Har efter en mycket lång relation separerat i somras allt gick smidigt och vi är  vänner och tror våra tonårsbarn mår bättre med som bor hos mamman nu. Som jag tror alla när man blir nysingel så ska man leva livet och ha roligt och inte binda upp sig på länge.Och under en kort tid så gjorde jag det tills jag träffa en tjej via  nätet vi har pratat till och från men till slut så bestämde vi oss för en träff och det sa klick  från första stund.Nu till saken vi har varit seriösa (ihop) i 3 månader.Hon har varit singel i många år har två tonårsbarn och vore ju naturligt att träffa dem snart känner jag men hon verkar dra på det hela tiden och hon har ju inte träffat mina barn heller än men mina bor ju hos sin mamma.

Det jag upplever är så stor kärlek till henne och hon ger mig så mycket allt är underbart.Men vi pratar till 95% via facebook nästan aldrig via telefon bara om jag skriver att hon kan ringa så gör hon det.Vi bor ett antal mil från varandra så man kan ju inte ses dagligen utan det  blir uteslutande helger vi ses.Hon verkar så anorlunda de flesta vill ju prata i telefon med den de älskar.Och hon är inte så frågvis,nyfiken som man borde vara vet inte riktigt vad det är..det tär på mig så mycket vet inte riktigt hur jag ska hantera det älskar henne verkligen så mycket. Någon som kan ge lite råd?