Hmm, klart att du ska stötta din bror. Men är han tillräckligt gammal för att studera på universitetet, så tycker jag han borde vara tillräckligt gammal för att själv känna av vad han vill. Visst är det jobbigt i början med alla nya intryck man får osv.

jag tycker inte du ska behöva agera extramamma åt honom, ytan var en syster som finns där.

Nej, mamma honom inte, systra honom istället! Det är stooor skillnad däremellan. (Jag är själv storasyster till tre bröder).

Beskriv skillnaden :)

Som syster hönsar man inte. Man berättar vad han bör göra och gör det inte ÅT honom. Man talar om lämpliga alternativ, och ber honom själv ringa samtal/ställa sig i kö. Man bryr sig inte om att ringa o kontrollera att han gjort saker. Om han säger att han inte fixat vissa grejer, så blir man inte arg. Man rycker på axlarna för han är ju vuxen. Men man ser till att alltid finnas där.

Lite grovt förenklat: En syster hjälper med tid och ord, en mamma brukar hjälpa med pengar och gärningar. En syster tjatar inte, det gör en mamma. En syster kan skratta tillsammans med en åt den tjatiga mamman OCH åt sig själv, men mamman kan inte skratta åt vare sig sin son, sin dotter eller sig själv *L*.

Ah jag kör en kombo det är de som är dåligt… då vet jag