Inte ett "riktigt" förhållande...?
Träffade mina närmaste 2 väninnor i helgen.
En av dem sa en sak som litegrann sårade mig.
Hon är gift med sin karl sedan snart 8 år, de har varit ihop i ca 10 år, förlovade sig, flyttade ihop och skaffade hus efter 6 månader.
Hon skulle skämta lite och sa skrattande: Ni (jag och min särbo) har ju inte varit ihop så länge!
Ett år, sa den andra väninnan snabbt. (Vi har hängt ihop i drygt 1 år, men vi bor inte ihop).
Väninna 1 kontrade med att: Egentligen har ni bara varit ihop några månader! Det förklarade hon med att: Jaa ni träffas ju bara kanske 1-2 dagar i veckan så i praktiken har ni bara varit tillsammans ett par månader. Jaa, jag och X (hennes man) förlovade oss ju efter bara 6 månader, så när ska dom (hon syftade på mig och min särbo igen) förlova sig då, kan man ju undra!
Om 10 år då, skämtade jag tillbaks.
Men efteråt fick jag lite sur smak i munnen.
Hur kan man mäta andra människors förhållande efter sitt eget? Har inte jag ett riktigt förhållande, bara för att vi valt att inte bo ihop, inte förlova oss och inte skaffa hus efter 6 månader?
Egentligen tycker jag det hon sa var både nedlåtande och förolämpande. Och det ska komma från henne, som är en av mina närmaste väninnor?
Jag vet att hon inte själv skulle vilja ha det som jag. Hon är den sorten som absolut vill ha sin karl i närheten hela tiden. Men hon är inte jag. Och jag vill faktiskt inte bo ihop med någon ännu.
Det känns sårande, ungefär som att jag inte har ett "riktigt" förhållande. Jag värderar mitt förhållande väldigt högt! Och jag älskar honom ju, himla mycket! Så mycket som en som jag, som varit så känsloförstoppad, kan älska någon. Jag älskar honom mycket mer än vad jag någonsin älskade min f d man.
Om jag hade träffat den här mannen för kanske 15 år sedan, hade jag nog velat att vi fick familj tillsammans.
"Ja, egentligen har ni ju bara varit ihop ett par månader".
Herrejävlar.
Jag ska hitta ett sätt att säga till henne vad han betyder för mig, och hur mycket det betyder för mig att ha den tillvaro jag har nu. Hon måste försöka förstå det.
Hur gammal är din väninna? 14? Oberoende ålder så tycker jag faktiskt 6 månader är väldigt kort tid. O att tjata på nån annan om förlovning/barn/giftemål whatever e ju bara löjligt! Man tar det i den takt som passar en själv tycker jag :)

Du kan säga åt henne att det är bättre att vara självständig kvinna, än ha sin make i närheten hela tiden
Jag tycker det är MYCKET bättre att vara självständig, än ha sin partner nära sig hela tiden.
Lat är ett så hårt ord. Kan vi inte kalla det motivationshandikappad?
Skrattar sämst som skrattar sist, för han har inte förstått skämtet
Ja men herregud! Alla måste väl inte ha samma inställningen till förhållanden och måste förlova etc.
Vad löjligt av henne att överhuvud taget kommentera det.

Hade ngt liknande problem med en av mina närmaste vänner. Hon har alltid varit singel (ofrivilligt) men nu träffat en kille som allt gått fort med. Plötsligt dömer hon mig! för att jag inte vill leva som hon gör sen några veckor tillbaka.
Vet precis hur det känns attbli trampad på den tån… Somliga vänner är så malliga över sina norm-förhållanden, att de av nån anledning måste se ner på mitt särboförhållande. Som om det vore en tävling? Försten till diamantbröllop i Villan med Vovven, Volvon och barnen vinner!!!
Lägg till att jag inte vill ha barn. Hur ofta får man inte höra "Men du förstååår inte, det är den största kärleken av alla!" av välmenande väninnor med småbarn. Jodå, jag förstår mycket väl hur hormonerna susar genom en nybliven mamma, det betyder inte att kärlekarna i MITT liv är sämre!
Att det ska vara så svårt att vara glad för en väns skull!? Hoppas du orkar påpeka för din väninna att det hon sa sårade dig, och hoppas att det bara var ett dåligt skämt från hennes sida…
Vänliga hälsningar
Cindy
Säg att ett svenskt medl äktenskap håller i åtta år så det är snart dags…
Du har ju provat att vara gift i många år.. så den erfarenheten saknas inte. -därmot har ju inte veninnan provat att välja vara särbo och har svårt kanske att förstå att det kan vara t o m bättre… i alla fall för dig.
Kanske sa hon inte så för att vara elak utan för att hon saknar förmågan att sätta sig in hur du känner och vill ha det. Och det är såklart tråkigt och lite dåligt om det är en nära veninna - att hon inte känner och förstår bättre. Om du vill förbättra eran relation kanske du ska berätta tydligt för henne om dina prioriteringr, dina erfarenheter av sambo/särbo, kanske betona också hur bra/viktig/riktig din relation är nu för dig så att hon förstår att den har "tyngd" och inte bara kan skämtas med hur som hälst.
Det med längden…. vad spelar det för roll? Inte det är väl heller nån tävling. man kan ju vara gift i 10 år och ha väldigt lite med varandra att göra, åka till jobbet, komma trött hem o slänga sig framför tvn eller åka på träning och sen godnatt…

