Jaa, varför försöka få någon som fler gånger redan valt bort dig? Du svarade själv att det låter ju patetsikt ;) Nej, det är nog inget vettigt alls, fortsätt själv. Det är starkt nog av dig att gå i terapi, fortsätt så! Hoppas att du finner dig själv och kärleken någon annan stans :)

Fortsätt med terapin, och sluta att träffa honom.
Folk som är beroende av droger, tänker inte som andra och fungerar inte som andra.

Du förtjänar mycket bättre!

Häftig passion kan även fungera som en drog… jättesvårt att hålla sig undan fast man med sin förnuftshjärna bestämt sig för att det ska vara slut.  Klarar du det inte med enbart terapi, så kanske det kan hjälpa att flytta eller göra något på annat ort lång tid…. typ folkhögskola i andra ändan av landet ett år eller nåt.

Tack för svaren, som jag antagligen innerst inne vet är rätt. Kanske är det också så att passionen/bindningen blir starkare just av vetskapen att det är "omöjligt"?

Nej, sen vet jag ju att han har pendlat mellan att vara extremt kärleksfull och sedan känslokall och avtrubbad under tiden vi var tillsammans. Ena dagen pratade vi barn och att bli gamla ihop, nästa kände han ingenting.

Nu kämpar jag mest med att försöka få bort tankarna från honom. det är väl där jag känner mig typ medberoende - att jag bryr mig så grymt mycket om vad han gör osv. Sen blir det ju inte lättare av att vi bor på en väldigt liten ort, där man hela tiden springer på varandra, hör om honom osv. Har försökt att knappt vara ute i sommar pga av detta. När jag var det, senast nu i helgen, följde han med mig hem. Jag kan liksom inte säga nej, min kropp bara skriker efter honom.

Jag vill inte flytta härifrån, har ett jobb jag älskar och försöker ha det som motgift. Jobbet är det enda jag kan gå upp i och tycka om och som ger något beständigt. Har även förlorat min pappa i våras, vilket inte gjorde allt lättare, när mitt ex gled allt mer in i sina "hobbies".

Tack för ert stöd o viktiga inlägg!

men alltså om han vill träffa dej o så så kanske han ser dej som en viktig vän o tkr om dej på riktigt? … kan du verkligen inte ändra på honom då? hjälpa honom? det om att drågade personer inte har några känslor tkr jag inte alls är sant, det kanske rättare sagt e så att dom har för mycket känslor, o därför inte kan styra dom? vi kan ju bara påverka dej lite men du måste ju känna själv vad du tkr är rätt

#5 Man kan aldrig ändra på människor.

En som regelbundet tar starka droger blir avtrubbad, och tänker inte som en frisk människa gör.

#6

den första meningen håller jag inte alls med om för den är inte sann, människor har ändrat mej (på bra sätt) o man påverkas av dom man umgås med.

Men jag vet ju inte om man kan ändra människor med dråger för ja har aldrig känt någon med sånna problem…

droger*

Man ändrar på sig själv, det är inte andra som gör det.

Om jag får vara jättefräck att göra reklam för en annan sajt, så finns det flera kanonbra artiklar om medberoende både på Beroende iFokus (där sådana här frågor kommer upp "rätt" ofta) men även inne hos mig på Psykologi iFokus.

Så är det ju inte roligt att ha det. Även om ni hade ett passionerat förhållande, är det destruktivt för dig själv att hålla fast vid honom. Du är värd bättre och du är värd respekt och uppskattning för den du är.

Bra att du går i terapi och får hjälp att reda ut begreppen.

Tack för länkarna och för de olika inläggen, som ger lite olika råd.

Jag vet att det inte är bra att fortsätta relationen - eftersom jag blir så besviken hela tiden och inte kan lita på att han finns där. Det blir så förfärligt ojämlikt, bara på hans villkor.

Men visst, som någon skrev ovan, så vet jag ju att han har mycket känslor, har sett honom gråta som ett barn och han vet att jag ser och uppskattar honom som person, men önskar att han kunde komma ur ett destruktivt beteende.

