Han brukar erbjuda sig att bjuda med mig numera, men det beror på vad det gäller. Gäller det t ex en resa till utlandet, reser han med sina kompisar i stället. Gäller det snarare en middag ute på restaurang, brukar han betala även för mig. Men stannar hemma - nej, det gör han inte.

Restaurang har man ju råd med även om man går på Soc, gäller bara att prioritera rätt.

När det gäller resor blir det ju svårt att bjuda med den som inte har råd såvida man inte har väldigt mycket pengar. Då får man nog åka utan sin partner.

Men vill man verkligen resa, då kan man spara pengar ett år. En restresa kostar inte mycket.

Vi har gemensam ekonomi så har inte de problemen..

Innen vi skaffade det så tyckte han att det var självklart att han skulle bjuda om vi var ute o käka middag, bio eller ute på krogen.. Åkte vi på resa så betalde var och en för resan sen la vi lika mycket till semesterpengar att ha på resmålet och dom betalde vi gemensamt med.. typ middagar, suvernier, etc..

#2 Jag både håller med och inte håller med, vad gäller restaurangbesöken.

För att jag skall ha råd att själv betala mina restaurangbesök, måste jag lägga mig på den standard som min pojkvän refererar till som "random lunchrestaurangmåltid". D v s inget ställe han önskar gå och äta en finare helgmiddag på, då den inte utmärker sig från han vardagsluncher (han äter både lunch och middag på restaurang dagligen). Att punga ut omkring 500 kr för en middag, är inget jag kan ta mig råd till.

Vi har haft gemensam ekonomi sedan vi träffades.

Vi har t.om gemensamt lönekonto

#4 Ja, jag går ju aldrig ut och äter middag för 500kr per man. Har man snål ekonomi lever man ju efter den, såvida man inte har en snäll partner med pengar :)
Jag hade inte tackat nej till en dyr middag. Men har några favorit restauranger som jag alltid går till med supergod mat.

Vi har alltid hjälpt varandra men så har vi heller inte haft extremt olika inkomst under längre perioder.

Jag betalar nog om jag har pengar men inte han. Fast det beror ju lite på varför han inte har råd. Har han prioriterat fel och köpt skit för sina pengar så kanske jag inte betalar.

Vi har bada jattedaligt med pengar, men som tur ar sa brukar det ga i perioder sa att nar jag har 0kr sa har han nagon hundralapp mer, och nar han inte har nagot, sa har jag lite mer. Sa vi brukar helt enkelt bjuda varandra nar vi har rad. Annars sa gar vi ibland ut pa fest separat, men det ar inte pga pengar utan pga vilja.

Ang. resor t.ex. sa har vi inte varit ivag an, men nar han kom och halsade pa mina foraldrar med mig sa betalade han sin biljett och jag min (da vi akte pa olika dagar och de darfor kostade olika), och utover det sa delade vi pa alla utgifter. En storre resa har vi planerat nan gang, och da sparar vi i en gemensam pott. Ar det sa att nagon av oss har markant mera pengar sa ar det naturligt att den betalar lite mer och fler saker sa att det jamnar ut sig till samma summa for oss bada i "underhallningspengar".

En fråga till er som har gemensam ekonomi:

Jag undrar om det inte lätt blir konflikter om man är väldigt olika? Den ena kanske vill köpa en del saker som den andra tycker är fruktansvärt onödiga.

Jag har alltid haft delad ekonomi i mina förhållanden och tycker det är perfekt. Jag är sparsam och har ofta varit med killar som vill köpa en massa onödiga (i mina ögon) teknikprylar.

Skulle vi haft ett gemensamt lönekonto (som jag läste någon i tråden som hade) skulle jag ju tycka att han gjorde av med mina pengar om han vill köpa en ny mobil för 5000 spänn när jag tycker det duger gott med hans gamla. Nu kan han istället köpa för sin lön utan att  jag behöver bli irriterad och jag kan spara mina pengar. Ni som har gemensamt lönekonto, hur kommer ni öerens om den ena vill köpa dyra nöjesprylar och den andra spara?

Räkningar hjälps vi förstås åt med. Den som tjänar mest betalar lite mer till räkningar och mat

#10 I vårat fall är det inga problem. Vi har helt enkelt inte pengar över till dyra nöjesgrejer så edt löser sig den vägen=)

Vi är särbos men även om vi var sambo så föredrar jag delad ekonomi.

