihop… Men en liten text är ju knappast underlag nog för att bedöma en sådan sak så jag har säkert fel.
Annars är det väl det gamla vanliga som gäller: Kommunikation. Ta ett snack, som redan föreslagits. Hon kanske stör sig på saker hos dig också. Kan du närma dig henne, och kan hon närma sig dig? Förstår ni varandra? Är hon omöjlig att resonera med, eller om hon känner så för dig, kan man ju ställa sig frågan om man verkligen har hamnat rätt.
Är det så att ni vill samma sak, eller är det du som vill saker/din grej och förvänter eller önsker att hon skulle vilja hjälpa med "din grej"?
Om jag förstår din beskrivning rätt så håller du på med praktiskt arbete på hus eller tomter eller nåt, det kanske inte är nåt hon är intresserad av? eller är det nåt ni bestämt att ni ska göra tillsammans, för i så fall förstår jag om du är besviken.
Generellt sett beror besvikelse på att man har förväntningar som inte infrias. Hur ser dina förväntningar på henne ut? varför? Och hur ser hennes önskar och förväntningar ut, vet du det?
Finns det annat hon gör mycket av? åker till jobbet o tjäner pengar? passar barn, lagar mat, tvättar, städar?
Det är nog dags att ta en grundlig prat om hur du vill ha det, hur hon vill ha det och hur ni vill ha det.
Prata säger jag med! Kommunikation är A och O i ett förhållande. Förhoppningsvis är det bara nån liten grej som behöver redas ut.
/Christine
Vore trevligt och höra om du försökt prata med henne om problemet?!
Projektet som du nämner är ditt till 100% genom att du ägt det innan ni träffades eller genom arv .Vilket framgår inte. Det kan vara svårt att förstå hur din sambo då tänker.Att vara med och renovera upp något som hon sen får lämna vid en separation är väl det jag tänker på i första hand.Om ni haft det dåligt länge så kan det vara problemet(min spekulation).Skriv över 50% på henne så kanske du får en gladare och mer motiverad sambo..
En krukmakare och bloggare http://krukmakerihemjord.blogspot.com/
Det ända jag vill komentera så tycker jag inte att du är en Idiot och tycker inte att du själv ska se dig som de. För mig finns inga idioter för mig finns det bara mer eller mindre smarta personer. 
Relationer är inte lätta.
Håller med #4 fullt ut!
Carpe Diem
På din beskrivning låter det som om ni är olyckliga båda två och inte får era behov tillgodosedda.
Ni har barn tillsammans och är därmed skyldiga att reda ut situationen. Inte nödvändigtvisa att fortsätta förhållandet men att skiljas utan bittra känslor, ni kommer ju alltid att ha gemensamma beröringspunkter iom barnen.
Gå till familjerådgivning, diskutera vad ni är nöjda med i ert förhållande och vad som kan förbättras. Hon har antagligen en helt annan syn på saker o ting än vad du har.
Lycka till!!
Kolla upp vad hon vill ha, kanske lägger du ner så mycket tid på ditt/dina projekt att hon känner det som om hon hamnar på undantag, att hon bara får det som råkar bli över när du har lagt tid och energi på projektet/projekten. Iallafall är detså för mig att när min make lägger "för mycket" tid och eller energi på sina intressen så blir jag rabiat mot allt som han vill hålla på med och känner mig oälskad trots att han älskar mig.
Dessutom verkar det vara ditt/dina projekt och inte era gemensamma, tvinga henne inte att vara delaktig i något som hon inte känner för det blir ingen av er lyckligare av.
Starta ny diskussion