Ja, jag känner igen mig! Det är jättejobbigt. Dock säger Jesper att för honom spelar det ingen roll om han för det mesta betalar maten vi äter tillsammans. Vi köper och lagar ganska mycket mat ihop. När det blir restaurangbesök här s är det för att han säger "Ska/får jag bjuda dig på restaurang i helgen?" Och det är ju roligt, men ändå jobbigt trots att han säger att det är ok, och i framtiden kanske det är jag som har det bättre än han. Det vet man ju inte. Jag brukar försöka kompensera med att bjuda på bio, det är ju jämförelsevis billigt iaf. Och om jag kan så äter jg helst hemma själv även om det inte är lika roligt.

Men jag håller helt med dig om att det inte är helt kul.

jag håller på att försöka lösa det.. det går då inte så bra.. Min kille ha fast jobb och han tjänar rätt okey med pengar jag lever på socialbidrag pga av min mamma har avsagt sig rätten att försörja mej.. så varenda krona jag får in på kontot måste jag redovisa för socialen så jag går aldrig plus en månad utan det är samma sak hela tiden… Han förväntade sig förut att jag skulle betala lika mycket och följa med på precis allt som han skulle på och blev jättesur när jag sa att jag inte kunde för att annars tar pengarna slut..

jag löste det genom att han fick se när jag redovisade allt för varje månad och att jag faktiskt inte fick stora summor utan allt var uträknat till speciella saker som kläder, mat m.m. och sen att jag hde strikt budget m.m sen förstod min kille att jag faktiskt inte hade det så lätt och började hjälpa mej mer med allt

#2 Jag känner igen mig i det där. Min pojkvän anser att det skall vara jämställt och att var och en därför betalar för sig. Betalar han ett restaurangbesök en gång, så förväntar han sig att jag betalar för oss båda nästa gång och det har i vissa fall ställt till det så för mig att jag då inte har matpengar för resten av månaden.

3# prata med honom och se om ni kan komma på en lösning för att om han har mer pengar så kan han inte förvänta sig att du ska betala lika mycket… det hjälpte för mej

#4 Jag har försökt ta upp detta med honom, men jag tror helt enkelt inte att han förstår. Han lever i sin egen lilla bubbla med vänner som har 100 000 + i månadslön och han ser sig själv som fattig eftersom han bara tjänar hälften av vad de gör.

Jag skulle dessutom gärna vilja flytta ihop med honom någon gång i framtiden, men jag ser inte hur vi skulle kunna bo ihop när han har den levnadsstandard som han har. Om vi skulle dela på hyran till hans lägenhet, skulle jag knappt ha några pengar över att leva på. Och finns det ingen framtid, kanske det är bäst att göra slut…

Mitt ex hade helt okej heltidsinkomst, medan jag har studielån. Vi hade en hyra på 5000 där jag betalade 2000 och hon 3000, och när vi åt ute eller storhandlade så betalade hon för det mesta. Däremot var det oftast jag som gjorde småhandlandet under veckorna. När det var jul och sånt så köpte hon betydligt dyrare klappar än jag, och det kändes ju lite dumt men samtidigt var det upp till henne att göra vad hon ville med sina pengar.

När man är sambo så är det faktiskt oftast solidariskt betalningsansvar som gäller, och har man delvis eller helt gemensam ekonomi så bör det ju inte vara ett problem.

#5 Tycker man att det är ett problem att sambon/partnern spenderar för mycket så kan man ju komma överens om att man lägger ihop till en gemensam matkassa, och kanske komma överens om att han/hon sparar en viss summa per månad som kan användas till roligare saker. Kom överens om att ni betalar proportionerligt efter vilken inkomst ni har t.ex.? Om han har en inkomst på 50000 i månaden, och du har en på 20000 så är det väl inte mer än rimligt att han också betalar 2,5 gånger så mycket som du? Du kan ju inte göra slut med honom bara för att han har för hög levnadsstandard!

