Det blir väl båda eftersom min kärlek även är min bästa vän ;)

Nej, en jämn balans mellan båda tror jag är den vinnande kombinationen :)

Jag kan inte välja det ena eller det andra.

Ser inte att det finns behov av att välja, det ena uteslutar inte det andra.

#1 Jag säger likadant. Min man är min älskade och min bästa vän så jag kan inte välja.

#1,4 Är det inte era män då eller?

#2,3 Om ni fick välja mellan att gå ut med era vänner eller stanna hemma med er älskade, vad väljer ni?

#5 Förstår inte frågan

#6 Min pojkvän är min bästa vän och enda gnista i livet just nu, och därför är jag hellre med honom än andra om jag säger så :)

Ni säger att eran man är eran vän och kärlek, är det inte honom ni prioriterar först då ? :) Både vän och kille

Då fattar jag Jo, då är svaret min man.

#7 Jo, nog är väl han kanske högsta prioritet. Men jag kan ju varken säga jag prioriterar kärlek eller vänskap när det är en o samma person ;)

#9 Kanske det :) Men mer, din man eller dina vänner som du icke har ett förhållande med

#10 Som jag skrev tidigare så är en balans mellan båda bästa lösningen :) Ibland är även min man med när jag träffar vänner då vi har måga gemensamma vänner.

#11 Skönt

Här åker den som tvingar mig välja oberoende av vem det är. Tvingar man någon att välja är man varken en bra vän eller pojk/flickvän.

När mamma och pappa bråkade, tvingade pappa indirekt barnen att välja, både jag och mina 4 syskon sa ajöss pappa, med öppning att han var välkommen tillbaka när han vuxit upp (vilket han inte gjort :-()

Pojkvännen pritoriterade sin mamma före mig (mamman var till och med svartsjuk för att jag tog hennes "pojke" ifrån henne, "pojken" var 33 år gammal) ajöss pojkvän.

Enligt mig är pojk/flickvän ens familj (när man är vuxen och sambo), då tycker jag att sambon ska komma först.

Man kan vara vän med någon som inte tycker om ens partner och tvärtom bara de som inte tycker om varandra sköter det snyggt, LIKSOM den som är gemensam

Hoppas ni fattade mitt pladder :-P

#5 Det beror helt på vad jag känner för för tillfället.
Jag väljer ju inte alltid att sitta hemma med killen, precis som jag inte alltid väljer att träffa vännerna.

Jag kan nog heller inte välja vilket som är viktigast. Båda är lika viktiga.

Ibland går jag ut med mina vänner, ibland går jag ut med min pojkvän och ibland stannar jag hemma med min pojkvän eller så kommer mina vänner hit och vi umgås allihop.

JAg älskar min pojkvän men honom har jag varit med i tre år, mina närmsta vänner har jag varit mkt mkt nära i över 20 år. Dessa vänner är en stor del av mitt liv och har även en väldigt stor bit av mitt hjärta, de är min familj. Jag skulle aldrig varit den jag är utan dem och en framtid utan dem är helt otänkbar.

Om min sambo hade tvingat mig välja hade jag valt bort honom, men inte för att mina vänner skulle betyda mer, utan för att ingen får bestämma vem jag ska umgås med. Om mina vänner hade tvingat mig välja bort min sambo hade jag avslutat min vänskap med dem.

När jag och min sambo gick på vår första dejt kom detta upp till samtal då jag och min första kärlek (vi avslutade vårt förhållande för 10 år sedan och har varit bästa vänner sedan dess, har känt varandra i snart 15 år) är väldigt nära, som syskon. Många människor har åsikter om vår vänskap eftersom det tydligen är ovanligt dels att man kan vara vän med ett ex, men även att ha en sådan stark vänskap som vi har. Han är som sagt som ett syskon, firar alla högtider med oss och har samma relation med övriga i min familj. Därför ville jag vara tydlig från början med att han inte har någon anledning att vara svartsjuk men detta är min vän och jag kommer aldrig att sluta umgås med honom för någon så om han känner att det är ett problem så kan vi inte vara tillsammans.

Som tur är tyckte han inte att det var ett problem och nu har vi varit ihop i mer än tre år.

Mina vänner är inte konkurrenter till min pojkvän eller tvätrom så det finns ingen anledning till varför man inte kan ha bådeoch.

Går inte att leva utan det enda eller det andra..

Kan inte välja!
Behöver båda, kärlek är också vänskap :)
Jag försöker hinna med både pojkvän och vänner så jag prioriterar båda lika mkt ^^,

Vägrar välja, avstår hellre båda ^^

Samtidigt har jag svårt att särskilja dem riktigt. Det finns en massiv portion vänskap i min kärlek till killen, och det finns en enorm kärlek i min vänskap till mina vänner. För mig går de hand i hand, bara ett sätt att skilja det man känner för olika människor då kärlek oftast anses vara reserverat för en partner och vänskap för sådana man umgås med.

Och om jag har valet mellan mina vänner eller min kille en kväll så kan jag välja olika, det beror ju helt på omständigheterna. Kanske har jag inte träffat vännerna på länge? Kanske har jag just då ett behov av att umgås extra med killen? Jag värderar båda, prioriterar båda men förhållandet emellan behöver inte vara 50/50, det kan variera över tid så som det passar mig.

Jag skulle prioritera vänskapen.

Säger vänskap, för det kan leda till kärlek ;) Men om inte kärleken finns så består vänskapen ändå. Klart att det finns ett visst mått av kärlek i vänskap.

Jag säger kärleken. ingen förstår mig bättre än den person jag har ett färhållande med. på något sätt kan jag känna att jag har rätt att vara den jag är utan att skämmas.

Tillhör den lyckliga skaran som anser att min kärlek även är min bästa vän. Ingen orsak att välja alltså.

Tyvärr har jag så låg energi att jag har svårt att aktivt hålla nära vänskaper vid liv. Det finns några i personer i mitt liv där det inte spelar roll hur mycket tid som förflutit mellan våra möten, och de är också mina bästa vänner bortsett från min man.

Jag är bästa vän med min kärlek, så min pojkvän vinner absolut, om någon. Men oftast kombinerar och varierar jag utan problem. :-) Man måste vårda om bådadera.

Min man är min bästa vän och kärlek så där behöver jag inte välja.