Jag kan delvis känna igen mig i dina ord förutom att jag har en svägerska som jag räknar som nära också.

Jag har alltid känt mig mer bekväm med män och med pojkar. Min allra bästa barndoms/ungdomsvän var en kille.

Jag har egentligen aldrig haft några nära väninnor. Mitt nuvarande arbete är inte så kvinnodominerade som mina tidigare jobb (inom vården) och det tycker jag är skönt. Vi går ut några tjejer emellanåt på After Work men det är ofta jag hittar på något svepskäl för att låta bli.

Någon orsak till detta kan jag inte hitta däremot.

Mina närmsta är min man, son, bror och hand fru.

Till och med alla mina husdjur har haft manligt kön

Killar/män är mera raka i sitt sätt att vara. Mindre komplicerade än Kvinnor och helt enkelt lättare att förstå sig på. Kvinnor bara kacklar på och skvallrar. Har aldrig trivts med sådant

Åh, samma här! Mina två absolut närmsta vänner är män.
Jag har bra kvinnliga vänner också, men känner mig närmare männen.

Jag har en jättedålig dotterlig relation med min mor, även om vi kan prata, så det är mer på bekantskap och inte som mor/dotter.
Jag har en superbra relation till min pappa.
Han är min klippa och det finns inget jag inte skulle göra för honom.
Men för min mamma.. nje.. Känslan finns inte riktigt där.

Jag tror absolut det kan ha något att göra med saken.
En av mina bästa (manliga) vänner är otroligt lik min far..
så därav drar jag den slutsatsen, hehe.

Jag säger så att tjejer är jobbiga, krävande och för att inte tala om PMS . Vi kan vara riktigt dryga

Jag har både tjejer och kollar som närmsta.

Jag med, i alla fall tills runt 30- årsålder.   Senast 10 åren har det börjat jämna ut sig mer…

Jag har ocksa mycket lattare for man an Kvinnor i mina vanskapsrelationer, dock sa tror jag inte att det beror pa velighet och skvaller osv, for de tjejer jag umgatts/umgas med ar inte sa. Dock sa "klickar" jag helt enkelt inte med tjejer.

Nu är mina bästa vänner tjejer men egentligen klickar jag bättre med killar om man ser till vardagliga situationer där man möter nytt folk för första gången. Har alltid känt mig obekväm tillsammans med enbart tjejer, som om jag inte skulle passa in.

Kanner inte igen mig. Jag umgas inte med kacklande, skvallrande puckon - av endera konet.

Jag ar alltid lite forsiktig med killar som inte har ordentliga killkompisar och tjejer som inte har riktiga tjejkompisar. Det ar lite skumt, tycker jag. Finns kanske saker under ytan som kanske inte ar sa trevliga. Sist jag horde ett uttalande personligen fran en tjej om hur hon bara hade manliga vanner och inte tyckte det var trevligt att umgas med Kvinnor sa var det fran tjejen som utan att tveka prasslade med sin systers man och med sin gifte chef. Umm, inte konstigt att hon inte hade nagra tjejkompisar.

Ett extremt exempel, och ni ar sakert inte sadana pa detta forum men en hel del tjejer tanker som jag efter sadana erfarenheter. Men ibland spelar faktiskt bara slumpen in - av de manniskor man traffat och fatt chansen att bli riktigt god van med sa rakar de vara av endera konet. Darfor inget att dra nagra slutsatser om.

Dessutom sa snackar jag aldrig med mina tjejkompisar om PMS - vi pratar om kultur, politik, underhallning, resor, mat, vin, husdjur, relationer osv. Alla parter har ett ansvar att hoja nivan pa konversationen.

Jag loper heller inte amok pga PMS och det gor inte mina tjejkompisar heller. Vi har samma problem som killarna i var omgivning som vi diskuterar istallet - finanskrisen, skatterna, stress pa jobbet, bilar som inte funkar, partners som kanske ar lite aviga osv. Jag vet inte var alla dessa mogna Kvinnor finns som ar slavar under sina hormoner och gillar att snacka om det oavbrutet.

Fragan jag staller mig ar hur de som ej har Kvinnor som vanner staller sig till Kvinnor i arbetslivet? En kvinnlig chef som inte gillar Kvinnor gor mer skada for jamlikheten an en sur manlig chef. Det ar en av anledningarna till att det kanns lite svart att lite pa tjejer som tar avstand fran tjejer.

Förtydligande: Jag har ett antal tjejväninnor. Men jag pratade om mina ANHÖRIGA. De är samtliga av manligt kön.

Men det kan ju lika gärna bero på att jag råkar komma från en släkt där det är väldigt mycket män …

Killar är liite mer stabila och avslappnade :) Som i alla arter enligt mig XD

Tala for dig sjalv du - ar du instabil och spand sjalv?

Man kan inte generalisera halva jordens befolknng. Dessutom blir jag putt pa Kvinnor som pratar skit om Kvinnor som slakte. Inte nog med att det ar statistiskt omojligt att generalisera sa, det ar inte logiskt heller och dessutom ganska bitchigt. Raknar dessa Kvinnor in sig sjalva i denna instabila, hormonstinna, kacklande grupp eller ar det bara kritik mot andra kvinnor…???

#11 Jag räknar mig knappast till den stabila delen av jorden. Jag tycker De Kvinnor jag träffat som majoritet är jobbiga att ha att göra med i längden. Är jag inte fri att tycka det?

Sjalvklart kan du tycka vad du vill om de Kvinnor du traffar. Men om du generaliserar om manniskor du aldrig traffat bara pga av deras kon sa ar jag ocksa fri att tycka att du bitchar…precis som du anser att de andra tjejerna gor. Byt ut ordet Kvinnor i denna diskussion till muslimer/judar/afrikaner/finnar/sossar sa kanske det ljusnar….

#13 Håller mig till citatet, jag diskriminerar ingen, jag ogillar alla..

Sen får du tycka vad du vill om mig, det rör mig nämligen inte i ryggen