#6 Nu bor vi ju inte ihop, utan jag spenderar mest helgerna med honom. Eftersom jag har så lite pengar att röra mig med, har jag då handlat hem den mat jag skall leva på och måste hushålla med varje liten sak, men när jag kommer till honom på helgerna vill han att vi skall hitta på ngt och gå ut och äta med några vänner till honom eller laga middag hemma hos honom. Oavsett vad vi väljer att göra, gå det enorma summor för min del. Pengar jag inte har. Och när han lägger ut åt mig blir jag således skyldig honom dessa pengar i början av nästa månad, vilket innebär att nästa månadskassa går åt nästan med en gång. Han verkar nämligen tycka att vi skall betala lika mkt, trots att han har en väldigt högre inkomst än vad jag har. Jag räknade ut att om vi skall betala proportionerligt, så skall han betala 4 ggr mer än vad jag betalar. Men det vet jag att han inte kommer gå med på…

#7 Då tycker jag att du ska säga åt honom att räkna lite på det. Visa honom skillnaden i era inkomster och vad det kostar för er. Tala om för honom att om det fortsätter så här så kommer du helt enkelt inte att ha råd att vara ihop med honom. Berätta hur det funkar för dig, hur mycket du har kvar att betala när du betalat tillbaka till honom. Eller så skiter du bara i honom och hittar en kille som har respekt för dig och ditt liv och dina åsikter istället. :) (Ja, jag omvärderar min åsikt om att du inte kan göra slut med honom bara för att han har för hög levnadsstandard. :) Det här är är en fråga om respekt och insikt också, om han inte ser vad han håller på med och inte lyssnar på dig så är han förmodligen ett hopplöst fall.)

#7 Om det är han som vill att ni ska göra saker som är dyra, då får väl du säga nej, tyvärr, har inte råd o kanske föreslå nåt billigt äventur istället… picnic i skogen :-) väldans fint här på våren… om han inte är med på det utan absolut vill på fin restaurang så får du säga att bara om han bjuder…  vara tydlig och säga ifrån menar jag.

Vi hade väldigt olika med pengar ett tag, där det var jag som tjänade ca 3 gr så mycet som min dåvarande, (fast vi var altså sambo och hade barn ihop). då gjorde vi så att varje månad när pengarna kom räknade vi ihop båda lönerna, satte av till ett gemenamt hushållskonto, betalade de gemensamma räkningarna och resten av pengarna delade vi lika till var sitt privatkonto.  Att en råker ha en bättre betalt jobb innebär ju inte att den är mindre värd eller har bidragit mindre till det gemensamma… men det är förstås lite anorlunda om man inte bor ihop…

För det första; Säg nej, när du faktiskt inte har råd.

Sen kan du ju alltid göra upp en budget. Den behöver inte vara jättenoga, men så att du har svart på vitt vart pengarna tar vägen.

Visa sedan detta för din pojkvän så att han ser hur din ekonomi faktiskt ser ut, vilken inkomst du har, vilka utgjfter… och hur mycket pengar du inte har över för restaurangbesök.

i mitt hushåll så har vi gemensam ekonomi. hans pengar får jag spendera precis lika mycket som han får. det finns inga "mina och dina" pengar.

eftersom att min man har störst inkomst så betalar han hyran och alla räkningar och för det lilla jag får in (hälftten ungefär) lever vi för. för över pengar till honom när han vill/behöver det.

jag tycker att om man bor ihop så ska man leva ihop med pengarna. inte att man ska betala allt var för sig. det underlättar säkert om man "delar" på räkningarna från varderas konto, men man ska se till att efter att alla räkningar och så är betalda så ska man ha ungefär lika mycket kvar att "spendera".

det är min syn på ekonomi.

------

jag kan även tillägga att jag försörjde min man helt och hållet under 1 års tid med mina arvspengar, så jag är inte girig bara för att jag har lägst inkomst och "snyltar" på honom.

Jag och min sambo har också väldigt olika inkomster. Jag studerar och han jobbar heltid. Jag vet inte om vårt system har någon benämning:P Vi har aldrig diskuterat hur vi ska ha det, det har bara blivit naturligt att vi betalar ungefär varannan gång. Men han står för hyra, internet osv. Oftast brukar det bli att ja får betala dom lite billigare sakerna vi gör.

