men för tuslingens! du är ju bara 19!! Var glad för att det inte är tvärt om- du, man och barn och hus och hela kittet. Nu har du ju massor år på dig att vara kräsen och hitta den som du vill ha och som väldigt gärna vill ha dig!

Vet att det kan kännas pissigt och ensamt att va singel- men som sagt- du är ju bara 19- glöm inte det!!!!

blir 20 i sept

*klappar dig på kinden och tar bort förbannelsen*

Elak människa som lagt den, men nu är den borta.

Vet själv hur det kan vara att sitta i singelträsket då jag gjorde det i drygt 6 år innan jag träffade mitt ex. I slutet tror jag det blev en självuppfyllande profetia "jaja, hon verkar intressant… men ingen annan har det funkat med så det funkar nog inte med henne heller".

Jag vet hur lätt det är att börja leta, när man saknar. Men tror att det viktigaste är att faktiskt inte "leta", utan ta den som den kommer. För det finns en för alla, det är jag säker på.

Vi skall bara hitta vår, du och jag.

kram på dig!

Hatar orden "ta det som det kommer"

Ja, det är mitt tips i alla fall. Men, sorry om det inte hjälper.

Pandiz, du är bara snart 20 år gammal. Tyvärr kan det ta långt mycket längre tid innan du finner kärleken. Eller så gör du det imorgon.Det vet man aldrig och det finns inget som kan säga ngt annat till dig, även om du vill höra ngt annat än det vi skriver.

Ni är inte ensamma. Här sitter en likadan till! Jag letar inte men när jag råkar på någon som intresserar mig och vise versa så utfaller det efter en kortare tid till nada. Ibland har jag inte ens hunnit träffa personen IRL ens….innan det blir stop!

Är för trött just nu för att utveckla vidare,men en singel-kram ska ni få bägge 2…Kram..kram…

Jag vet att jag har hela livet framför mig, och att det inte är nån bråska men jag vill inte vara singel längre.

#7 tack så mkt =)

….? men killen på msn som du snackat med i 6 år, kan inte det bli något? Prova ta en fika IRL (i verkligheten)  och se om det finns vibbar? Lycka till med kärleken iaf.

har samma sak. visserligen varit singel i ett år hittils bara. men är himla sugen på att inte vara ensam längre… fyller 20 i augusti. o har hela livet på mig ;) men kan ju vilja dela det livet jag har nu med någon oxå. ok om det tar slut efter ett år. gör inte mig något. ett bra år då.

lycka till för dig

#10 Asså han bor i sthlm och jag i Örebro..  Och jag letar inte efter något distansförhållande. vill ju ha min kille nära så jag kan åka till honom om jag känner för det och så…

 #11 nää det är just detta som jag försöker säga men har inte vetat hur jag ska säga.

#12 okej

Söker man febrilt så hittar man ofta ej… inte heller om man har massa konstiga krav redan innan. Jag har en kompis som varit singel i evighet. Hon kan dock bara tänka sig att vara med killar som är över 180, rakade med muskliga kroppar och tatueringar… är det så då får man vara ensam. Om man bor på olika ställen kanska man kan lösa det om man vill vara med varandra. Man flyttar exempelvis.

Tyvärr får du nog bita i det sura äpplet och "ta det som det kommer". Du kan inte tvinga fram känslor hos dig själv eller hos någon annan.

Oj, det är ett jobbigt singelträsk att kravla runt i när man inte vill. Men jag tror inte heller att det går att tvinga fram nånting. För då blir det nog bara pannkaka av allt.

Min brorsa var singel himla länge…. sen rätt som det var så stod hon med stort H där och öppnade en dörr i hans hjärta. De har hus, barn och är gifta nu. Det tog honom nästan 30 år att finna sin stora kärlek…. så det finns tid än för dig också Pandiz.

Det är nog bra att det tar lite tid så man inte rusar åstad med första bästa..Har man inte haft någon innan man fyllt 35 ..då har man nog ett problem..

#17 Eller så har man haft många innan 35, som varit svin. Då tycker jag man har ett problem.

#18 Klok som en bok!

#19 Beror faktiskt på vilken bok du syftar på ;)

#20 Ja med tanke på din "jellyfish" så kan vi ju stryka kokbok iaf :P

hahaha ;) Du, man ska aldrig säga aldrig. Det kanske är en delikatess ;)

Jag har ju drömmar jag vill uppfylla helst innan jag är 23-25 jue =/

Tycker inte du ska ha någon press på dig. Varför måste du ha någon till du är 23 år för? Varför inte ta det i den takten de går och lära dig må bra på det viset. Du kommer säkerligen få allt de du vill vart efter, men vissa saker tar lite tid. Varför skynda på livet när man ändå har så lite tid att utforska på.

Jag är 21 år och vart singel nu i 1 år, visserligen mindre än dig. Men jag är ett år äldre:P Och jag är luugn. Tänker verkligen inte skynda på mig ett förhållande efter vad jag var med om sist. Utan de får som sagt ta den tid de tar. När jag är redo så kommer jag säkert vara mottaglig för kärleken och hitta den där jag minst annar det.