Jag träffade honom i veckan och sa vad jag ärligt menar, att om han vill ha hjälp är jag beredd att ställa upp till 110%. Även om det innebär att han kommer på att det inte är mig han vill ha. Jag älskar honom verkligen och det är kanske den värsta sorgen att se någon med sådana kvalitéer kasta bort sig så jävligt.

Jag önskar verkligen att han ville ta hjälp, men det är ju bara han som kan ta tag i det. Han vet iaf att jag vill vara hans vän genom det om det behövs.

Men jag tror nog inte att han vill, han säger "joo det skulle ju vara skönt att få lite naturlig energi, men jag kan ju bara vila lite emellanåt, så att jag känner att jag har kontroll". Så som han lever ser jag inte att det finns någon större kontroll - kanske bara från ren misär. Nu har han en hyfsad fasad iaf.

Blir galen, vill bräcka igenom skalet, men beroendet får honom att slingra sig ur alla argument.

Men jag ser ju själv hur upptagen jag är av hans liv, av att "rädda honom" osv. Men även när jag försöker skjuta undan alla orostankar går jag med ständigt obehag i kroppen som gör att jag inte kan vara glad eller slappna av. Hoppas terapeuten har tid snart, hon har haft semester.

#9

men det är ju andra som påverkar at man ändrar på sig själv

#12

Det låter svårt :( du får nog nöja dej med att va hans vän o finnas där när han behöver kanske? ja menar du kan ju ligga lite lågt o låta honom själv ringa dej eller så, inte att du kmr till honom menar jag

#13  Man kan inte få någon annan att sluta med droger. Han måste själv vara jävligt motiverat att sluta, och troligen även söka hjälp för att lyckas sluta (inte söka hjälp hos en käreste som vill göra allt utan hos proffs!).

Att finnas där som vän funkar ju inte om man är passionerat kär och attraherad!  glöm det!

Miman: Jag tycker att du verkar ha en rätt så bra insikt i problematiken kring din situation och det är jättebra! Ett stort steg i rätt riktning! Jag hoppas att din terapeut har tid snart och att hon kan hjälpa dig att bearbeta detta. I slutändan måste du se till dig själv, för inget är viktigare i ditt liv än du själv är, och glöm inte bort det!

hej.intressant det här.personen måste erkänna sitt missbruk först och främst.ingen annan kan hjälpa honom.jag är själv nykter alkoholist.jag var avtrubbad i skallen ,hade stängt av allt.tills en dag jag fullständigt rasade ihop och gick tll aa.många hade sagt att jag drack föee mycket men det tyckte inte jag.vi alkoholister är mästare på att hitta orsaker till att dricka.hade jag  varit du hade jag lämnat honom.det äter upp dej.du är inte värd att må så dåligt.jag har själv varit medberoende och det var inget bra.och som sagt var du kan inte göra arbetet åt honom det måste han göra själv.det är en tuff resa men jag lyckades.jag har inte ändrat min personlighet men mitt beteende.jag resonerar att jag är viktigast i mitt liv.om jag inte tar hand om mej så rasar allt.

#14

så du menar att hon ska skita helt i honom? o förästen vet ju inte du hur attraherad hon är,… jag säger bara min åsikt o du får såklart säga din men du får inte mej att ångra mej

#17 Ja jag menar att hon ska skita i honom, hon kan ändå inte göra något, och som #16 beskriver kommer det att äte upp henne att fortsätta en relation med en missbrukare.  Om han tar tag i sina problem och uppnår en stabil drogfrihet…dvs nåt år eller så helt drogfri… sen kan han möjligen vara mogen att inleda en frisk relation med någon…

#17 jag bryr mig inte det minsta om ifall du ändrar din åsikt eller ej, du får tycka vad du vill.

