Jag har umgåtts massa med vänner och familjen.
Det har blivit lättare för mig nu då killen bröt all kontakt med mig. När vi hade kontakt var jag jämt ledsen.

Nu är det precis som jag inte tänker på honom mer än vid enstaka tillfällen.

Jag vill bryta helt, som Hera säger så var jag ledsen oftare när vi ändå hade kontakt, även om kontakten i sig var trevlig. Umgås och försöker sysselsätta mig själv med nya roliga saker. Tar upp sådant jag "försakat" o inte haft tid med under förhållandet.

Men först så deppar jag ihop helt. Det är ok att må skit och se ut som en luffare ett litet tag, bara dte inte blir för länge.

När de tog slut med mitt ex så kändes de ändå rätt bra, men jag umgicks med vänner och familjen mer och satsade fullt ut på ridningen. för mej hjälper de att göra massa saker.

Ja, de var först när jag bröt helt kontakten som jag började må bra. Och som sagt, det är okej att vara ledsen och vara ensam ett tag för att få ut allt! Men sedan bör man komma sig ut för att inte fastna i mörkret. Umgås med vänner, prata om det öppet om man behöver det, gör saker som gör en glad.

Sen kan man ju se, om man trivdes som vänner, om man funkar ihop som vänner senare. Men så kan man även märka att man mår alldeles utmärkt utan personen i fråga alls.

jag tror oxå att det är viktigt att man bryter helt… för först då har man tid att tänka o fundera ut vad man känner o vill.

träffas man hela tiden, så är det svårt…

så va det för mej, när vi pratade o träffades så hade han chansen att trycka ner mej o göra mej ledsen, när jag sa ifrån på allvar att jag inte ville ha med han o göra så tog det inte lång tid innan jag mådde hur bra som helst…

Jag deppade också ihop helt först. Mådde riktigt dåligt.
Han gjorde det inte lättare heller, inte fören han bestämde sig för att bryta helt.

Jag vill ju ha kontakt med honom, får se om det kan bli så nån gång i framtiden. Han blev ju min bästa vän under dessa 4 år, min andra hälft.

Känns bedrövligt om vi aldrig mer ska ha kontakt.

man måste intala sig själv att detta förhållande inte var menat att hålla. lära sig att gå vidare och släppa taget. Umgås med vänner/familj och prata ut om det. håller man känslorna instängda för sig själv är det svårt att gå vidare.

Har man barn är det oundvikligt att inte hålla kontakten.

Tar hand om mig själv och gör allt det jag inte gjorde under förhållandet.

Direkt efter min separation var det så skönt att vara ensam! Bara jag och barnen och lugn och ro!

När skilsmässan var klar efter 1/2 år, vi hade inga barn under 16 år, så blev det ändå bättre.

Lyckades hitta mej själv igen och fick ro i kroppen.

Hittade även en gammal kärlek som ochså tänkt på mej i så där 30 år.

Håll dig sysselsatt. Jag gick och tränade (jag tränar thaiboxning och MMA) vilket hjälpte mig ge utlopp för all frustration jag bar inom mig. Umgås med vänner, gör roliga saker. sitt inte hemma och deppa utan anmäl dig till kurser, ligg och slappna av i badkaret med härlig musik, bubblor, en ansiktsmask, levande ljus och ett glas gott rödvin. Gå på massage. Skäm bort dig själv genom att gå ut och äta, gå på bio ensam (det är nyttigt att göra saker ensam, trivs man inte i sitt eget sällskap tror jag att uppbrotten från andra blir svårare eftersom man är rädd för ensamheten). Skratta mycket. Det är svårt när man är ledsen men umgås med positiva människor som ger dig annat att tänka på än allt de jobbiga. Bestäm ett datum för när sorgeperioden är över. Jag lät det ta fem dagar. Under dessa fem dagar ältade jag, sov så mycket som möjligt, grät osv. Men på den femte dagen bestämde jag att nu får det vara nog och bestämde mig för att ta hand om mig själv och satsa på saker som gör mig lycklig.  Det fungerade och jag kom över honom snabbare än jag någonsin trodde var möjligt. Livet är för kort för att gå omkring och vara ledsen och olycklig.

När något sådant här händer gör det såå ont, det känns som man aldrig kommer bli lycklig igen och det är svårt att ens andas, än mindre vara ute bland folk. Men oftast är det bäst det som sker. Man kanske inte kan se det när man är mitt uppe i det jobbiga men i efterhand förstår man att det finns en mening med allt och i ett större perspektiv var det bra att det gick som det gick. Man lärde sig något i alla fall och man får chansen att förverkliga sig själv.

När jag låg i skiljsmässa så var det min hund som gällde. Hon fick all min uppmärksamhet men samtidigt träffade jag en underbar man som jag idag bor sambo med. Så deppa hann jag inte göra:)

#11 åh så bra skrivet, kunde inte sagt det bättre själv

Verkligen jättebra råd till alla.

#13 Håller med om att #11 har skrivit väldigt bra!

Har själv separerat nyligen efter 12 års förhållande, men vi var överens så några ledsna miner för det har jag inte…

Sen så vet jag inte heller hur det är att vara singel igen, eftersom jag inte har fått tag i nån lgh än och därför bor inneboende hos min dotter och hennes familj.

Fast jag vill verkligen ha en egen lgh!

#13 och #14 Tack för berömmet! Erfarenheten gör en vis

#14 Låter väldigt jobbigt, var med om samma sak, fast jag bodde hos en kompis. Det är så svårt att få tag på en lägenhet, speciellt om man ine redan har ett förstahandskontrakt att byta med. Hålller tummarna för att det löser sig så snabbt och smidigt som möjligt för dig!

#15 Tack!