Lögner, svek och en ljus framtid?
Jag hoppas att ni kan hjälpa mig med goda råd, en uppläxning eller vad som helst för det jag nu tänkt ta itu med. Sedan tre år tillbaka har jag och min nuvarande sambo träffats. Från början enbart för en sexuell relation vilket sedan studsade tillbaka till en vänskaplig relation och för att sedan ett år tillbaka vara en förhållanderelation och samborelation. Jag vill också tillägga att det är tretton års åldersskillnad mellan oss, trots att det egentligen inte borde ha en så stor betydelse.
Det första halvåret i våran relation var tuff, men jag kände mig i vilket fall tillfreds med den. Min sambo hittade ständigt saker som han ville att jag skulle förbättra och vissa saker kan jag hålla med om var saker tvungna att göras något åt. Han har tidigare levt i liknande förhållande, dock var jag den första på fem år som han nu levde ihop med. Jag hade inte levt med någon tidigare och ej heller själv. Från mitt hem flyttade jag direkt in till min nuvarande sambo.
Under sommaren hittade vi en lägenhet som vi så småningom skulle komma att köpa (eller snarare min sambo då jag fortfarande studerar). Hela lägenheten skulle därtill renoveras och varenda vrå började vi stöka i. Renoveringen tog upp all tid under en och en halv månad och vi var på olika sätt delaktiga i den. Jag studerade under tiden och har dessutom en egen häst vilket min sambo var medveten om. Trots att jag försökte lägga ner den tid jag hade till övers på lägenheten kände min sambo att det inte räckte. Han uppfattade det inte som att jag var engagerad i våran relation överhuvudtaget.
Till hösten kom så det utlösande grälet vilket slutade i att jag åkte hem till mina föräldrar för att sova där över natten och vi fick tid på varsitt håll att tänka. Hastigt och lustigt beslutade vi oss dagen efter för att försöka igen. Jag försökte på alla sätt att ställa allt tillrätta, men vardagen rullade på och den fysiska närheten var borta sedan länge.
I går var det dags för ett nytt gräl. Besvikelserna radades upp, tårarna rann och det slutade med att vi blev sams och lovade att försöka den här gången. Nu hoppas jag att vi kan försöka ställa allt tillrätta och komma igång igen, den här hösten har varit otroligt tung och jag känner att vi bara blir olyckligare om det inte går vägen den här gången. Jag vet inte om det finns andra här ute som har gått igenom kriser likt denna och som kan komma med goda råd och tips på vad vi kan göra för att lappa ihop det här igen?
Hej Ryttarinnan ,, jag känner igen mig själv väldigt mycket i det du skrivet på båda fronter både hans och din sida.
Problemet med sånna här situationer är dock att de är väldigt indivudella i och med att vi alla är olika personer , vi känner på olika sätt och våra livssituationer är på så sätt väldigt olika trotts likheterna. Med det här vill jag poängtera att det jag skriver inte nödvändigtvis behöver stämma in på dig.
Av att dömma att du studerar fortfarande så är ålderskillnaden högst hos honom. dvs han är den äldre. Och ett litet problem vi finner där är att ni båda befinner er i två näsintill helt olika livsplan. Olika delar i livet. Kärleken har inget ansikte och ingen ålder dock vill jag tillägga. Bara att ni kanske vill olika saker i livet. Du sätter stor vikt vid stuiderna och vid din häst som helt enkelt är DIN lilla del av livet. Sammtidigt som du försöker vara delaktig i förhållandet och hjälpa till så mycket som möjligt.
Sen finns det även en annan sak. När 2 personer flyttar ihop med varandra så kan det verkligen ta ett rejält tag innan man lär sig leva i symbios. sen vet jag inte om ni smågrälar ofta,, men i mitt fall vart det så att det var mycket smågräl som hela tiden låg i luften. mycket stress från bådas sida som då och då slutade med ett rejält gräl. Kommunikationen är så EXTREMT viktig i sånna här situationer känner jag. Om ni vill få det att fungera så kan ni inte bara bestämma " den här gången ska vi få det att fungera" " det här är sista gången förlåt" ni måste sätta er ner och ta itu med det ordentligt och säga såhär ligger det till, jag mår dåligt av att vi bråkar jag vill få det att fungera men mina stuider kräver en stor tid och även min häst och det är VIKTIGT för mig.
