Ja, alla människor är lika mycket värda, Det innebär också samma rättigheter och skyldigheter för alla människor.

Jag anser att alla människor har ett människovärde - därmed inte sagt att de är lika mkt värda i precis alla sammanhang.

Jag har därför svårt för att svara på denna fråga; den är på tok för diffus för mig.

Kan inte svara. Men jag tycker att har man t ex massmördat har man förbrukat en del av sina rättigheter.

Jag tycker också att alla människor har lika värde men att man under livets gång faktisk kan få en värdeminskning genom sina handlingar.

Det var ungefär vad jag hade tänkt skriva. Bra formulerat bumbleboo!

Att alla föds med lika ävrde är helt klart. Jag tycker också att alla förtjänar en andra chans, oavsett vad man har gjort. För det är i stort sett undantagslöst så att de som behandlar någon illa själva har blivit illa behandlade. Om man ska ha en tredje och en fjärde chans är däremot en annan sak. Jag vet inte… Definitivt inte om risken finns att man under tiden skadar andra människor eller djur.

#4, 5

Finns det då också en värdeskala för vilka djur/människor man skadat, och vilken typ av människa man är, till exempal kvinna/man? Är det lika illa att mörda en 17-årig tjej som det är om man dödar 3 stycken brottslingar? Är det skillnad på brottslingar och brottslingar? Och är det skillnad på en 5-åring, en 30-åring och en 70-åring? Om en vuxen slaktar ett köttdjur, är hen mindre värd då än om en 5-åring sliter vingarna av en fluga?

Nej, det är farligt att börja tänka så, för då måste det också finnas någon som sätter gränserna i de olika värderingarna och vem skulle det vara? Vi har ju ett rättsystem som iaf ska vara lika för alla.

Skíllnaden ligger väl i om man dödar i självförsvar eller inte. Och självklart i åldern hos förrövaren. Tack och lov får ju barn vård och inte straff i vårt land.

Om du vänder på det och tittar på offrets ålder, vem skulle det vara minst allvarligt att döda? Barnet, den vuxne eller åldringen?

Du kan ju leka med tanken och försöka rangordna offren i hur mycket mindre värd mördaren blir, från minst värdeminskning till högst värdeminskning.

1. Ett barn

2. En kvinna i yngre medelåldern

3. En man som gjort sig skyldig till ekobrottlighet

4. Ett köttdjur

5. En pedofil

6. En skalbagge

Egentligen kan man ju lägga till hur många variationer som helst, det kommer ändå inte att bli lätt att dra upp skalan. Jag menar inte att man blir mindre värd om man begår brott, men självklart skall man straffas för det.

Håller med dig bumbleboo.

Sen tycker jag att en som mördar oskyldiga är mindre värd än en som mördar tex en annan mördare, eller våldstäcktsman.

En våldtäcktsman är också mindre värd i mina ögon. Även någon som brukar våld övhvt på oskyldiga.

#6 Varför skulle det vara farligt att tänka så? Det är ju knappast jag som gör lagarna i detta land. Detta är min högst personliga åsikt, och jag säger inte åt någon annan att tycka som jag. I denna tråd vill jag att alla ska skriva sin egen åsikt, för detta är ett mycket intressant ämne.

I den mån lagstiftningen tar hänsyn till "värde" i strafftillämpningen, så kan jag tycka att man inte bestraffar brott mot barn, Kvinnor och äldre - dvs. kategorier som har svårare att försvara sig - tillräckligt hårt.

För att inte tala om djur…

Nej, alla människor har inte lika värde i Mina ögon.

Det är väl alldeles självklart att alla människor inte är lika mycket värda i en individs ögon. Om jag har chansen att rädda någon från ett sjunkande skepp kan ni ge er fanken på att jag väljer min pojkvän eller en familjemedlem, oavsett om en höggravid trilling-mamma står och vädjar till mig eller ej.

