Det enda du kan göra är att berä'tta för chefen hur det ligger till. Det tjänar nog inget till att käbbla med honom. Då kanske det bara blir värre.

Ja, gå direkt till chefen tycker jag med. Mer än så kan du inte göra.

Jag har gått till chefen…Här i stan. Men hon bryr sej inte utan låter han fortsätta.
Men jag ska kanske ta det med högsta chefen inne i Kalmar. Det var nog det ni menade eller?

Ja, varför inte? Det är kanske är hägsta chefen som krävs, så gå dit.

Tråkigt när det skär sig så. Jag har själv varit med om det och jag tog upp det med kollegan, berättade hur jag kände. Hon blev ställd när jag förklarade att jag kände mig kränkt och påhoppad över något hon kläckt ur sig. Detta försvårade vårt samarbete, men efteråt kändes det bättre.

Du tror inte det hjälper att ta upp det med honom, men jag skulle råda dig att göra ett försök. Säg nåt i stil med:

" Jag kan ha helt fel, men jag upplever att du är sur på mig" eller "Rätta mig om jag har fel, men jag känner det som att du och jag har kommit på kant med varandra och det tycker jag är tråkigt".

Gör du på det här sättet så utgår du från vad du själv upplever och gör personen mindre benägen att försvara sig. Då blir det lättare att kommunicera.

En bra föreläsare sa en gång: Din värsta fiende är din bästa vän - därför att den personen ser något som du inte ser.

Det tycker jag stämmer. Problemet är att människan ofta har benägenhet att inte lyfta upp problemet till diskussion utan sopar det under mattan. Man går och känner sig förbannad, ledsen och kränkt - istället för att gå rakt på sak. Gå inte förbi killen och gå till chefen, utan ta upp det med killen direkt.

Hoppas det löser sig!

siddelina. Jag har så många gånger tagit upp det med honom när det vart nåt innan. Men det funkar inte på honom. Han fortsätter och fortsätter mala och vänder på det hela så att allt blir mitt fel i slutänden. Det är liksom inte lönt att disskutera med honom.

Okej, jag har haft en sån kollega också. Jag slutade prata med henne, sa bara hej till henne när vi träffades. Jag började också tänka på vad jag sa till henne. Undvek att säga för mycket, höll mig kort och koncis. 

Din kollega använder sig av försvarsmekanismer. Egentligen är det inte du som är felet, det är han som inte vill inse att ni är två om processen att kommunicera.

Hoppas att det ordnar sig!

Mitt råd är att inte ge ved till brasan….dvs sluta reagera på honom.

Man kan oftast inte ändra på andra människor, men man kan ändra på sitt egna sätt att vara och reagera.

Många människor som mår dåligt letar upp någon att reta sig på. Inte till någon hjälp för de själva men det är så en del fungerar bara.

Varför bryr du dig över huvud taget?? (fundera på varför och ifrågasätt ditt sätt att reagera som du gör)

Är det något du måste bry dig om?? (varför ens lägga sin egen energi på en människa med negativ energi?)

Mitt svar kanske låter hårt? men jag har haft samma problematik själv och när jag ändrade på mitt egna tankesätt gentemot den "negativa källorna", mådde jag såååå mycket bättre. Jag skötte mitt på jobbet och gav blanka fasen i vad de andra gjorde eller inte gjorde. För vems problem var det att de andra inte skötte sitt jobb?? Tja, jag förstod till slut att det var min arbetsgivare och inte jag i alla fall.

På nästa jobb har jag dissat negativa personer men ändå alltid, alltid varit trevlig mot ALLA. DET har lönat sig. Och då ska du veta att det var en arbetsplats där de slängt in alla möjliga "omöjliga människor" som inte platsade på huvudarbetsplatsen.

Lycka till och ta dig en funderare!!

Kram Crowone

Crowone.

Jag bryr mej för att han pratar om mej bakom min rygg. Säger att jag sagt och gjort en massa till andra. Det känns inte alls bra.

Men jag igonerar honom numera. Innan jag gick på semester nu så sket jag totalt i vad han sa eller gjorde. Jag pratade och var glad och trevlig mot mina andra arbetskamrater.
han är som luft för mej i fortsättningen.

Men jag gillar INTE när folk diktar ihop en massa bakom ryggen och sen sprider det till andra.
Då vill jag försvara mej.

Men jag tänker som så nu att jag vet ju att alla andra tycker om mej..så hans ord och vad han hittar på….det lyssnar de inte på.

Tack och lov att de andra fattat läget. Då löser det ju sig. Om de vet så är det bara att strunta i honom.

Det finns många konstiga djur i vår herres hagar men man kan ju alltid ignorera dem, hehe!!

Mvh Crowone

Japp..att ignorera tror jag biter bäst på sånna. Hahahah. De vill ha uppmärksamhet. Oavsett om det är positiv eller negativ sådan. Ungefär som barnungar.