#18

skönt att höra

Skumt läge nu, tables are turning… Jag har verkligen försökt att hålla mig borta från honom, inte ringt eller något. Så träffades vi och tog en fika (obs bara fika). Jag kände mig glad och nöjd med tillvaron och hade inget behov av att klänga på honom. Sen ringde han och var helt förstörd över att han förlorat mig. Så träffades vi och pratade. Jag höll linjen att jag inte vill tillbaks till ett liv med honom och hans droger. Men så sa han att han trodde att jag inte ville ha honom längre osv och efter några kramar så hamnade vi i säng. Sen sa han att han vill att vi skall ha en närmare kontakt igen. Att han inte har någon nära vän förutom mig. Jag känner mig rätt trött. Jag har ju starka känslor för honom, men jag hade ju lyckats så bra nu med att avkärma mig. Jag sa igen att jag gärna skulle stötta honom att ta riktig hjälp, (utan att sikta på förhållande). Han säger att han inte är nöjd med sitt liv och han erkänner ju sitt missbruk, men det är snarare att han inte vill/orkar/kan ta tag i det. Tyvärr har han det alldeles för gott ställt för att hamna i misär - utåt sett. Nu har jag börjat bry mig igen, suck. Ska till terapeuten i morgon iaf.

Det är så synd om människorna. Som nykter alkoholist kan jag säga dig att så länge han är aktiv i droger är det absolut prio 1 i hans liv. Han ljuger väl ohämmat och självömkar sig så till den milda grad så att du ska känna medlidande. Allt för att han ska få behålla både droger, dig och exet. 

Han må gå i terapi, 12-stegsprogram och gud vet allt, men så länge han inte SJÄLV INSETT sitt problem, och vill ta itu med SINA problem hjälper ingenting, tro mig. Detta är det mest avgörande steget, och besvärligaste, av många steg till en framgångsrik behandling. Men det går.

Jag var i samma situation som du och förlorade min mänskliga kvinnas kärlek pga att kärleken till flaskan var starkare. Hon slängde helt enkelt ut mig och och först då insåg jag efter många års missbruk att något måste göras. Jag insåg själv till sist. Hon och jag är mycket goda vänner idag.

Det finns helt enkelt inget du kan göra i nuläget. Låt honom bara veta att han förlorar dig. Var stark även om det är smärtsamt.

Lycka till !

Upprepar mig själv från #14: att finnas där som vän - eller tro man kan "bara ta en fika" om passionen finns såpass som här… glöm det!

gå inte med på att träffas på ens den mest neutrala plats och var inte heller där för honom i telefonen så att du bryr dig och känner hans känslor i magen…. 

Var jättetydlig och 100% konsevent o säg: visst är jag attraherat av dig, men jag vill inte förstöra mitt liv, så inte förrän du varit spiknykter/utan droger i ½ år är du välkommen att ta kontakt med mig, tills dess är det stängt! punkt slut! 

Det låter jxxx hårt men är den bästa tjänst du kan göra honom.

 Håller fullständigt med #21

Har själv varit i liknande situation fast på samma sida som Miman. Manipulation, "självömkande", lögner ..  ett totalt ego är vad det handlar om så länge det är drogerna som talar.

Att ställa upp till 110% att hjälpa någon är hedersvärt men inte mentalt värt oftast. Inte utan att man själv får hjälp undertiden iallafall. Du kommer ha det på samma sätt som nu, och värre ibland, och kommer att må skit under stort sätt hela tiden. Du kommer få höra den ena lögnen efter den andra. Du kommer att konstant känna dig idiotförklarad,  en sönderknarkad hjärna ljuger inte på ett bra sätt … men tror att du går på allt. Du kan inte ställa lögnen mot den personen för då kommer det utsäkter eller annan lögn för att skyla den förra alternativ gråt att det var inte meningen eller vet inte varför ..osv osv osv.  Du kommer själv att må sämre och sämre. Dumpas du sen .. vilket du troligtvis gör med tankte på hans beteende redan nu .. så jaa du dör en större smula än du gjort nu av alla svek.

Har du sen lyckats hjälpa personen på fötter.. jaa då kan du nog trösta dig lite med det då och då men.. det räcker inte i längden. Ger man 110% länge utan att få något tillbaka och stöd efter vägen en längre tid dör man inombords. Big time.

Jag hoppas att du snart blir stark och att det släpper lite känslor så du kan "ställa dig utanför".  Känslor är starkare än förnuftet vilket ibland är synd.

Kram och lycka till