Låter väldigt mycket som mig och mitt ex för sådär 11-12 år sedan. 2 barn, djur, liten gård, bara kompisar och ingen fungerande städning.  Änddå ska jag inte påstå mig vara nån expert på situationen för vi slutade ju med att separera.  Men nån liten fundering kanske jag ändå bidra med.

Trötthet, omställningen det innbär att ha fått två barn och dessutom skaffat sig djur mm. Det är lätt att glömma bort kärlekensrelationen.  Man liksom utgår från att den finns där och ska "klara sig själv" men det gör den inte. Och ingen annan komme och påminner én om att inte glömma detta, inga påminnelsebrev i berevlådan om att man har glömt att vara lediga utan barn och bara "vara". barnen, djuren, husrenoveringen, städningen, arbetet mm däremot gör sig hela tiden påmind.

Så viktigt är att inte glömma att "fundamentet" för hela den gemensamma vardagen är eran relation och måste prioriteras. annars kan alltihopa rasa.

Om skemat är väldigt fullt, kanske några saker måste bort!  Man kan inte hinna allt man kanske skulle vilja!

Nu har ni tydligen redan jobbat med städproblmatiken hos rådgivare, annars är ett förslag att ni bestämmer er för att nån viss dag i veckan hjälps ni åt med all städning, andra dagar behöver man inte städa utan kan tänka att "det lugnt, det ser lite stökigt ut,men det behöver vi inte bry oss om nu, det ska vi ju ta tag i på söndag"

Är det möjligt med nån fast dag i veckan med barnvakt och att ni tar beslut om att det är tid för relationen och absolut inget annat då?

Såg en text på facebook jag gillade: Gräset blir grönare på andra sidan om du glömmer vattna hos dig. Det är också en aspekt. Om ni bara är vänner kommer förr eller senare nån av er att hitta en annan.

Vattna på eran sida!

,#1 Ja, så blir det ibland. Men nu är det så att vi försöker hålla glöden i förhållandet i liv, vi försöker göra saker tillsammans utan barna.

Städningen skulle vi bara göra vissa dagar så de är ju redan fixat så de är bara det att vi inte får fingrarna ur arslet och tar tag i det som behövs göras. Och när det blir för mycket disk bl.a så får jag nästan pankik av att de ser förjävligt ut…och det slutar ofta med att jag städat hela huset:) Brukar göra såna där dagar då ingen är hemma. men då har ju jag redan fixat allt…när han får sin städmani blir det bara golvet fixat+disk(det som går i maskinen)

Vi har nu ett projekt som gör tillsammans, det är att fixa till en gammal byrå.

Åh, den texten stämmer väldigt bra. Frågan är ju bara om man verkligen ska fortsätta vattna eller om det redan är för sent:(

Min bror brukar säga: "Man kan inte göra allt man älskar, men man kan älska allt man gör"

Vilket då skulle kunna betyda eller innebära om man tänker lite längre, att ni städar för varandra för att ni älskar varandra. Och för att det blir så fint när man har städat … *bara en tanke och en aspekt som jag tänkte på när jag läste om ert problem*

#3 jo, det är sant. Och det skulle nog kanske funka om man verkligen tänkte så.

Jag kanke låter skeptisk, men jag har liksom ingen tillit till att det ska funka:( Inte när det bara känns som att jag försöker men inte han.

#4 Han försöker säkert, men som jag ser det så försöker han inte på ett sätt så att du ser och känner det. Om du hade fått välja, på vilket sätt skulle du vilja att han försöker så att du ser och känner att han försöker?

Han kanske känner samma sak om dig, och hade han fått välja, på vilket sätt skulle han vilja att du försöker så att han ser och känner att du försöker?

#4 Så kan det mycket väl vara, och ja jag vill att han ska göra saker på ett visst sätt men har lärt mig att så funkar det inte. Han kommer alltid köra sitt race som det är nu…känns iaf så:( Jag vill ju att han ska plocka undan saker på bänkarna t.ex. men han säger att han inte vet vart de ska vara, även fast han innerst inne vet. Han säger att jag är så mycke bättre på det och då blir det mitt jobb. Jag begär inte att han ska göra hela huset som jag oftast gör, utan det kan räcka med ett rum.

Han kanske känner så, det vet jag ju inte. Han är ju dessutom svår att få att prata om saker med. Men han ser nog mer vad jag gör, då jag får för mig att städa så gör ju jag rubbet. och det syns verkligen att det är något gjort.

Som jag skrivit i första inlägget så har det hänt andra saker, de ligger som och gnager. Jag försöker verkligen att se framåt…men varje gång vi försöka fixa en lösning på något problem så funkar det bara ett tag sen går allt tillbaka igen.

Det är många saker som skulle behövas ett uppsving i våra liv, och vi är båda överens om sakerna. Men vi kommer ingen vart utan bara stampar på samma ställe. Han vill att vi ska försöak och tror vi ska få det bättre när vi kan köpa ett eget hus mm, men jag är skeptisk till om det verkligen kommer att funka. Det blev inte mycke bättre av att vi flytta till detta hus(vi hyr), vilket vi trodde innan.