Jag vet att han inte vill ha ett gemensamt konto som båda lönerna går in på, och det vill inte ja heller. Men vi hade den diskussionen hur man ska lösa det när/om man får barn. För jag kände att ja kommer inte vilja ha mycket mindre pengar att röra mig med för att vi två väljer att skaffa barn. För oss va iaf det en bra start att börja prata ekonomi på, för det höll han ju med om att det var ju inte rätt att ja skulle bli mer ekonomiskt begränad än honom.

ja kan ju tillägga att vi har väldit olika syn på saker. han är  uppvuxen i ett materiellt hem med snygga bilar som dom la mkt pengar på. jag är uppvuxen med att man iof fick väldigt mycket saker men att man valde det billigaste allternativet.

Jag tror att hade ja varit i din sitts så hade ja tagit upp frågan om respekt för den andre. Han måste respektera att du har sämre ekonomi än honom och att om du säger att du inte har råd sås ka han inte tjata. Vill han bjuda dig på ngt så kanske du tycker det är okej. Försök prata med honom om hur han ser på framtiden, hur ser han er ekonomi om 5år? Hur ska ni lösa det med boende köpa eller hyra, hur ska det finansieras osv. Det kan få igång en diskussion om hur ni vill ha det. Antingen närmar ni er varandra eller så märker ni att det nog inte kommer funka för att ni har för olika värden i livet.

Kram

#12 Det blir ju ganska mkt annorlunda när man bor ihop, kan jag tänka mig. Jag och min pojkvän bor inte sambos och har heller inte pratat om att göra det. Vi får se hur relationen utvecklar sig, men än är det inte aktuellt att flytta ihop. Att börja prata om framtiden tror jag bara skulle skrämma iväg honom. Det är inte länge sedan han började planera in vad vi skall göra några få månader fram i tiden och det skulle kännas som att gå händelserna väldigt mkt i förväg att prata om fem år in i framtiden på det sättet. Men, jag kanske skulle kanske kunna prata med honom om det rent hypotetiskt…

Det är väl snarare så att jag inte har råd att ägna mig åt de "dejtingaktiviteter" han vill att vi skall ägna oss åt. (Även om vi inte dejtar längre, utan faktiskt kallar varandra pojk- resp flickvän). Jag har min ekonomi planerad på mitt håll och den inkluderar ingen som helst form av nöje.

#13  Okej, ni kanske inte varit tillsammans så länge?

Ja tror att du får försöka prata med honom om "dejtingaktiviteterna". Om han vill att ni ska tex ut och äta så kanske han får räkna med att betala för er båda.

Vi har också väldigt olika ekonomiska möjligheter, min kille har fast jobb och jag har sjukersättning, så när jag betalt mina räkningar så har jag ca 905 kronor kvar att leva på till nästa gång jag får ersättning. Vi har gjort som så att han betalar det mesta av maten, har hand om bilen och jag betalar bredbandet och bilparkeringen, men såna saker som att resa utomlands, gå ut och äta, gå på bio med mera går bort. Men min kille har inget emot att ställa upp ekonomiskt, utan kniper det för mig så finns han där utan tvekan, då han vet hur liten inkomst jag har i nuläget. Fast jag försöker klara mig själv så mycket jag kan, för det känns bättre för mig så, även om jag är glad och tacksam att han finns där!

Jag o mitt ex tjänade VÄLDIGT olika, men han var så otroligt snäll. Han betalade maten och gemensamma räkningar. Jag betalade mina räkningar, jag ställde istället upp o lagade maten och fixade hemma.

Idag delar vi på hyran, men han betalar internet/Tv/bredband/el eftersom jag helt enkelt inte har råd.

Jag har även fått pengar av honom, när han tyckt synd om mig när jag aldrig har råd.