Har den ena sämre ekonomi så brukar den andre bjuda eller betala mer. Vi går oftast ut tillsammans och för att kunna göra det så krävs det ibland. Är bägge väldigt avslappnade vad gäller pengar, skulle aldrig falla nån av oss in att "låna" den andre till sånt, att ta hänsyn till den andres ekonomi är helt naturligt för oss.

Men vill nån av oss gå ut på egen hand med vänner så är det inga som helst problem! Ensamtid/kompistid är viktigt.

#10 Under våra 30 år tillsammans så har vi haft väldigt olika inkomster och det har växlat mellan vem som tjänat mest.

Men eftersom vi har valt att dela liv, hem, skaffat barn, så har det bara fallit sig naturligt att dela även pengarna. Vi har nog aldrig pratat i termer om mina pengar och dina pengar.

Har min man kostat på sig något större så är det kanske min tur nästa gång och även om han köper prylar flera månader i rad "Vem bryr sig?"

Bara pengarna räcker till det basala.

Däremot så är det ingen av oss som impulsköper något större utan att tala om för den andre och det är ju en förutsättning när man delar konto så det inte plötsligt är tomt  på pengar

Vi har både gemensamma pengar och egna pengar.  Slår ihop inkomsterna varje månad, betalar gemensamma kostnader och sätter in pengar på gemensamt hushållskonto för månaden. Resten delar vi lika till var sitt privatkonto.  Vi får altså lika mycket privatpengar var oavsett om vi tjänat olika mycket.  Jag tycker det är bra att ha egna pengar. Har svårt att känna mig fri att köpa det jag vill annars utan att fundera på om han nu skulle tycka det var en bra sak att köpa. Dessutom har vi det lite assymestriskt i o med att jag hade två barn innan som mannen inte är pappa till. Jag ville inte att min nya man skulle ha nåt att säga till om ifall mina barn skulle ha si eller så dyr vinterjacka t.ex, det har inte han med o göra.  Och jag vill förstås att han har samma frihet.  Men jag tycker som bombleboo att när man delar allt annat - är "livskamrater" då delar man på allt som är, även pengar, det känns rätt för mig (och oss). Och jag tycker vårat sätt är en variant av att dela på pengarna i o med att vi får lika mycket privatpengar.

Vi har aldrig haft några problem eller bråkat om pengar.. Han tjänar dubbelt så mycket som mig.. har både hästar och hund.. så går ju en del pengar till det.. Om någon av oss ska köpa någon ''större'' sak så diskuterar vi det innan..

Alla har råd om man verkligen vill, (anser jag) - det gäller att prioritera. Min kille har pengar, men han vill ogärna spendera pengar på ex. biobesök lite då och då, kläder, dyra restauranger eller typ spa (som jag så gärna vill haha) och resor. Han spenderar hellre pengar på sitt stora intresse - bilar - verkstaden. Men också smått och gott som käk på Max, pizzerian, godis, chips och hyra film.

En till sak som han ogärna spenderar pengar på men som jag själv gärna kan göra lite då och då är dricka, till fester. Då brukar jag gå utan honom och festa för han vill inte heller låna pengar :P Så då skiter jag i honom det är han som väljer vad han gör med sina pengar ;) Han har pengar men om han ex. slänger ut 200-300kr för något han anser lite "onödigt" kanske han inte har råd med ex. en ny skotermatta som han så gärna vill ha eller ja vad som helst. Men ibland går han med på det och kastar ut ett par hundra för att hänga med på en fest. :)

Kan dock tillägga att när min kille skaffat körkort (han håller på typ) kommer han antagligen "inte ha råd" med soppapengar för att vi ska kunna åka någonstans vilket vi säkert kommer få snåla rejält med. Men då kommer jag själv vara med och lägga till några hundra någongång ibland för att vi ska kunna åka iväg nånstans ibland ;)

#16 "Alla har råd om man verkligen vill", skriver du. - Nej, alla har verkligen inte råd. De flesta, men absolut inte alla.

#16 Nej alla har inte råd.  Det beror ju också på till vad!  En biobiljet i månaden har dom flesta, men är det middagar för 500 kr eller resor då finns det många som inte har råd.

Angående det där med att ha råd så har jag bara en sak att säga; Prioritera mera.