Jag tänker lite spontant på värderingar.
Sen också kanske lite svartsjuka?
Ang. värderingar så känner hon nog att ett riktigt förhållande är volvo, villa vovve, och fort ska det gå!
Ang. svartsjukan tänker jag att alls kanske inte är en dans på rosor och ser att du har ett jättebra förhållande med din särbo, och måste därför hävda sig själv, genom att då stoltera med att hon har minsann ett riktigt förhållande..
Jag fick lite samma vibb som #8, svarstsjuka över att du har något som är i princip skräddarsytt efter dina behov. Kanske känner hon att hon skulle vilja ändra på lite småsaker i sitt eget förhållande, eller så är det avundsjukan över att ni är "nyträffade". För efter ett år tillsammans har man ju ofta kvar den där mysiga känslan som man har i början av ett förhållande, och den kan ju hon själv ha tappat?
Men jag håller med dig, det är sårande, hon minimerar ju dina känslor och din upplevelse av djupet i ditt förhållande och betydlesen av det för dig genom att påstå att det inte är "på riktigt".
Jag skulle inte vilja ha det så, jag är en såndär som vill ha killen i närheten mest hela tiden. Men alla är olika och det passar inte alla. Det är väl var och ens rättighet att få ha det på det sätt som passar en själv och ens partner bäst ändå?
Paulina

Oj!!
Vilka stora bokstäver jag lyckades fixa, haha!
Nåja, gäller att vara tydlig
Linnsam; haha ja det var inte dåligt ;)
Tack för alla era kommentarer! Det har varit värdefullt att läsa.
Självklart menar min kompis inte att vara elak, men hon är lite tanklös, eller ska vi säga aningens fyrkantig - hon förstår inte att andra kan vilja ha det kapitalt annorlunda än hon. Hon har många goda sidor som gör att jag valt att ha henne som en av mina närmaste.
Naturligtvis tänker jag inte försvara henne in absurdum, jag har inga skygglappar utan jag ser henne precis som hon är, egentligen en smula ängslig och konventionell.
Det smartaste jag kan göra är nog att berätta ärligt och uppriktigt för henne hur lycklig jag är, och hur väl det passar mig att ha det så här, så tror jag hon slappnar av lite.
Jag anar att det kan vara en maskerad omtanke också, hon tror att det hon har, borde vara något som andra eftersträvar också, och önskar mig det bästa. I sin fyrkantighet glömmer hon att det som hon betraktar som det bästa, inte nödvändigtvis är det bästa för ANDRA.
Sedan har ni, som antydde att hon kunde vara missnöjd med vissa saker i sitt eget förhållande, gissat rätt. Jag vet att det är minst två saker med hennes man som hon är ganska uppbragt över av och till.
Men det är nog bara att säga till om de här slags antydningarna kommer igen, så hon förstår att jag inte önskar mig något annat just nu.
Tack igen ni kloka och visa Kvinnor (män?) som svarat!
Jag känner igen det med nedlåtande….
Jag och min sambo (vi är 23 och 24 år) Har varit tillsammans i 8 år (i år) och förlovad 7 år. Det var inte föränh nu i Mars som vil flyttade ihop. Vi har fortfarande inte gift oss eller skaffat barn. Dock har dem flesta av mina vänner gift sig och/eller skaffat barn…t.o.m min lilla syster är gravid nu. Vi har haft det längsta förhållandet av våra vänner men gått långsammast fram.
Vi får ofta höra…E det inte dax att gifta sig snart? Eller…Hur känns det att lillsyrran får barn innan dig?
Det har faktist inte folk med att göra…man tar det i sin egen takt!
Min pojkvänn ville ha en stadig lön innan vi flyttade…df väntade.
Vi väntar med att gifta oss tills vi ser så allt går bra nu när vi har flyttat ihop.
Vi väntar med att skaffa barn till jag har ett jobb.
Alla har sina egna orsaker. Tycker att din vän inte är specielt mogen :S
#12 Det är alltid lika tråkigt när andra försöker tillämpa sina egna liv på andra. Man får nog bara försöka att ta det för den dumhet det faktiskt är
Själv har jag ett omvänt problem ibland när man diskuterar relationer med andra och det är min (enligt de andra) ringa erfarenhet.
-Du har ju bara haft en karl, kan jag få höra -Vad vet du om problem i en relation? osv.
För det första så har jag ingen lust att redogöra för de killar jag faktiskt har haft innan och för det andra så har jag ändå lyckats hålla ihop ett förhållande i 30 år och jag känner att morrhåren börjar växa
men det är oftast ingen idé att gå vidare i diskussionen tyvärr.
/Maria