Du skriver att natten han sov hos dig var en total mardröm, tänk då inte ens tanken att låta honom sova hos dig igen.

Nästa gång han skriver på msn så svara inte. Försök att ignorera honom. känns det dumt att inte svara alls så säg som han- säg att msn är segt!
Han är vad jag skulle kalla en energislukare. Han upptar alldeles för mycket av din tid trots att du inte ens träffar honom nu. Vill du gå runt och må dåligt över att du känner dig tvingad över att snacka med honom och fundera på hur/var/när du ska träffa honom? Gör dig av med honom. Säg att har träffat nån annan, säg vad som helst så att ni inte längre har någon kontakt.
Han verkar inte få dig att må bra. Den man vill vara tillsammans med vill man ju ha för att den personen får en att må bra!

Ehm ja en kille som byter tjej stup i ett är väl inget att ha? Han verkar ju ha svårt att binda sig.. Dessutom, en kille ska få dig att må bra, inte att må dåligt. Så gör som honom, säg att msn strular eller helt enkelt sanningen, att du inte fattar vad han vill.

Sök efter nån annan, finns fler fiskar i sjön=)

Hej, säg sanningen, att du inte vill vara med honom, det finns inget som sårar mer än massa undanflykter…. det vet du ju själv av egen erfarenhet… så sjunk inte till hans nivå och säg bara helt enkelt att du inte vill vara med honom…

Mvh Anders

Förstår inte varför du alls pratar med honom om natten var ett helvete.

Och jag blir lite skrämd över att du måste skaffa en kille så du kan skaffa barn.

Kärleken kommer när den kommer, oftast när man INTE letar.

En kille man vill skaffa barn med ska vara ett bra pappamaterial inte någon kille, vilken som helst, bara för att man vill ha barn…

Tack för era ord :D dem stärker =)

Och han är inget pappa matrial, eftersom han hela tiden är deppig och sånt.. Han är sjukskriven och dylikt..

Din magkänsla ropar ju högt  tydligt: "NEJ"

 Lita på den!

Om du känner starkt att du skulle vilja hitta nåt seriöset, så ta tag i uppgiften att hitta den absolut bästa möjliga!  Om du inte gillar krogen så kanske han finns på ditt jobb, har samma fritidsintresse som dig, är med i samma förening eller så hittar du honom på en seriös kontaktsajt?

Lite svårt och hitta någon på jobbet när jag inte har ett jobb :/

Och ja, endel av mig säger JA och endel av mig säger nej.. :S

Pappamaterialet kommer inte per automatik för att man inte är sjuk, eller tas bort bara för att man är det ^^ Jag vet av fantastiska föräldrar som är underbara partners trots psykisk sjukdom. Jag vet av massor av "friska" som inte är det. Leta kärleken, inte en pappa - det är ju ändå pappan du ska leva med, och klarar du inte det så kommer du knappast vilja ha barn med honom. Och hetsa inte fram barn, du har faktiskt flera år på dig!

Men bara för att jag skriver att jag vill ha barn så kommer det iaf inte komma efter tre månader..

Och jag känner oxå fantastiksa föräldrar..

och dessutom skulle jag heller inte kunna vara ihop med honom som det handlar om, natten han var här var en mardröm..

#0 Jobbigt sits jag tycker du ska följa hjärtat / magkänslan oftast den som är rätt för dig, oav vad folk sitter och skriver så tycker jag personligen att det är bra att få råd men man ska inte svälja allt för det kanske inte är bra för dig om du förstår vad jag menar :)

lycka till

#11, egentligen vet du ju vad du vill (eller inte vill). tror du egentligen inte att det är drömmen om det liv du vill ha med barn och hem och allt sånt som spökar, och att du kanske lurar dig själv lite. själv tycker jag inte att det är det minsta underligt att du vill alllt det här, själv är jag bara 23 och är superredo. bara för att man är ung betyder inte det att man lever för att festa, själv har jag flera vänner som redan är föräldrar och de är inte det minsta intresserade av att parta. jag lägger mångdubbelt helldre mina pengar på att renovera min och sambons lägenhet än på sprit, och mina lördagkvällar spenderas helst hemma på soffan under täcket, eller på en mysig middag med vännerna än på krogen. jag förstår dig fullkomligt! men hur mycket du än vill stadga dig och ha barn, är inte det alldra viktigaste att personen du gör det med är en person som du verkligen verkligen vill dela det med. jag menar, du och den här personen ska dela några av ditt livs kanske viktigaste och finaste ögonblick ihop. ni ska sova i samma säng i kanske resten av ditt liv, ni ska gå igenom kriser, vaknätter, skitdagar, gräl och allt som hör det till. vill du verkligen göra det med den här killen? vill du vakna med honom varje morgon och somna med honom varje kväll? eller funderar du bara på det för att du vill ha barn och han är tillgänglig? för i så fall kan du lika gärna dra ut på krogen och ha oskyddat sex med random kille och vänta på att bli gravid, typ samma sak :P och vill du vara fast med något du inte är säker på när det garanterat finns en kille där ute som gör dig pirrig och varm i magen varje gång du ska lägga dig istället :-)

#13 nej jag har inte denna kille som ett alternativ, men det jag funderar över hur jag ska kunna tala om att han och jag inte kan bli ihop. Varje gång han inte har fått ihop det med någon tjej så kommer han till mig. Han verkar hoppas på något. Men jag kan inte ge min kärlek som jag har till honom det skulle aldrig gå.

Och jag har inte funderat något över att vakna och somna med honom varje kväll vet inte exakt vart du har fått det ifrån, visst har jag skrivit att jag är förvirrad men jag skulle aldrig kunna vara ihop med denna kille.

Säg det då¨till honom. Om ni dessutom snackar över nätet är det ju ännu lättare för dig. Bara skriv det.

Så lätt är det inte, han är även min vän.. har känt honom en längre tid.

Om han är din vän är det ju ännu viktigare att du säger vad du tänker och inte ljuger för honom.

Jag ljuger inte för honom, han har frågat om vi kan träffas så som vi gjorde förut men jag sa att det nog inte kommer bli så.

Har läst allt som har skrivits. Är man ingen bra förälder om man är sjukskriven för ångest? Jag har träffat en underbar kille som jag vill ha barn med. Jag är sjukskriven sen 9 år tillbaks pga ångest. Då kan jag inte bli mamma pga detta? Tycker du resonerar dåligt. Säg sanningen till honom att det inte känns bra

Jag har inte sagt att man blir en dålig förälder, det jag menar är att jag skulle inte kunna vara ihop med honom pga många saker.

Han är för på, han fängslar mig i min egen säng, när jag säger hej till honom säger han knappt ett ljud. SÅ han är inte redo för att ha ett förhållande fast han är 28 snart.. Inte som han håller på iaf. Han verkar osäker på sig själv och jag vill ha en kille som vågar stå och prata med mina föräldrar. Jag vill inte ha en kille som gömmer sig för dem, vill att han ska kunna prata och skratta och ha roligt med mig och min familj. Min familj är väldigt viktig för mig och jag umgås med dem så mkt som möjligt, men han skulle inte kunna umgås med dem så som jag vill umgås med min familj med min kille.