Jag skulle känna mig snål om jag skulle tvinga min kille att betala tillbaka pengar som han lånat av mig. För mig är det inte viktigt alls att allt ska vara jämnt när det gäller pengar eftersom man kan tjäna så olika. Precis som ni gör. Han verkar väldigt snål i mina ögon tyvärr.

Hoppas ni kommer fram till en lösning och att du kan få prata med honom och visa hur du har det.

Hur går det har ni kommit någon vart?

Vet inte hur länge ni varit ihop, men semesterresa och restaurangbesök är väl inget som händer särskilt ofta? Eller? 
Ja, vad skall man göra om man inte har råd, man får tacka nej till resa och sånt "helt enkelt". Synd att din kille inte verkar fatta detta och att det sliter på förhållandet.

Min sambo tjänar mycket mer än mig som bara studerar, så här hemma är det han som betalar mest av mat/räkningar, det skulle inte gå för oss annars. Jag betalar det jag kan, men han är noga med att jag ska ha pengar kvar till mig själv också eller sätta undan varje månad. Han förstår att jag inte kan betala lika mycket som han gör.

#3: Du kan ju prova med att tacka nej till allt vad restaurangbesök och annat dyrt heter, med motiveringen att du inte har råd att ”bjuda igen”. Kanske ändrar han inställning efter ett tag på ena eller andra sättet: Antingen att han kommer på att det går bra att ägna sig åt enklare nöjen eller att ni betalar efter förmåga istället. Kanske att han betalar 4 gånger av 5 eller något sådant.

Alternativt kanske han gör slut så småningom, men då vet du ju att han inte var idealet för dig. Det finns alternativ där ute.

jag förstår inte.. vad snål din kille verkar! den som tjänar mest tycker jag betalar mest? är inte det ett bra tanke sätt..?

Har jag mer pengar än min kille så betalar jag o tvärt om,

Jag förstår killar och tjejer som vill vara jämstälda med att båda betalar lika mycket i räknigar o hushåll..

MEN i samhället är det inte jämställt killarna får OFTAST mer än oss tjejer… då blir det mer jämställt om dom oxå betalar lite mer..?

Min kille kallar killar som inte betalar för sin tjej(tex på bio o resturanger) för luffare haha gammalmodigt jag vet…

men har killen pengar o inte tjejen så är det fan det! o vad är det frågan om att behöva låna om man inte har pengar??! för o betala tibax nästa månad.. fy jag blir upprörd!

Har alltid haft delad ekonomi med min kille. Nar han forst jobbade heltid stod han for det mesta da jag pluggade, sen nar han blev arbetslos sa jobbade jag extra for att forsorja oss bada… Vi har aldrig "mina" pengar och det funkar bra for oss. Skulle aldrig kunna leva i ett forhallande dar allt ar sa delat "mitt" och "ditt".

Ar det bara dejting det handlar om sa ar det klart att man ska ha privat ekonomi, men om det blir mer seriost och man t.ex. bor tillsammans sa ar delad ekonomi ett maste for mig iaf.

Vet ett gift par som hade privat ekonomi och det gick inte nagot vidare om man sager sa… Slutade med att de hade noll koll pa vad den andra skaffade och frun gick och tog ett lan for att kopa en bil, mannen kom hem med en stor tv utan vidare osv… Slutade med skiljsmassa.

Vi gör som #11 - har helt gemensam ekonomi. Trots att jag tjänar mer än min man. Vi har båda dyra hobbyer: han har bilsport och jag 8 hästar. Vi tömmer mitt lönekonto och betalar alla räkningar mot slutet av månaden. Från hans lönekonto dras automatiska överföingar till barnens sparkonton mm. Det som blir över på hans konto lever vi av under månaden. Båda har acess till kontot. Inköp diskuteras innan. Fungerar jättebra!

Pengar är krångligt. Det handlar inte bara om att räkna utan det handlar om känslor också.

Vad är det som är rättvist? Är det rättvist att den som tjänar mest också betalar mest eller är det mer rättvist att man betalar lika mycket var eftersom en pizza kostar lika mycket oavsett hur mycket pengar man tjänar? Hur mycket är det OK att man lägger på egna intressen, hobbys och kompisaktiviteter som fester och resor?