Jag har haft denna diskussion med en mycket intressant person som hävdade att gamla människor är mer värda än yngre. Motiveringen var att en äldre människa sitter på kunskap och erfarenhet som väger tyngre för samhällets nytta än t.ex. en femårig flicka. Han menade att vuxna alltid är mer värda än barn, eftersom barn inte klarar sig själva men vuxna kan skaffa nya barn. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag tycker att han hade rätt, men tycker att det är mycket intressanta poänger.

I så fall kan man ju vända på det och säga precis tvärtom. Att unga är mer värda för att de har mer liv kvar. Av 5-åringen kan du ta kanske 70-80 år, av 70-åringen kanske bara 5 eller 10!

#13 Då blandar man ju samhällsekonomiska frågor med moraliska frågor och då kan det bli knepigt. Där tycker jag man får hålla isär begreppen.

En femårig flicka borde kanske få samma chans att leva sitt liv som en äldre människa redan fått.

#14 Jag faktiskt med just det argumentet i vår diskussion, men han lyckades faktiskt att övertyga mig någolunda om att barn inte är mer värda än äldre, just eftersom de inte skulle överleva på egen hand. Jämför med djurlivet - en djurmamma försvarar sina ungar så långt hon kan, men om valet tillslut står mellan att rädda sig själv eller ungen så väljer hon sig själv. Nästa brunst får hon en ny chans.

Men det är ju ur ett ganska primitivt synsätt, i vårt i-land så behöver vi ju inte värdera barn utifrån om de kan överleva själva eftersom samhället går in och tar hand om föräldralösa och sjuka.

Ja, alla har lika stort människovärde, men deras handlingar kan göra att man prioriterar den man tycker har förtjänat livet. Men det är svårt att svara konkret på…

Ska man blanda in vem vård- eller räddningspersonal ska prioritera, så ska den som är minst sjuk/skadad ha första hjälpen om man bara tror sig kunna/hinna rädda den ena av två sjuka eller skadade. Detta eftersom den personen har störst chans att överleva.

Sedan ställer jag samma fråga som jag fick på socialhögskolan, som ett etiskt dilemma:

Ett hus brinner, jag hinner ta mig in och rädda en av dessa levande varelser eller saker:

1. Elaka grannen, som ingen tycker om, han är 97 år, har kol och sitter i rullstol. Beräknas ha ett par månader kvar att leva om man räddar honom
2. Sonens lilla söta kattunge som jamar förskräckligt. Alla vet att barnet kommer att sörja ihjäl sig om man inte försöker allt man kan att få ut katten
3. En ganska stor summa kontanter som behövs för att kunna köpa mat nästa månad. De kommer att behövas ännu mer när huset har brunnit ner och man snabbt måste ha ny bostad, kläder och kanske restaurangmat några dagar

Det finns inget absolut svar på den frågan…

Jag hade räddat kattungen.

Vad hade ni valt: Ni får välja vilken ni skulle rädda. Eran katt (katten är ett år och en älskad familjemedlem) eller en gammal klasskompis (som ni inte träffat på många år) barn? Barnet är ett år och ni har inte träffat barnet?

Nu vet jag att detta aldrig kommer att hända men jag tycker att denna fågan är otroligt intressant! Mycket bra tråd för övrigt! Det är inga lätta frågor..

Katten är mer värd för mig, än ett främmande barn.
Det blir ju så att man räddar de man älskar först och främst. Annat vore ju konstigt.

#20 Håller med dig Hera!

Fast nu när jag tänker efter. Valet är nig inte så lätt när man står där. Katten jamar hysteriskt, barnet gråter hejdlöst och sträcker armarna mot en.

Klart att valet inte är lätt! Men som du skrev innan tror jag att man väljer den som står en närmast. Hur väljer man om det är en nära väns barn då? Som man träffar regelbundet? Shit, inte lätta frågor.. :S

Inte lätt nej, och låt oss hoppas att vi aldrig behöver få reda på vad vi hade valt heller.

Nej, alla människor är inte värda lika mycket. Håller med dem som säger att alla har samma värde när man föds men man kan förbruka sitt värde genom sina handlingar.

