Jag ser en kärleksrelation som en otroligt stark vänskapsrelation, den där intimiteten, både mentalt och fysiskt som du inte delar med en vän. Just vad det är kan jag däremot inte sätta fingret på, bara lite "mer".

Sen finns det ju olika grader av vänskapsrelationer med, jag tänkte på de allra närmsta jag har.

#1 Fysiskt förstår jag vad du syftar på, men mentalt…? Tror du att du skulle kunna precisera lite mer?

Om det bara hade varit den fysiska biten som krävdes för en kärleksrelation, hade KK-relationer kunnat räknas som kärlek… *funderar lite*

Jag har slutat att definiera relationer, jag tycker att det känns så meningslöst. Istället fokuserar jag på våra känslor och behov. Vad vill vi få ut av relationen? Vad känns bra, vad känns mindre bra? Vad vill vi ändra på och vad vill vi ha kvar och utvecka?

Nu är jag iofs poly så mina relationer behöver inte begränsas för att jag har en partner men jag antar att det kanske inte skulle fungera lika bra om man var monogam och endast fick ha en kärleksrelation. Då är man kanske i behov av att sätta en definition på sina andra relationer så att det inte krockar med överenskommelserna man har med sin partner.

Men för att försöka svara på frågan, det är faktiskt jättesvårt att säga vad som är vänskap och vad som är kärlek eftersom det för min del går hand i hand. Jag skulle nog säga som #1 att en kärleksrelation är som en otroligt stark vänskap med något mer som man inte riktigt kan beskriva. Jag kan känna skillnaden men inte säga vad det är.
Sex och intimitet tycker inte jag påverkar om man har en kärleksrelation eller vänskapsrelation. Jag har ibland sex med mina vänner eller är väldigt intim och inte är det någon kärlek mellan oss för det mer än vanlig "vänskapskärlek".
Jag tycker att det ligger på det mentala planet, en vilja att leva ett nära liv tillsammans livet ut och en annan odefinierbar känsla.

Intressant fråga. Min parnter är också min bästa vän.
Vet faktiskt inte riktigt vad som skiljer mina vänner och honom åt. Mentalt. Fysiskt behöver jag inte förklara ;)

Om/när jag var singel kunde jag ju iofs vara fysiskt intim med vänner utan att det för den sakens skull blev en kärleksrelation. Men eftersom jag lever i ett förhållande blir det ju "enkelt", men även med den fysiska biten så är den lite mer.. innerlig i en kärleksrelation än i en vänskaps/kk-relation. Iaf för mig.

Det mentala kan jag verkligen inte beskriva, en djup genklang i ditt innre som vibrerar starkt för den du har en kärleksrelation till, det är väl tyvärr det närmaste jag kan komma. Jag älskar mina vänner, det gör jag verkligen men det där allra djupaste som går ända in i själen är det lilla som avgör.