Såpass mycket som kan fylla den tid man umgås tillsammans. Tillbringar man all ledig tid tillsammans bör man givetvis ha gemensamma intressen. Men är ni mer självständiga räcker det gott att dela några få.

Mitt ex och jag hade väldigt få gemensamma intressen, men då vi båda jobbade mer än heltid var det inget problem. Vi var nöjda med i princip bara varandras sällskap. Vi lyssnade dock mycket på varandras redogörelser för vad som hänt under dagen, och diskuterade varandras problem tillsammans. Så på nåt sätt var vi varandras intressen.

Så mycket som man känner att det passar en själv och ens partner ;)

Känner man att det är ett problem att man har för mycket/litet gemensamt så.. ja, då har man ett problem. Alla är ju olika och trivs med olika saker så man kan ju knappast sätta en gräns på ex 5 gemensamma intressen och minst en gemensam musik/film/mat-smak

Man måste nog inte ha gemensama intressen så som hobbies, däremot kan det ju vara bra att kunna hitta på olika saker gemensamt som båda gillar, ex matlagning, promenader, bio osv.

Däremot tror jag det är viktigt att man inte ger upp sina hobby, intresse bara för att vara två hela tiden. Lite egentid skadar aldrig.

Det jag och min sambo har gemensamt är våra djur och att umgås med varandra, i övrigt är vi intresserade av mer eller mindre olika saker och det fungerar hur bra som helst.

Jag och min sambo har inte så kt gemensamma intressen. Han gillar att spela spel som jag frågar en del om för att visa mig lite intresserad och han följer med mig till min ponny ibland. Ibland spelar vi, rider tsm och film gillar vi att kolla på, gå promenader, laga mat. Och självklart våra "barn", katterna då ;)

Min man och jag har inga gemensamma intressen. Vi är väldigt olika. men däremot vardagliga saker gör vi tillsammans som handlar, lagar mat, sköter trädgård och hus. Vi reser också ihop och då har vi himla trevligt.

Vi har ändå varit tillsammans i 30 år

Tycker det är lite intressant att höra hur andra fixat det.

Jag känner mig rätt vilse av att jag och min sambo inte har mer gemensamt än ett data spel och självklart våra barn. Djurena som vi har är i hans ögon bara mina, även fast vi tillsammans bestämt att vi ska ha dem. Djurena är mitt stora intresse och hans är allt som har med sport att göra.

#6 tycker det är så härligt att höra de som hållt ihop i flera år:) Känns som att det försvinner mer och mer:( men samhället ändras ju…

Jag tycker nog att man ska ha i alla fall några gemensamma intressen. Men det är jag det - på något vis känner jag väl att Vad ska jag prata med honom om? Ifall vi inte skulle dela ett enda intresse. Min särbo och jag är väääldigt olika på många punkter, men ändå finns det ett antal gemensamma intressen, vilket jag är glad för.

#8 Jag håller med dig till viss del. Det gäller vad man lägger in i ordet "intressen"

När jag tänker på oss här hemma så gillar jag korsord, han sudoku.

Vi har helt olika smak när det gäller filmer och litteratur.

Livsåskådning kanske vi börjar närma oss samma tanke efter 30 år

Vi gillar däremot att resa och uppleva saker tillsammans även om vi upplever på olika sätt.

Han är kreativ och rastlös. Jag är lat och slapp.

Men det fungerar ändå

Vi har olika intressen men änddå besläktade på något sätt. - så att vi kan prata med varandra om det vi gör eller tänker eller planerar göra.  Jag skulle ha väldigt svårt om han hade varit ätte sportintresserad och haft behov av att prata med mig om senaste fobollsmatchen eftersom jag är fullständigt ointresserad.

Men jag tror jag skulle kunna leva ihop med nån med helt olika intressen om bara han inte krävde en massa respons på nåt som för mig är tomt.  Om han respekterade det jag häll på med och jag respekterade hans.

Svårare skulle det vara med nån som inte har ungefärsamma grundläggande värderingar.

Jag har funderat lite pa gemensamma intressen ocksa pa det senaste iom att jag flyttar ihop med min pojkvan nu i dagarna. Vi har i princip inga gemensamma intressen, han ar helt uppslukad av musik och jag byter intresse allt efter som (mestadels kreativa handarbetsintressen eller politiska/samhallskritiska bocker och mina illrar). Ibland "krockar" vi. Han blir lite frustrerad nar jag inte kan/vill diskutera Jimi Hendrix liv och leverna och hans influenser i dagens musikindustri, och jag kan kanna mig lite ensam nar han inte kan/vill diskutera Processen av Kafka eller monsteruppbyggnad av amigurumis t.ex. Dock sa far ju jag utlopp for mitt diskussionsbehov genom iFokus t.ex., lite "varre" ar det for honom som bara har kompisar som bor langt bort att prata med over skype osv. Sa mestadels sa ar det nog han som ar frustrerad over att vi inte har gemensamma intressen faktiskt.

Dock har vi i princip samma livsaskadning, och vi diskuterar ofta "livets mysterier" osv. Saker vi gor tillsammans ar mest att titta pa tv, ga pa fester, spela lite tv-spel och sen vardagssysslorna da. Ibland onskar jag att vi hade nagot intresse gemensamt som vi kunde utova tillsammans da vardagen ibland blir lite langrandig nar man inte har sa mycket att variera sig med, men det duger bra sa har ocksa.

Edit: Fast nu kom jag ju pa att vi har ju gemensamma intressen, men bara ingen mojlighet att utova dem! Vi ar bada intresserade av bergsklattring, vandringar och andra "vildmarkssporter". Dock har vi knappt rad med mat for tillfallet, sa allt som kostar pengar far vanta, vilket verkligen ar synd!! Det hade verkligen varit underbart att gora nagot tillsammans som vi bada uppskattar och ar intresserade av.