Köper man ett eget hus får man en massa mer jobb på köpet!  Så om ni har svårt att hinna eller orka nu, låter det inte bra att köpa hus!

#7 Ja, visst är det så. Att äga ett hus är ju =jobb. Vilket jag vet eftersom jag bott i hus i stort sett hela mitt liv. Och vi gör det nu, men bara hyr så det är riktigt samma sak.

#6

*Om man inte är medveten om sitt beteende, så kan man inte göra något åt det.* Jag tycker det känns som att han är osäker överlag. Och det är svårt att berätta om sina känslor om man är osäker.

Skulle det funka att du säger till honom att det är okej för honom att lägga grejerna där han tror att dom ska vara? Eller att ni kommer överrens om var sakerna ska vara. Skulle han hjälpa till mer då?

För som du säger, det blir inte bättre bara för att man flyttar till något nytt. Utan förändringen måste ju ske i en själv. Det blir bara en geografisk flytt som man flyttar med problemen till.

Vad är det för ett uppsving du känner att du vill ha, mer än att han hjälper till att städa?

Även om man vill att saker och ting ska göras på ett visst sätt, så finns det ju alltid en väg till en kompromiss. Även om den vägen ibland kan vara väldigt lång.

#9 Nä, de är sant. Men jag har berättat för han om det och han är fullt medveten om vad jag vill/önskar att han skulle göra. Jag har iaf försökt prata med honom, men om det fastnar är en annan sak

Jag har berättat var jag brukar lägga sakerna, och är han osäker så får han lägga dem någon annanstans.

Uppsvinget jag menar är att vi ska få lusten att göra saker tillsammans, kunna fixa med saker här hemma utan att det ska bli sura miner, inte vara så irriterade och griniga på barna, att låta varandra ha egentid. Och att verkligen fungera som en familj, att vardagen ska fungera utan massa gnäll och sura miner.

Ja, vi måste försöka få till våra liv innan vi kan köpa ett hus. Annars står man ju där med ett hus ensam i värsta fall.

Just nu känner jag mig väldigt delad, för jag vill försöka få till vårat liv tillsammnans eftersom vi har barna. Den andra delen har gett upp hoppet och hade inte barna funnits hade jag gått min väg för länge sen!

#10

Jag blir lite nyfiken nu, och undrar hur det är med barnen.  Hjälper dom till att städa? Jag undrar för även om barnen är små så kan man ju göra en lek av städandet och då kanske din sambo hänger på.

För då blir du ju lekledaren i leken. Efter städleken så blir det belöning till alla. Tex att ni åker iväg ut och äter något gott. Men, belöningen förblir en hemlighet tills det är färdig städat. Eller så kan du säga någonstans mitt i leken att om vi skyndar på nu med att städa så ska vi åka ut och göra något kul.

#10  På ena sidan finns ju dom sämsta sakerna, det som funkar sämst och drar ner, på den andra sidan finns dom bästa sakerna som drar upp.  När du pratar om städningen är det nåt av det sämre du jobbar på att förbättra.  Vad är det bästa då?  Kan det uppväga? och kan det gödslas och växa och bli starkare?  Finns det kärlek mellan er?  andra gemensamma glädeämnen utöver barnen?  Gemensamma drömmar?

Om det gemensamma boendet är det som tär mest kanske ni kunde bli särbos? grannar?  Barnen ha nära till båda,men ni slippa ett gemensamt hem?

#11

Barna är små bara 3 och 1 år. De försöker hjälpa till så gott de kan, vill

Har testat den där leken men det bet inte det minsta på älsta, hon strunta totalt i att det skulle hända nå skoj efteråt. Så de har hamnat på hyllan. Men kan ju testa igen, skadar ju inte.

#12

Vi har typ inget gemensamt, barna, ett spel(men som jag knappt spelar längre)det bästa vet ja ärligt talet inte vad det är förutom barna då. De är ju det finaste.

Kärlek finns, men den börjar försvinna…för min del börjar det likna mer kompis kärlek tror jag.

Våran dröm är att bo på en gård, men det som skiljer där är att jag vill det för att djuren får det bättre. Djur är mitt stora intresse, de får mig att må bra. Medans han vill ha det så han kan ha fordon och grejer där, som jag förstått det. Och fler barn, men den drömmen är långt bort just nu.

#13 Om du jämnför kärleken då och nu, vad är det som skiljer sig då? Finns det en möjlighet att gå tillbaka och göra samma sak kärleksmässigt som ni gjorde mot varandra från början?

Har haft samma problem i mitt nuvarande förhållande. Mitt tips är att du minimerar problemen! Jag kan inte tvinga mig själv att hålla helt rent hemma när det är krångligt att städa. Det gäller att göra det lätt för sig själv.

Om det är disken som är jobbigast så släng ut hälften av alla tallrikar och bestick och investera i en diskmaskin. Då måste du diska oftare men det blir lättare eftersom det bara gäller att ställa in allt i maskinen och sätta på.

Skaffa fler förvaringsställen och släng saker som bara ligger och skräpar! En snygg låda eller ett fint skåp kan bli praktisk inredning. Saker som hör till badrummet kan få stå i badrummet, bara snygga till det lite.