Så slappna av och ta det lungt med livet.

Jag gillar en kille redan, han är lite svår..

satsa påhonomdå

Jag har försökt!

Jag träffade min första riktiga pojkvän när jag nyss fyllt 20, en dag fanns han bara där. Bodde i samma trappuppgång men hade inte ens sett honom tidigare. Nu har vi varit gifta i snart 8 år o har hus. Har en vän som var runt 33 när hon träffade sin första pojkvän som senare blev hennes man o nu har dem ett barn också. Dem är såååå perfekta för varandra.
En kompis träffade sin kille när hon var 15 o gifte sig med honom, inom ett år var dem skilda…

Det jag försöker få fram är att man faktiskt inte ska ha för bråttom att träffa någon, man har ju faktiskt hela livet på sig att hitta den rätte!
Men visst vet jag att det är tungt att inte ha nån vid sin sida när "alla andra" har det….

Ja, det blir ju inte lättare att va singel när man blivit äldre. Ofta har man då barn och den man träffar har barn o så ska det funka och så finns det kanske ngn bitter exfru/man som vill sätta käppar i hjulet. Träffade Mannen med stort M för nio månader sen, det var som om vi kännt varandra hela livet, han kände likadant. PROBLEM när vi träffades hade han redan sagt upp sin lägenhet och lovat flytta hem till exfrun för barnens skull, då hon ansåg att dom mådde så dåligt av att han flyttat. 1 November förra året flyttade han hem och tyckte inte att det var rätt att vi fortsatte, men han kan inte släppa mig och mår nu fruktansvärt dåligt och brottas med samvetet gällande barnen. Jag vill inte ställa krav eller pressa honom, han måste själv bli stark nog att "våga" lämna igen. Men frun tycker att han är skyldig att stanna där. Jag är inte älskarinnetypen, men som jag känner nu, kommer jag att vänta på honom. Men är det inte typiskt, när man träffar ngn som det bara känns så rätt med. Men kanske ngn mening med det här också. Man lär sig att ha tålamod i alla fall. Har träffat honom 2 gånger den senaste veckan, innan dess var det 3 månader sen vi sågs. Så, ta det lugnt, drömprinsen kommer…

Kram Katarina

Jag förstår vart ni vill komma. Men sedan jag var 16-17 har jag alltid vilja bli en ung mamma och det faststår jag för fortfarande. Och visst måste det vara med den rätta oxå, men fortfarande är det jobbigt att inte ha någon hos sig som kan trösta en när man känner sig nere och inte känner sig värd att leva.

Snacka om att det känns jobbigt. I mitt fall att veta att nu är han med familjen och gör det o detta. Men visst jag gör ju mitt val o "väntar". Ok, ja om man känner att man vill ha barn o bilda familj, så…Har en pojke på 13 år, hade varit tillsammans i fem år när vi blev med barn, men vi gick i sär. Min andra son är noi år och vi blev med barn efter 3 mån., höll i nio år, sen tog jag initativet till en delning. Finns aldrig några garantier. Men visst vill man ha ngn att dela både glädje och sorg med. Ofta jag känner att det skulle jag vilja säga till…..eller åh om ändå…..varit här. Usch o fy det känns orättvist, men man måste ändå försöka tänka att det/allting har sin mening. Tror du hittar en "prins" i sommar. Tänk på att vara positiv och nöjd med livet och dig själv, för som du känner dig, det utstrålar du…

Kramar

Jo men om man gör ett val att vänta på någon så får man ju göra det bästa av situationen!
Men den här killen kan ju inte bo hos sin exfru för barnens skull det måste hon ju förstå själv. Han kan ju inte anpassa sig för henne eller barnen. Visst är det väl jobbigt att ha skilda föräldrar och att dem träffar nya men det är ju livet. Och man måste ju göra som man själv tycker.
Har inte "din" kille delad vårdnad?? dem måste ju kunna lösa det ju att ha dem varannan vecka eller så

#30 Har känt som du att jag ville va en ung mamma, är 30 nu och ff inget barn. Som det ser ut nu kommer det aldrig bli några barn heller inte med min man iaf, efter många år o undersökningar så har det visat sig att "det ska till ett under" (citat från läkaren) om vi får några barn tillsammans, min man har i princip inga simmare. Det blir aldrig som man tänkt med sitt liv. Låt livet ha sin gång, är det menat att du ska bli en ung mamma så blir du det, annars finns det andra planer för ditt liv. Det är först nu jag börjar accepterat att mitt liv inte blivit som jag ville o man mår bättre då.

