Avslutade ett förhållande helt i mitten av november och har hela tiden känt att det var rätt beslut. Vi har fortsatt att bo ihop av olika skäl vi inte kunnat styra över. Sedan dess och framför allt över jul umgicks vi massor och hade supertrevligt och jag började fundera över om jag fattat fel beslut och egentligen trivdes bra med den här killen. Impulsiv som jag är pratade jag med honom och han ville direkt bli tillsammans igen och sa sig vara beredd att ändra på allt som tidigare varit problem. Nu, bara några dagar efter detta känner jag mig instängd och allt attraktivt jag såg hos honom under julhelgen är borta. Han är för lycklig, vill säga att han älskar mig hela tiden och planerar att bygga ett hus med mig. Åh, jag är en fena på att sätta mig i rävsaxar. Varför? Var jag så rädd för ensamheten? Till saken hör att jag nu börjat hetsäta massor (vilket jag inte gjort på ett år…) Några kloka tankar?