Jag gillar min för det mesta, han är snäll och trevlig, rolig och så.
men sen kan han agera himla konstigt i många situationer.
Han var "en av oss" innan, han har alltså inte alltid varit chef, utan en vanlig sketen gummiarbetare helt enkelt, och jag kan ibland känna att han kanske håller sin gamla avdelning lite bakom ryggen. men för det mesta gillar jag han…

Jag älskar mina chefer! Vi har en jättebra relation, vi gillar helt enkelt varandra. Vi har inga privata relationer utan rent yrkesmässiga, men som jag nämt i ett annat inlägg, jag bjuder mycket på mig själv och det gör även dom.

Tidigare var jag egen företagare, och gjorde tabben i början att ha för tajt relation med anställda. Man blev mer kompis än chef och det funkade inte i längden. Lite distans till varandra och lagom dos privatumgänge, då gick det bättre.

#1 Jag gillar min för det mesta, han är snäll och trevlig, rolig och så.
men sen kan han agera himla konstigt i många situationer.
Han var "en av oss" innan, han har alltså inte alltid varit chef,oj låter som min gamla chef..

Hmm… min chef… alltså, nu har jag ny chef. Fast han har varit min kollega i ett par år innan, så han känns inte som chef. Min fd chef som är chef över min chef, han är skitbra.

En bra chef ska vara auktoritär, drivande och visionär. Inte vara rädd för konflikter utan tar på sig ledartröjan utan att tveka. Men han ska vara bussig också, och se hur duktig jag är. Komma med en blomma när det varit mycket en period, eller en flaska vin. Bara för att. Och han ska också beordra en att gå hem, när klockan är halv tre en fredag eftermiddag. Nu tar vi helg, säger han. Sån var min ex-chef.

Min nuvarande chef gillar jag ju också skarpt, men vi träffas sällan, vi befinner oss inte lokalitetsmässigt på samma plats.

Jag hyser ingen stor respekt för en chef, bara för att han är en auktoritet, jag bemöter honom som jag bemöter mina arbetskamrater. Har jag några problem med något, räds jag inte för att ta upp det till diskussion. Han är som en kollega vilken som helst, med reservation för att jag inte är riktigt lika gemytligt öppen mot min chef som mot en nära kollega.

Alltså, jag personligen har väl kanske väldigt svårt för min chef. Jag tycker han är snål och girig och så sköter han inte löneutbetalningarna som han ska heller.

Allt detta gör att jag har ju föga respekt för honom som person, men visst högaktar jag honom för sitt kunnande och sitt arbete. Det tråkiga är ju att detta går ut över mej som privatperson och min familj.

Summan måste ju ändå bli att jag tar en hård förhandling med mej själv och helt enkelt kräver att jag ska betala ut lön åtminstonde en gång in månaden va!!

Jag och min chef har mer ett kompis förhållande typ. Visst han talar om vad som behövs bli gjort, men han domderar eller basunerar inte ut det.. han ber mej helt enkelt som en kompis hade gjort… Nu är det ju så att vi kände till varandra lite granna innan jag började jobba hos honom… och det kanske la ribban på den nivån den är på idag….. Men summan av kardemumman, är att jag är jättenöjd med vår relation, och att det funkar jättebra för oss, ur perspektiv chef - anställd.

Jag gillar mina nuvarande chefer.

Min närmsta chef kan vara ganska luddig och otydlig. Det har hänt att jag bett honom att tala klartext, så jag begriper vad han menar. Men han är lätt att ha att göra med, så det fungerar bra.

Den andra chefen är raka motsatsen, klara besked som inte kan missförstås.

På mitt förra arbete hade vi en riktig falsk/elak människa som chef/ägare. Man förstod varför det var hög personalomsättning och många förlorade kunder.

I augusti ska jag börja ett nytt jobb, om min kompis sedan 20 år blir då min chef.

Nu har jag jobbat där lite grann tidigare också, men det blir lite speciellt det där, när man blandar kompisrelationer och jobbrelationer. För min del har jag inga problem att skilja på privatliv och arbetsliv, och vi kan umgås utan att diskutera jobb överhuvud taget, men det är inte alltid det fungerar…

Det ska bli väldigt intressant att se hur det kommer att gå!