#32 Ja, som jag känner nu vill jag vänta på honom. Barnen mår ju inte bättre av att han bor där, dom måste ju märka att han mår dåligt. Hans flickor är 16, 14 och 12 år, så dom är ju inte så små precis. Men när han bodde själv, fick han köra hem till huset när han skulle träffa barnen, så han hade ingen chans att etablera en relation med dom själv. Men jag hoppas och tror att han blir stark nog att ta sig ur situationen. Han är rädd att barnen ska vända honom ryggen om han lämnar, men om han mår bra, så mår barnen bra. Han har sagt till frun att han flyttade hem bara för barnens skull. Kan inte förstå att hon vill leva med ngn som egentligen inte vill vara där. Jag hoppas att vi får "lyckan" både du och jag *L*

Kramar Katarina

#30   Om man har en dag då man känner att man inte är värd att leva, så tycker jag att det är bättre att söka tröst och hjälp hos antingen en terapeft eller vänner och familj!  
Då hjälper knappast en karl  =0)

#35 Håller med dig fullt ut, i slutändan har man ändå ansvar för sitt eget liv och sitt välbefinnande. Man är naiv om man tror att ngn annan kan sudda ut alla sina problem och låga självkänsla. Visst kan man få hjälp av en partner men man måste göra grovjobbet själv…

#30 Om du inte känner dig värd att leva nu när du är singel, för att du inte älskar dig själv tillräckligt mycket på egen hand utan måste känna dig älskad utav och genom andra, så skulle jag avråda dig från att skaffa barn tills du är tillräckligt trygg i dig själv ;))

För egen del känns 45 som en lagom ålder, även fast jag också sagt att jag ska bli en hyffsat ung mamma. Lätt att planera att man ska ha barn när man är 25 om det ligger 6 år fram i tiden, en evighet. I did it, nu är jag 22 och planerar just nu att låta det få ta den tiden det tar :)) Stressa inte!!
Allting har sin tid..

…Och jag som vart singel i hela mitt liv. Vad är jag då? Dödsdömd?

Ett mycket stort antal killar lever med skräck över tanken att aldrig kunna bli älskade eller åtrådda. Hur skulle de kunna tänkt annorlunda när deras enda erfarenhet med motsatta könet är att alltid ha blivit ignorerade eller hamnat i hopplösa kompisfack osv. Känslan att som man inte kunna attrahera motsatta könet är vad detta innebär. Något som knappast främjar självsäkerheten och självförtroendet.

Män och Kvinnor attraheras av helt olika saker

Kvinnor kräver som kännt helt andra typer av egenskaper hos män än vad män kräver av Kvinnor. En man måste för majoriteten av Kvinnor vara manlig, självsäker, trygg i sig själv, social och initiativrik. Han måste veta hur man använder sitt kroppsspråk till sin fördel, samt hur man pratar med och bemöter Kvinnor.  

Osäkerhet, blyghet, initiativlöshet och dåligt självförtroende är bara några av många faktorer som dödar attraktion hos Kvinnor. Tycker man som man bra om sig själv är chansen stor att andra kommer göra det, men frågan är hur enkelt det är att älska sig själv när man enbart mötts av motgångar och hån under sitt liv. Manliga oskulder är ett ämne som ses som ironiskt. Något de flesta ungdomsfilmer handlar om. Man skall skratta åt de sk. "loserkillarna" som aldrig lyckas få något.

http://blogg.aftonbladet.se/20526/perma/680377/

# 34 Känner igen mej i en hel del du skriver. Men min har inte flyttat hem till sina barns mor. Däremot har han soc möte om idag om att få träffa sina barn. Och i helgen ska han fixa däcken på sin bil och på " hennes" bil. Hon som var mellan mej och X. Jag byter mina själv!

Man kan vara ensam och ensam i ett förhållande.

#38

Sorglig sanning

Killar hamnar oftare än tjejer i singelträsket men tyvärr är det så att tjejers problem med att hamna i dåliga förhållanden uppmärksammas mycket mer.

Det är ett strre problem om det är ett problem för tjejer verkar det som, och om man anser att det är en dålig sak så är man bitter och oattraktiv.

Damned i you do, damned if you dont…

Framfor allt maste man sjalv ta ansvar for hur man mar och hur man hanterar sitt liv och sin situation. Valjer man att vagra flytta, falla bara for en viss typ, bara vilja ha barn inom en viss alder, dejta killar i komplicerade relationer sa…blir det komplicerat. Da mar man kanske inte sa bra. Odets lotter falla olika men hur man hanterar dem ar upp till en sjalv.

Man valjer sjalv att satta upp en mattstock for hur saker skall vara. Men fragan ar varfor man valjer att mata sig sjalv pa det sattet? Det omgivningen framfor allt fragar sig runt dessa manniskor ar hur hart dessa personer domer oss andra icke perfekta? Vi ar nog bara losers da. Kanske ar det darfor det ar tunt med killar?

Säger som de andra, sluta leta så kommer han.

Samma sak som när man fixar till sig för att gå på krogen, duschar, rakar sig lite överallt osv. Då får man aldrig napp. Men prova att gå ut orakad, oduschad (typ på morgonen istället för två timmar innan du går ut) osv så får du säkerligen napp. :) Just för att du inte vill ha..

Tråden är två år gammal, inte så aktuell