Allt har gått otroligt snabbt! För få dagar sedan så började en person följa mig på Twitter och jag började följa honom också. Han har en genetisk sjukdom närbesläktad med en som min kusin har, så vi började skicka PM. I onsdags pratade vi på Skype för första gången och snackade i över 3 timmar, igår snackade vi igen, och pratade i nära 10 timmar! Jag kom i säng vid 8 tiden nu imorse

När han och jag pratar så förstår vi varandra på en nivå som inte går att förklara riktigt. Det är som om vi alltid känt varandra. Han har sagt att han brukar vara reserverad mot utomstående, men när vi pratar så är han som en öppen bok. Som han sa inatt "if you ask my real life contacts about me, they'd say I'm reserved and shy" mitt svar till det "are we talking about the same person?"

Han brukar heller inte skratta mycket, men när vi pratar så skrattar han jättemycket

Han är smart, charmig, otroligt trevlig, välutbildad, en sann gentleman. Jag vet inte ens hur han ser ut men det spelar just ingen roll än i alla fall

Det känns verkligen som om något klickat mellan oss på något sätt. Han har inte ens haft något förhållande tidigare trots att han är 30. Han har helt enkelt inte tillåtit sig själv att ha något förhållande, delvis på grund av sjukdomen han har som är potentiellt dödlig och han har redan opererat hjärtat 3 gånger. Han har sagt att det är svårt att finna någon som förstår det hela.

Vi pratar redan om att hälsa på varandra, han bor utanför Boston och jag i Köpenhamn

Känns som om det här kan gå lite hur som helst, vi är just nu otroligt goda vänner. Men blir det mer än bara vänner… Kanske är jag den där tjejen som kan hålla hans hand och stå vid hans sida och förstå vad det är han lever med och kunna hantera det. Det känns inte omöjligt!

Han är en helt otrolig människa, och hans sjukdom… Visst blir jag orolig när jag läser om vad det innebär och vad som kan hända, men det gör bara att jag bryr mig om honom ännu mer och vill att han ska må bra

Vi är båda helt förundrade över hur väl vi kommer överens och förstår varandra. Vi båda är annars ganska blyga och vi är otroligt lika varandra på många sätt

Det känns verkligen som wow, jag har antingen funnit en bästa vän/själsfrände eller kanske rent av funnit sann kärlek! Med tanke på hur mycket komplimanger han ger mig så tror jag vi känner likadant

Får helt enkelt se vad som händer när min skiljsmässa går igenom, och när Justin och jag träffas i verkligheten