Ni måste försöka stödja varandra på de bristande punkterna som leder till grälen. Eftersom han tidigare haft liknande förhållanden så har han vissa " krav " ,, vi killar skappar sånna här krav baserat på hur tidigare tjejer varit , oftast tar vi de positiva sakernaa och kräver att ens nya tjej ska vara likadan , men så fungerar det inte. sammtidigt som du inte har haft liknande förhållanden eller ens bott med någon annan förut på det sättet måste du klargöra för honom att det här är nytt för dig och det tar ett tag för dig att mogna in i det.
Att ni dagen efter ett gräl blir sams igen är det absolut sämsta ni kan göra. Det ger absolut ingen mening till grälet och och lämnar det olöst. Det är efter ett sånt här gräl som ni ska ta itu med det eller kanske ta lite tid ifrån varandra och fundera på varför ni grälade och varför det inte ska upprepas. Ett annat råd är att eftersom renoveringen tog upp så mycket tid och det intima har försvunnit i förhållandet så kanske ni borde ta en liten semester tillsammans, behöver inte vara utomlands. eller bestämma någon dag i veckan då ni har " myskväll " eller försök helt enkelt hitta på saker tillsammans hitta tillbaka till eran vänskap så hittar ni tillbaka till eran kärlek!
Peace and Love
Mvh Sean
Usch, renovering! Jag och min sambo håller också på att renovera hela vår lägenhet, mer av tvång än egen vilja då den är alldeles rökskadad då förra hyresgästen var storrökare.
Just en sådan påfrestning som det faktiskt är att renovera (man är trött efter jobbet, det tar lång tid., är tråkigt, man gör detta tillsammans - på gott och ont- och måste samarbeta och kanske umgås mer än man är van vid, offra fritid, känslan att den ene gör mer än den andre osv) gör tyvärr att många förhållanden spricker.
Det första vi gjorde var att bestämma oss för redan innan vi började med arbetet att det var viktigt för oss att starten i den nya lägenheten skulle bli så bra som möjligt och inte bråka det första vi gjorde. Så trots all oreda och att vi inte kunnat packa upp en enda kartong så renoverar vi bara när vi känner för det och när det känns kul att göra det. Vi bor i vardagsrummet tillsammans med alla flyttlådor och möbler staplade på varandra. Det får inte kännas som ett arbete för då är man irriterad redan innan man ens har börjat och det tar man ut på varandra, så är det bara.
Det andra vi gjorde var att boka in en resa till London i februari, som en morot men även en belöning och ett sätt att fira att vi lyckats göra detta tillsammans. Vi beräknar att renoveringsarbetet bör vara klart då.
Dina studier måste självklart få gå före renoveringen, det är att likställa med ett jobb fast man med studier även har arbete med sig hem efteråt. Det handlar om din framtid och han får inte vara så egoistisk att han kräver att du ska kompromissa med det. Om han inte kan vänta tills du inte har så mycket att göra får han helt enkelt acceptera bördan av att göra det mesta själv. Han har faktiskt ett val. Det behöver ju inte gå så snabbt. Låt renoveringen ta den tid det tar, det viktigaste är att det inte går ut över ert förhållande. För vad spelar en nyrenoverad fin lägenhet för roll om ni inte ens kommer leva tillsammans där? Å hur roligt är det att få en sådan start?
I övrigt håller jag med Sean, kommunikation är super viktigt i alla lägen i ett förhållande. Man måste vara ärlig och tala om hur det ligger till, men det är även så att man ibland måste kompromissa med vad man själv skulle velat och försöka hita ett sätt som passar båda. Man måste även ta pauser från renoveringen och bara göra mysiga saker tillsammans så att man håller gnistan uppe. Glöm inte det. Förhållanden kräver tid och man måste ge dem det.
Det är verkligen inte lätt med förhållanden, det går ofta upp och ner. Kämpa på, jag hoppas ni löser detta.
kram
Starta ny diskussion