Relationer iFokus

Relationer

Etikettskilsmässa
Läst 2071 ggr
ryttarn
2007-03-27 15:29
0

Att bearbeta en sepparation....

Har gjort en intressant resa de senaste dagarna. Efter 21 år tog jag kontakt med min första fru. Ville mest se hur livet utvecklats för henne, har i stort sett inte haft kontakt sedan vi gick skilda vägar 1986.

Jag trodde att 21 år, halva mitt liv, var en tillräcklig buffert för att känslor såväl "goda" som "onda" skulle ha lagt sig. Ack vad jag bedrog mig. Har nog inte gråtit så mycket som vuxen någonsin. Massor av obearbetad sorg som visat sig. Samtidigt som vi hittat fram till varandra på ett annat sätt. Vi är på god väg att bli mycket goda vänner. Vänn av en sådant slag som man kanske bara träffar på någon enstaka gång i livet.

Tack och lov är min särbo helt med på noterna och har stöttat mig hela vägen, strongt tycker jag.

År det någon annan som varit med om något liknande?

Jerker Klang,
medarbetare på ponnytrav ifokus

Gemenskap, glädje och fart - ponnytrav såklart!

Stuteri Isil, Sagolika Gotlandsruss

www.isil.se

[Sajberlena]
2007-03-27 15:47
0
#1

Inte riktigt likadant.

Men jag "sprang på" min f d sambo som jag lämnade för ungefär 20 år sedan efter flera års förhållande. Jag har följt hans liv lite på avstånd, genom gemensama bekanta o s v, men inte så jag haft direktkontakt med honom.

Det gav i och för sig inte upphov till några större känslostormar som i ditt fall, men det var en intressant upplevelse. En människa som betytt allt i världen för en under flera år som plötsligt är en total främling, en ytlig bekant på något vis… Konstigt.

All heder åt din särbo som accepterar att du vill ha kontakt med din exfru - det är nog ovanligt. Det är uppenbart viktigt för dig och hon förstår det, finns det några bättre utgångspunkter för ett bra förhållande? Att man låter sin partner göra vad som är viktigt för honom/henne?

Min man skulle förmodligen starkt ifrågasätta mina motiv och undra varför och säkerligen inte gilla idén.

Hoppas ni får en bra relation alla tre!

/Lena

Annette
2007-03-27 18:39
0
#2

Jag är sådan att när jag lämnar ett förhållande bryter jag helt. Då är det ett avslutat kapitel i mitt liv. Det är ju förstås svårt om man har barn tillsammans, men den situationen har jag inte varit i.

ryttarn
2007-03-28 10:05
0
#3

#2 Det var så jag gjorde för 21 år sedan…

Problemet är att jag omedvetet dragit med så mycket obearbetat in i andra förhållanden. Jag kom fram till att jag var tvungen att ta tag i en av dessa "gamla demoner" för att kunna gå vidare. På köpet har jag fått en mycket god vän.

Jerker Klang,
medarbetare på ponnytrav ifokus

Gemenskap, glädje och fart - ponnytrav såklart!

Stuteri Isil, Sagolika Gotlandsruss

www.isil.se

mandymoo
2007-03-28 10:47
0
#4

#2 Jag är som du… brytet helt.
Jag skulle nog ha väldigt svårt att ta det så bra som din särbo #0

ryttarn
2007-03-28 12:02
0
#5

#4 Där handlar det nog mycket om kommunikation och tillit.

För mig har det blivit viktigt att bli en hel människa innan jag och min särbo tar klivet fullt ut och flyttar samman. Pga olika sociala skäl är det inte aktuellt de närmaste 5-6 åren. Men när den dagen kommer vill jag inte sitta med en "koffert full av gammal smutsig byk". Givetvis skulle jag aldrig gått denna väg om det inte varit för att jag och särbon har en väldigt bra kommunikation.

Jag tror att väldigt många gör som jag gjorde, stoppar huvudet i sanden efter sepparation utan att bearbeta orsakerna. Risken är att man då gör om samma mistag gång efter gång efter gång….

Jerker Klang,
medarbetare på ponnytrav ifokus

Gemenskap, glädje och fart - ponnytrav såklart!

Stuteri Isil, Sagolika Gotlandsruss

www.isil.se