Bor man ihop kan man föra över pengar till ett separat konto för räkningar och mat och  ha ett konto för sparande för t ex resor, bil, större bostad, framtiden eller vad man nu tycker är värt att spara till. 

Kolla på socialstyrelsens sida hur hög socialbidragsnormen är och konsumentverkets sida om budget och privatekonomi så du får en uppfattning om hur mycket olika saker kostar och vad som är rimligt att du har över till t ex kläder och hårvård.

Finns väldigt få förhållanden där kvinnan tjänar mer än sin manliga partner. Lever man ett liv tillsammans så ska man väl dela på allt? Eller? Din partner kanske vill, eller borde, betala dina ex. onödiga skoinköp eller liknande, men allt annat väsentligt-självklart ska ni dela på det ni har, mycket som lite.

Vem är det som tar hand om hemmet? Är det du? Begär "lön"!

#26 Vi bor inte ihop och har därför inte gemensam ekonomi. Vi ses i stort sett endast på helgerna och då hemma hos honom. Det är då han vill att vi delar på matkostnader sådant vi gör, men eftersom min ekonomi inte är lämpad för ngn typ av "nöjen" alls, blir det svårt för mig att få det att gå ihop om jag skall köpa mat både hemma hos mig och hos honom.

Jag och min tjej (min fru alltså) har delad ekonomi, så det är inte så att jag betalar för henne eller tvärt om. Vi betalar för oss, helt enkelt. Det ser förmodligen ut som att det alltid är jag som betalar eftersom det är jag som har kortet och det ligger i min plånbok. Vi skulle egentligen ha var sitt kort, men jag var för snabb med att skaffa konto innan vi blev ihop och det går tydligen inte att ändra utan att man börjar från början, så att säga…

Men det funkar bra ändå. Behöver hon pengar när jag jobbar, exempelvis, så brukar vi ha varit så förutseende att vi fört över pengar på ett konto som hon kan komma åt. Att vi annars har det mesta på mina konton är mer en praktisk fråga. Lättare att ha översikt över ekonomin och så vidare.

#28  är det gemensam ekonomi du menar? eller menar du dina pengar och hennes pengar?

Sambon betalar mat, räkningar och lånet på lägenheten (jag bidrar med 100€/mån). jag betalar mina saker, presenter åt släkt & vänner, bensin, inredning samt vi delar på större inköp som ex. renovering. Sen har jag överenskommelse med farsan att han betalar teleräkningen medan jag studerar. Funkar bra för oss på detta vis, vi vet att det kommer vara vi två och förr eller senare jämnar det nog ut sig :) (dessutom betalar vi ganska procentuellt samma mot vad vi tjänar).

Min sambo tjänar jättebra, medan jag är student och blir av med mitt extrajobb nu i maj (fast har fått ett nytt som jag inte börjat på än). Min sambo betalar lite mer än jag, men så är han skyldig mig en hel del pengar sedan tidigare i vårat förhållande och håller på och betalar tillbaka dem varje månad, samt att han tjänar typ 4 ggr mer än jag. Jag betalar all mat, och sen ser vi vad det blir varje månad.Vi betalar själva för egna saker som intressen som inte är gemensamma, kläder och andra personliga saker.

Vi har inte så mycket mitt och ditt, men visst märker jag att jag har lite mindre att röra mig med. Men sålänge man inte gör en stor grej av det så brukar det flyta på bra ändå :) Längtar tills jag tar examen och förhoppningsvis får lite mer pengar varje månad.

#5 förlåt att jag frågar, men blev så nyfiken; i vilken bransch jobbar de kompisar till din kille som tjänar mer än 100 000/månad? låter så himla mycket ;P

#29: Jo, det är väl gemensam ekonomi jag menar. ”Delad” kom nog av att vi delar samma ekonomi, eller hur man ska se det… Vi ser hela tiden till hur mycket vi har sammanlagt, inte hur mycket var och en har. Men du har nog rätt, det heter nog gemensam ekonomi.