Frågan är inte om man har råd att göra det man vill på sekunden, utan att kunna göra det man vill inom en snar framtid. Man kan inte sitta och slösa bort hundratals kronor på onödiga saker som tex godis och cigg och sedan säga "jag har inte råd". Sluta ät godis och rök så kommer du kanske någon gång att ha råd ;)

Nu säger jag inte att alla gör såhär, men bra många. Vi kan ta min syster tex, för att visa hur jag menar.

Hon röker och äter stora mängder godis. Alla kan ju gissa att det kostar en hel del i månaden. Men att köpa saker hon behöver har hon aldrig råd med. Eller att åka och hälsa på sin syster, men hon kan göra resor till kompisar som bor längre bort än jag.

Så det mesta handlar om prioritering och pengasparande, tro mig, jag vet! lever på ca 3000 kr i månaden.

Min sambo brukar oftast bjuda mig när vi ska göra något, då vi är i princip fastväxta i varanndra. Jag hoppas jag får ett jobb så jag kan bjuda tillbaka någon gång.

Ang. "alla har rad": Jag ar en san som INTE har rad om jag inte ovantat far pengar fran t.ex. mina foraldrar eller om pojkvannen star for all mat en manad om han har ovanligt mycket pengar t.ex.

Efter att jag har betalt hyra och skatt (de ar de enda fasta utgifterna jag har. Har inte rad med internet utan snyltar pa pojkvannens, har inte telefonabonemang utan fyller pa kortet nar jag har nagon hundring over osv) sa har jag 400-500kr i manaden over.

Maten lyckas vi for det mesta fa ihop till genom att anvanda min dricks, och sen lagger han lika mycket sjalv. Da har vi oftast pengar till 7 middagar och 3-4 luncher/vecka. Jag ater inte frukost eller lunch om jag inte ar ledig, och han ater grot.

Dock sa har det varit valdigt segt pa jobbet pa sistone och jag jobbar oftare med min kollega vilket gor att vi delar dricksen, sa min dricks har legat valdigt lagt, och min pojkvan har inga pengar heller, vilket har resulterat i att jag fatt ta av mina "egna" pengar. Med summan av att denna manaden hade jag hela 50kr till att "gora nagot for". Och jag skulle vilja se den manniska som lyckas festa, ga pa middag eller bio for de pengarna…

Visserligen sa har jag ofta lite mer over i manaden an vad jag hade denna, men da brukar jag forsoka kopa saker jag behover istallet, som t.ex. nya klader, material till mina virkprojekt och mat till illrarna.

Musiken; har dom inget som socialen i England?
För du lever ju då under existensminimum.

Jag har i mina senaste förhållanden varit den "rikaste" parten, det vanligaste är ju det omvända. För mig är det ganska självklart att bjuda min särbo på grejer som han kanske inte har råd med, om jag absolut vill att han följer med på saker eller om det är något vi verkligen vill göra bägge två.

Men jag skulle vilja säga att det nog inte går att hitta en standardiserad mall för hur man "ska" göra, det där får parterna i en relation själva göra upp om. Sedan finns det ju de som är snåla och aldrig vill bekosta något för sin partner om den råkar vara fattig, en sådan person kan man ju vara utan.

#21 Joda, och jag fick lite extra pengar forra manaden (£7.65/manad for council taxen och sen £33.67/manad i housing benefit, vilket gav mig ca 430kr extra i manaden), men da min lon andras varje manad sa andras ocksa mitt bidrag, och darfor ligger jag pa lagsta mojliga nu for att jag nan gang ibland far mer i lon an vad jag brukar.

I nuläget har jag mer pengar än min pojkvän. Jag jobbar och han pluggar. Jag brukar köpa med mig gottgott och bjuda honom på saker.
Men han är sådan så han vill gärna bjuda mig när vi går ut och äter eller fikar. Han tycker det känns konstigt att det ska vara tvärt om. Så då brukar han bjuda mig.

Låna/bjuda om det gäller restaurangbesök/utekväll eller så. Gäller det resa så spar vi det tills båda har råd :)

Svart att forsta om man nu ar ihop och delar allt annat och sager att man alskar varandra och sedan inte vilja dela lite pa pengarna sa att bada kan ha kul? Det vore inget kul for mig att ga pa gourmet-restauramg och fira om inte min alskade kunde vara med. Jag kanske har pengar nu men livet kan ga upp och ned som bekant.

En varningssignal i en relation - snalhet ar en av de varsta egenskaper jag vet. Det brukar inte sluta med bara pengar utan ocksa smitta av sig pa andra delar av relationen. Vagran att kompriomissa, avsaknad av omhetsbetygelser t ex.