För mig är alla människor lika mycket värda. Vill skilja på en människas värde objektiv och subjektivt och hur jag bedömer en persons handlingar.  Objektivt är min dotter lika mycket värd som vilken människa som hälst, för mig är hon mycket mycket mer värd än alla andra.  Med denna logik är även en bankrånare lika mycket värd som en sjuksköterska på akuten som är med o räddar liv varje dag.  Det den ena håller på med är oerhört mycket mer sympatiskt än det den andra håller på med, men det är en annan sak tycker jag. Bankrånarens eller mördarens mamma tycker troligen att deras son/dotter är ungefär så värdefull som jag tycker min dotter är.

I mina ögon så har inte alltid människor lika värde. I grunden är det ju så, men beroende vad personen har gjort så kan värdet sjunka tycker jag.

Alla manniskor har samma ratt att leva tycker jag. Dvs att overleva. Livet ar heligt. Varde ar svart eftersom det ar sa subjektivt och helt beroende av vem som varderar. Jag sattar naturligtvis hogsta vardet pa mitt eget liv och mina nara och kara. Framlingen pa gatan gor likadant for sitt liv och vi rankar formodligen varandra ratt lagt utan att egentligen kanna varandra om det kommer till en krissituation dar vi maste prioritera.  Nu kommer dessa situationer otroligt sallan., som tur ar.

Man kan grubbla lange pa detta men det ar for mig ganska klart att allt har med smak och individers preferenser att gora. Tror att det ar svart att enas om varden pa manniskor just av den anledningen. Den lede bankranaren ar ju nagons alskade son, den valartade pastorn som gor mycket for forsamlingen och valgorenhet kan ju ocksa tafsa pa smapojkarna i gosskoren osv osv.

Jag instämmer med #3-4 ang. TS fråga.

När det gäller frågan #19 om vem jag hade räddat, den älskade katten eller det främmande barnet, så hade jag definitivt räddat barnet. Hur mycket jag än älskar mina djur, så är det en skillnad mellan människa och djur. Jag hade älskat mitt barn(ifall jag haft något) mer än jag älskar mina djur, det är jag säker på. Alltså skulle barnets föräldrars förlust bli mycket större än min egen iom valet. Och jag vill åsamka så lite smärta som möjligt, annars skulle mitt samvete ta för mycket skada själv.

Gällande #17 däremot, hade jag valt djuret. Man kan bo hos bekanta och den gamla gubben bryr jag mig ändå inte om.

Ja alla människor är lika värda för mig,  med det menar jag att alla är lika lite värda för mig, sen är vissa mer värda än andra. Så egentligen kan säga Nej alla är inte lika värda. Dom som står mig nära är för mig mycket värdefulla, men samtidigt skulle jag aldrig kunna lämna en människa att brinna inne som var uppe här innan oavsett hur otrevlig människan är. Det beror på att jag skulle kunna vara den personen! Och då vill jag också bli räddad!

Jag tycker det är fel att säga att all är lika mycket värda för om så vore fallet skulle det inte finnas mobbning, rasism m.m.

Tänker du inte lite fel nu? Att det finns beror ju på att någon tycker att alla inte är lika mycket värda. Det gör det väl inte sant? Eller anser du att alla som blir mobbade eller utsatta för rasism är mindre värda och att det därför är rätt åt dem? Konstigt sätt att se på det tycker jag…

Eller tycker du att de som mobbar eller är rasister är mindre värda? Gäller det i så fall oavsett deras egna erfarenheter?

Jag tycker att grisar är gröna och att det är högsommar nu!

#32 Att du tycker att grisar är gröna och att du anser det vara högsommar nu är upp till dig själv att avgöra. Jag lägger mig inte i det.

Jag har själv varit mobbad under många, många år så ja, naturligtvis tycker jag att alla som blir mobbade får skylla sig själva.
Nej naturligtvis inte. Vad jag däremot anser om mobbare och rasister låter jag vara osagt, det jag menar är att om ALLA ansåg att ALLA hade lika värde skulle sådana saker inte förekomma.
Så är inte fallet och därför tycker jag det är fel att säga att alla är lika mycket värda.