#32 De är civilingenjörer hela bunten och arbetar inom finansbranschen. Man kan ju tycka att de borde ha känt av finanskrisen mer än vad de gör, men icke… De verkar sitta rätt säkert.

#33 ah, då täntke jag rätt. det heter lit ekontigt, delad för att det är delat som i två delar. och gemensam om man har ihop. tyvärr så är ju "delad" ett ord som betyder mer än 1 sak.

Har man inkomster på 50-100 kkr per månad så sitter man förmodligen inte på den lokala pizzerian och äter capriccosa och dricker isvatten till när man går ut utan väljer förmodligen restauranger där notan för två kostar lika mycket som matbudgeten för en hel månad för en som har det riktigt knapert.

Själv tycker jag att man borde ha vett att vara generös om man har inkomster i den storleksordningen, säger jag som skrev om socialbidrag i mitt förra inlägg.

Det är nog så att du helt enkelt får tacka nej och än en gång förklara situationen. Du har inte råd att bjuda igen så om han vill gå ut och äta med dig får han betala allt själv. Lägg fram lite alternativ till honom också som är billiga tillexempel picnic eller laga något gott med billigare hemma.

Har ni kommit fram till någon lösning??

#35: Jo, ”delad” är ett märkligt ord. Exempelvis om vi har delade meningar så betyder det att vi INTE delar varandras åsikter. Den är lite klurig…

Jag tycker inte att det låter sjysst. Snarare snålt? Om man lever ihop och den ena tjänar sämre så brukar väl den ene putta till?

Jag har aldrig varit tillsammans med en snål kille. Är inte heller snål. Tycker att snålhet är mycket fult. Jag skulle nog gjort slut tror jag.

Jadu, när min pojkvän jobbade och tjänade mer fick han helt enkelt betala mer eftersom jag lever på 1050 kr i månaden. Vi får hoppas på att en dag så är det jag som har jobb och lön och att jag då får "betala tillbaka". Tycker inte att man ska behöva ha "mina och dina" pengar i ett förhållande där man bor tillsammans, visst ska man ha rätten till dom, men man ska oxå kunna dela med sig.

Hmmm. Jag har i mina senaste förhållanden ALLTID varit den som tjänat mest och haft mest pengar. Underligt va??

Han jag polade med förut, hade egen firma fast en betalningsanmärkning o fick inte ta lån. Firman gick inte så bra. Ville jag gå ut och göra nånting fick jag bjuda honom…

Min f d make var sjukpensionär, visserligen högutbildad, men verkligen ingen fet pension. En period tjänade jag 3 ggr så mkt som honom. Men är man gift, utgår ju solidariskt försörjningsansvar. Så jag betalade helt enkelt största delen av räkningarna, hans resa, konsert och evenemangsbiljetter, restaurangbesök osv.

Min nuvarande tjänar förmodligen även han mindre än jag. Och det är jag som har kapital på banken och skuldfri bostadsrätt.

Jag är van helt enkelt att vara The Rich Woman. Det blir självklart för mig att bjuda och betala om han inte har råd. Men det kan vara småpinsamt för en karl att ta emot pengar, om än indirekt, av en kvinna…

Jag har också varit tillsammans med en finanskille, vi bodde ihop i tre år och han tjänade alltid minst det dubbla av vad jag gjorde. Vi gjorde en formel som vi använde oss av för alla boende och matkostnader:

Hans inkomst + min inkomst = 100%.

Hans inkomst var 70%, min var 30%, alltså var det så vi splittade räkningar och matkvitton (han åt ju mer än mig också).

Vad gällde allt annat så betalade vi var och en för sig, om inte han kände för att bjuda.

Då tyckte jag det var jättesmart. Nu några år senare inser jag hur jobbigt det var att hela tiden vara den som fick vända på kronorna för att få det att gå ihop, och att han lite fick mig att känna mig som en slösa ibland.

Säg rätt ut till honom som det är - vill han göra massa saker får han ställa upp o ta notan, du har inte råd. Punkt slut.