Barnen kan hjälpa till med att plocka undan sina egna saker. Skaffa bra förvaring för deras leksaker och lär dem att allt ska plockas undan varje dag innan de går och lägger sig.

Införskaffa särskilda diskborstar så att du bara kan spreja lite diskmedel i handfaten, skrubba med diskborsten och sen bara skölja av. Klart!

Ha en tvättkorg för färgad tvätt och en för vit tvätt: Genast så slipper du sortera när det är dags att tvätta!

Gå barfota hemma: Det är bra för fötterna och du kommer att dammsuga oftare eftersom du känner allt under fötterna.

Hoppas du får användning av tipsen!

Stadning, pengar, otrohet, snarkning, varme i sovrummet - alla populara saker som par gralar om.

Prova att strukturera upp det som ni gor nu men kom overens om att gora en utvardering efter en viss period. Ge feedback till varandra om det som funkat bra eller mindre bra. En klok man sade en gang att han hatade att stada men hanvisste att hans fru behovde hjalp och att det var viktigt for honom att hon var lycklig. Naturligtvis for att han alskade henne men ocksa for att det blev inget hoppsansa! nar hon var sur. Happy Wife = Happy Life.

#14 Inna vi fick barn var det bra, vi älskade varandra mycket. det enda som inte var bra var att jag tyckte han satt vid datorn mycket, det kändes som att han älskade spelet mer än mig. Sen vart jag med barn och han gick med på att minska spelandet…men icke! Jag fick fixa det mesta hemma!
Från min sida tror jag aldrig vi kommer få den kärleken igen som var då.

#15 ja vi har beslutat nu att städa varje rum ordentligt och gå igenom vad vi verkligen behöver ha framme eller ihuvudtaget
Diskmaskin har vi redan, kanske vi bara har för mycket tallrikar
Det där med tvättkorg har vi redan tänkt på, kanske blir att köpa nu när vi ska till ikea imorgon.
Tack så hemskt mycke för tipsen, vem vet det kanske funkar!

#16 Det fick vi som tips hos familjerådgivingen så det är det vi kör med, så vissa saker har blivit bättre och vissa inte.
Klokt sagt, synd bara att inte alla tänker så.

#17 Okej jag förstår.  Och jag tror inte att han ändrar på sig så länge han inte innerst inne fattar vad det gör med ert liv tillsammans. Han är sån, förmodligen ser han förbi allt tråkigt till förmån för mer roliga grejer tex att spela. Där försvinner ju han in i en helt annan värld i alla fall. Och kan skärma av den verkligheten han är i.

Mitt förslag skulle då kunna vara att han ger sig själv spelförbud, och endast får spela som belöning när han har hjälpt till att städa. Låter kanske konstigt, men han kan inte göra någon förändring i sig själv om han inte anstränger sig genom att hitta andra vägar till en förändring.  

Har hört att beroende på hur stark en vana är så tar det mellan en vecka och två är att bryta en vana.

Hej!

Nu har jag inte orkat läsa hela tråden!

Men jag förstår att ni har hamnat i en ond cirkel?

Jag hade liknade problem med min man, men vi har otroligt mycket kärlek!

Det hjälpte inte att jag var sur eller tjatade om hushålls sysslorna blev bara irritetation av det. Så i stället gör jag så här:

Jag säger att nu behöver det dammsugas diskas vika tvätt och klippas gräs, det är fyra grejer! tex, vilka två grejer väljer du att göra? då får jag honom att tro att han själv väljer!

Sen är detså hos oss att han sköter tvätten även om det inte alltid görs så som jag vill ha det,,, så får jag svälja det! Jag lagar till 90% all mat.

Men jag lagar mer mat än vad han tvättar!

Så jag har den regeln att om jag har lagat maten skall han duka av och sätta in allt i diskmaskinen, om han inte gör det får han laga maten nästa dag!

och då måste han även ta hand om avdukningen som han inte tog tag i dagen innan. Jag har stålsatt mig och det funkar riktigt bra!

För det värsta man kan göra är ju att göra det för då blir det ju gjort,,, eller,, det blir inte bra nog, så jag gör det själv!

Glömde säga att vi har varit tillsammans i femton år och har tre barn och ialla fall hund och katt, vi jobbar båda heltid!

vill bara säga att det vi kommit en bit mot rätt håll igen. Vi har nu städat i vissa rum, då vi röjt undan sånt vi inte använder eller bara inte tycker om längre. Detta har vi gjort tillsammans, vilket jag tyckte var både roligt och skönt.
Vi skoja och hade oss, så just nu känns de bra och vi går mot rätt håll.

Jag hoppas bara att det kommer att hålla i sig.

Tack för svar iaf och bollningar. Det är otoligt skönt att kunna göra så ibland.

Jätteroligt att höra, lycka till

Ibland undrar jag varför vi tjejer måste uppfostra våra män. Gjorde inte deras mammor det?

Sara; finns nog precis lika många Kvinnor som behöver uppfostras av sina män, fast det märker vi inte av lika mycket, för männen klagar mindre