Vi diskuterar väl inte vad alla tycker heller? Det är helt uppenbart att alla inte tycker att alla människor har lika värde. Men man kan väl ändå ha en diskussion kring frågan? När du säger att det är fel att säga att alla har lika värde för att det förekommer mobbing och rasism så säger du ju att du själv inte tycker att alla har samma värde. Jag har fortfarande svårt att förstå dig och vart du vill komma!

alla föds med lika värde, men vad man gör för val i livet kan ändra på det värdet, jag tycker inte en massmördare är lika mycket värd som en 2 barnsmamma som snattat tex.

När man skadar en annan människa djupt fysiskt eller psykist så går värdet ner tycker jag.

#34 Alla har väl rätt att uttrycka sig och säga sin mening, eller?

Jag har sagt min och om du har svårt att förstå vad jag menar kan jag inte göra annat än att försöka förklara, vilket jag anser att jag har gjort. Om du ändå inte förstår så tycker jag det är tråkigt, men tyvärr, kan jag inte göra mer än att försöka.

Jag tycker inte att alla människor har samma värde. Gör man dumma saker så minskar värdet (hur mycket beror ju på sammanhanget).

Dock så anser jag att en person som gjort något dumt ofta har rätt till en andra chans och ska få en chans att förändras innan man dömmer ut dem. Men det är en förändring som person självmant måste göra såklart.

Men vi pratar fortfarande bara om vad enskilda individer tycker om en person.

Tror aldrig att vi kan enas om ett universal-varde for en person och darmed faller resonemanget. Att vi varderar manniskor olika och subjektivt kommer vi ju aldrig ifran.

Människor har samma värde, med deras handlingar avgör om man ska ha sitt människovärde kvar. En massmördare har förbrukat mycket av sitt värde och bli en börda för samhället. En vuxen kvinna med barn som aldrig har gjort något har mer värde än en massmördare då hon tillför samhället något istället för att vara en börda. Sen kan jag väl tillägga utan att vara rasistisk att får man en super chans att komma till sverige och få ett bra liv och sedan gör en massa brottligheter så har man förbrukat sin chans att få en vettig vardag. Man kan se invandrarna som tre nyfödda barn, de växer upp. En blir en laglydig mamma och en hårt arbetande man, den tredje blir en brottsling som rånar bank eller mördar folk. Då har man förbrukat sin rätt. Tycker att invandrarna som är lika mycket värda som alla människor i detta land får en super chans men många sumpar den, då ska de skickas hem till hemlandet så kan de fortsätta sin brottsliga bana där istället och få straffet där istället.

Hera skrev något intressant att spinna vidare på:

"Det blir ju så att man räddar de man älskar först och främst"

Låt säga att man är en brandman i tjänst som kommer till ett brinnande hus där man inte har någon relation till vare sig djur eller människor inne i huset. Som brandman måste man prioritera vem som ska räddas först och det görs utifrån vad man fått lära sig under sin utbildning (rätta mig om jag har fel). Med andra ord skulle jag kunna tänka att där har någon redan i förväg bestämt vem som ska vara "mest älskad" och därmed räddas först. Alltså är frågan i allra högsta grad samhällsekonomisk/samhällsnyttig, moralisk, lagstiftad och förutbestämd.

Galenskap eller vettigt? Vad tycker ni?

#40 Jag tror att en brandman utgår ifrån vem som är i mest behov av att bli räddad.

Tex. det brinner i ett hus och i huset bor en kvinna och en man. Mannen ligger avsvimmad på hallgolvet och kvinnan står brevid och försöker få honom att vakna till. Då tror jag att brandmannen i första hand räddar mannen eftersom att han, till skillnad från kvinnan, är oförmögen att rädda sig själv, så att säga.

#41

Ja, det är väl det man får lära sig under sin utbildning; att prioritera vem som är av en eller annan anledning ska räddas först i en sån typ av situation. Det jag funderade över var huruvida prioriteringen är så enkel och självklar alla gånger sett till vilken människa eller vilket djur som har högst prioritet. Som brandman i tjänst måste man agera på ett visst sätt, tänka utifrån prioriteringen (antar jag i alla fall?), men vad är det egentligen som säger att prioriteringen är rätt?

Bara några funderingar.